Krister Lindberg 18.06.2021 10:00

Enda sedan den experimenterande ”Festen” (1998), den första ”Dogma 95”-filmen, via ”Jakten” (2012) och ”Kollektivet” (2016) har vi beundrat danske Thomas Vinterbergs unika förmåga att berätta historier och regissera skådespelare och fotograf. Och skriva manus som är engagerande och som tillåter bildberättande.

Om ”En runda till” (Oscar 2021) är hans bästa film, därom tvistar kritikerna. Bra och underhållande är den, rolig och tragisk, och den får envar att fundera över livets motsättningar.

Filmen berättar om fyra gymnasielärare, Martin (Mads Mikkelsen), Tommy (Thomas Bo Larsen), Peter (Lars Ranthe) och Nikolaj (Magnus Millang). Två är gifta och har barn, huvudpersonen Martin med svenska Anika (Maria Bonnevie). Två är ungkarlar. Alla är trötta och desillusionerade i var sin medelålderskris.

Läraren i psykologi har läst en rapport av en norsk lärare och psykiater (Finn Skårderud) som säger att människan för att vara kreativ och produktiv bör ha 0,5 promille alkohol i blodet, konstant, under arbetstid.

De undervisande männen går in för att pröva, en halv promille arbetstid; men inte efter åtta eller på veckoslut.

Historieläraren Martin är likgiltig och okoncentrerad hemma och på arbetet, eleverna klagar och familjen har gett upp.

Martin ville doktorera och bli professor, sen kom barnen, sen kom medelåldern … En sup, eller två, på morgonen får de facto fart på undervisningen, eleverna jublar.

Samma fenomen i grannklasserna. Supandet är ett vetenskapligt experiment, intalar sig männen och skriver rapport i essäform (som aldrig bli klar). Men; ger dubbel dos 100 procent mer? Svag is. Och när de vill utforska maximal mängd (på fritiden) blir det tragikomiskt, och tragiskt för alla inblandade, fast olika.

Men slutet på filmen är både fantastiskt och öppet.

Denna film om det roliga alternativt det tragiska med alkohol handlar inte om berusning. Filmen handlar om att våga. Hitta sig själv och sina resurser, dolda i tristess; släppa loss.

Film är trevlig med de fantastiska skådespelarna, också ungdomarna, och med Mads Mikkelsen i spetsen. Detta sorgsna och slitna ansikte som spricker upp i glädje och livslust och kreativitet. Och tillbaks till sorg och livsleda?

Naturligtvis är Vinterberg medvetet provokativ när han bjuder just lärare på brännvin. Och när han låter läraren rekommendera sin elev med prestationsångest en sup före den muntliga tentamen.

Eller när filmen åberopar stormän som gjort stordåd i fyllan. Martins skyldighet är att säga: trots alkoholproblem. Det glömde han, i fyllan. (En skrattfest bjuder Vinterbergs kollage av arkiverade tevenyheter på).

Filmen är för lång. Vid en och trettio tomgång fram till slutet, som är livsbejakande och energiskt. Rytmen i ”En runda till” skapas av ett intensivt agerande med pauser för förnuft och känsla.

Personregi, klipp, kamerans rörelser och bildkompositioner är inspirerade av de unga arga danska filmarnas pamflett från 1995. Men utan att man blir sjösjuk, eller bakfull.

Krister Lindberg

Dela artikeln