Det har en betydelse att det svenska syns på turku.fi
Vilket är det oftast förekommande budskapet som Åbo stad förmedlar till de svenskspråkiga invånarna? Handlar det kanske om coronaläget, dagvårdsärenden, skolfrågor, hälsovården eller seniortjänster?
Knappast. Den överlägset vanligaste hälsningsfrasen är sannolikt den här:
”Tyvärr har innehållet inte översatts”
Den här meningen finns på väldigt många platser på stadens webbsida, där man rimligtvis ska kunna räkna med att hitta all tänkbar information, också på svenska. I alla fall allt det viktigaste.
Det hela är förstås en resursfråga. Sannolikt får de som arbetar med att översätta en lista över sådant som ska översättas, sådant som kan översättas (om det finns tid) och sådant som kan glömmas.
Så har vi engelskan, där man förstås än mer ofta möts av samma fras: ”Page has not been translated”
Engelska är viktigt, en värdefull informationsinkörsport för många, inte den mest optimala, men hur som helst ett effektivt sätt att nå ett stort antal människor.
Målgrupperna är dessutom många. Vi har många invånare som inte behärskar finska men som kan engelska till den grad att språket kan vara ett hjälpredskap, ett sätt integration på flera olika plan.
Det finns också många ”tillfälliga” Åbobor, särskilt inom den akademiska världen och inom företagslivet, människor som har stor nytta av att veta vad som händer i staden och vad man kan göra här.
Det är bra om de trivs här – och kanske i bästa fall väljer att stanna här. Och om de inte gör det, så åker de hem och förhoppningsvis stärker varumärket Åbo, som en slags ambassadörer: ”You know, I really enjoyed my time in Turku”.
But no, that’s not enough.
Hur många Åbopolitiker har inte nu inför valet – eller tidigare – noterat behovet av att staden måste förebygga hjärnflykt? Med krympande årskullar blir fajten allt hårdare om alla de yngre proffs som kunde bidra till utveckling och innovation, de som därtill förstås väldigt ofta också betalar den högsta kommunalskatten.
Varje år utexamineras många svenskspråkiga ”tillfälliga” Åbobor. De flesta av dem har inte slagit djupare rötter i Aura ås kajkant än att de snabbt kan ryckas upp då något intressant lockar på annat håll. De nätverk de har byggt är inte heller lokala, tvärtom är de geografiskt gränslösa.
I den situationen – när det är dags att uppdatera till Vuxenliv 2.0 – har det faktiskt en betydelse hur tillgänglig och välkomnande Åbo stad är på svenska.
Vissa inkastarsidor på turku.fi verkar fungera bra, såsom dagvård och skola – och det går tydligen också att hitta en tomt i Åbo och ansöka om den på svenska, ända ned till formulärnivå. Kanske det är så att Åbo valt att satsa mest på de digitala redskap som verkligen kan ge staden pengar?
Den som däremot försöker finns hjälp med att starta ett företag landar snabbt i en finsk-engelsk miljö.
Lite symptomatiskt är det också att inget är riktigt helt på svenska i Åbo stads webbvärld, för nästan överallt följs man exempelvis av ett feedbackformulär på finska:
”Löysitkö etsimäsi?”. Nå, osittain, liksom.
Det har förstås blivit bättre, steg för steg. Dagens turku.fi innehåller klart mer svenska än 2015, då Monika Steczkó, ÅU:s sommarreporter från Sverige, testade hur lätt det är att ta sig fram på svenska i Åbo.
Vem borde Åbo då jämföras med? Nå, inte S:t Karins, som för närvarande inte serverar annat än detta: ”Våra svenskspråkiga webbplats är under uppbyggnad.”
Jämförelsen är också annars orättvis, eftersom Åbo har sex gånger så många invånare som S:t Karins, sju gånger så många svenskspråkiga och rimligtvis X gånger mer webbresurser.
Det är inte heller i S:t Karins den största konkurrensen finns, utan i huvudstadsregionen och i den kraftigt växande Vasaregionen. Det är dit den svenskspråkiga hjärnflykten svenska sker. Samt till Stockholm.
Det handlar inte om att de flesta inte skulle klara av att hitta det de vill veta, också om de inte väljer ”tryck två, om du vill ha service på svenska”, utan om bemötandet och de signaler man ger stadens egna invånare. Och vilken är då signalen?
”Tyvärr har innehållet inte översatts.”
De som letar och tvekar drar därför lätt följande slutsats: Om jag ska jobba och bo i Åbo ska jag lämna mitt modersmål i skrubben. Kanske jag blir bättre välkomnad på annat håll?
Det känns lite som om det är så att det svenska är något Åbo stad tänker på när man hinner – eller har råd med, för det är som sagt en resursfråga och därför en entydig politisk viljefråga.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.