SPT 06.04.2021 17:141

Justitiekansler Tuomas Pöysti tillbakavisar kritiken som riktats mot honom i samband med att regeringens lagförslag om begränsningar i rörelsefriheten sköts ner i riksdagens grundlagsutskott i förra veckan.

— Grundlagen kräver alltid tolkning. De experter som grundlagsutskottet hörde var av olika åsikter, vilket visar på tolkningsmöjligheterna, säger Pöysti.

Regeringen gav den 25 mars ett lagförslag som skulle begränsa rörelsefriheten i Finland med avsikt att stoppa coronaviruset. Förslaget fick gott om kritik eftersom det betraktades som onödigt komplicerat och svårt att genomföra. Ärendet sändes till grundlagsutskottet för ett utlåtande. Utlåtandet kom den 31 mars och i det sågades lagförslaget i grunden.

Enligt grundlagsutskottet var lagförslaget felvänt. Regeringen strävade efter att förbjuda all rörelse, men inkluderade en rad undantag. Utskottet ansåg att förbuden i stället måste riktas mot specifika situationer. Då skulle man uppnå samma resultat, att minska på sammankomster där viruset kan sprida sig.

Anmärkningsvärt var att utskottet gick så långt som att beskriva delar av lagförslaget som ”absurda”, vilket är något man i allmänhet inte önskar av lagförslag.

Pöysti deltog i flera av regeringens möten där lagförslaget bereddes och den kritik som riktades mot honom byggde på att han tillåtit regeringen att komma med ett dåligt lagförslag i ett sällsynt viktigt ärende.

Pöysti säger att han under beredningen gjorde flera anmärkningar på lagförslaget, men kom till slut till den slutsatsen att lagförslaget var tillräckligt bra för att ges till riksdagen.

Han påpekar att justitiekanslern inte kan stoppa regeringen från att ge ett lagförslag, utan att det är riksdagens roll.

Pöysti publicerade en lång skrift där han redogör för sin syn på frågan på tisdagen. Dessutom ordnade han en presskonferens där han svarade på mediernas frågor.

Bristfällig information

Markku Suksi, professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi, uppger att han är redo att köpa Pöystis förklaringar ”med tanke på omständigheterna”.

— Och de är ganska många, säger Suksi.

Nummer ett: tidspressen – när beredningen kom i gång var det viktigt att den skulle bli klar före påsken.

Nummer två: det var fråga om ett helt nytt ärende – grundlagens paragraf 23 som möjliggör inskränkningar i grundläggande rättigheter har tills vidare aldrig utnyttjats.

Nummer tre: den information som justitiekanslern fick ta del av var bristfällig, speciellt vad beträffar effekten av olika åtgärder för att bekämpa epidemin.

— Det som slår mig utifrån hans skrift är att han av allt att döma förutsatte flera gånger att regeringen skulle se på alternativa lösningsmodeller så att man kunde få en uppfattning om vilka åtgärder som var möjliga, säger Suksi.

Arkiv/Emma Strömberg

Enligt justitiekanslerns redogörelse bedömde hälsovårdsmyndigheterna att begränsningen av rörelsefriheten skulle minska på antalet social kontakter där viruset kan spridas med 25 procent och att det var den absolut effektivaste åtgärden.

— Det som är lite intressant är vad som hände sedan, säger Suksi.

När ärendet kom till grundlagsutskottet hade det framkommit nya fakta. Då visade det sig att en begränsning av sammankomster skulle minska på antalet sociala kontakter med hela 50 procent, det vill säga betydligt mera än genom att begränsa rörelsefriheten.

Suksi kan inte svara på varför regeringen saknat denna relevanta information under beredningen. Kanske fanns den inte tillgänglig vid det laget, kanske var det någon som undanhöll den – det är svårt att veta.

— Men om det stämmer att begränsningar av sammankomster är dubbelt så effektiva, vilket grundlagsutskottet säger, så borde man kanske från början ha förberett begränsningar av sammankomster. Nu valde man fel utgångspunkt.

Ansvarsdiskussion

I sin skrivelse tar Pöysti ställning till flera frågor som berör beredningsprocessen, bland annat vems ansvar det var att lagförslaget gick vidare.

”Ansvaret för beredningen ligger hos det ministerium som bereder. Det juridiska ansvaret för innehållet i regeringens proposition ligger hos de tjänstemän som föredrar propositionen samt de medlemmar av statsrådet som fattar beslut om propositionen”, skriver Pöysti.

I det här fallet var det Statsrådets kansli, det vill säga statsministerns ministerium, som beredde lagförslaget och inte till exempel Justitieministeriet, vilket man kunde vänta sig. Propositionen är undertecknad av statsminister Sanna Marin (SDP) och understatssekreterare Timo Lankinen.

— Nu efter grundlagsutskottets utlåtande kan man lätt dra slutsatsen att man borde ha förstått att det här inte är rätt väg. Jag kan tänka mig att detta leder till en intressant diskussion mellan föredraganden och justitiekanslern, säger professor Suksi.

Han tror inte att frågan om begränsningar av rörelsefriheten är härmed utagerad. Regeringen torde kunna skriva ihop ett nytt lagförslag som skulle förbjuda sammankomster utifrån grundlagsutskottets utlåtande i rask takt, om viljan finns.

Därefter skulle det vara möjligt att sy ihop en helt ny lagstiftning som möjliggör begränsad rörelsefrihet med mindre tidspress.

— En ansvarskännande regering förbereder sig för alla situationer, inklusive för sådana där smittan verkligen exploderar. Det är uppenbart vid det här laget att lagen om smittsamma sjukdomar och beredskapslagen inte riktigt räcker till för att hantera pandemier, även om de är avsedda för det, säger Suksi.

Den slutsatsen når även justitiekanslern i sin skrift.

Henri Forss/SPT

SPT
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln