Det blir bättre då ännu fler kvinnor backar upp kvinnor
Kimitoöns fullmäktige möttes senaste vecka och ÅU visar en skärmdump från det virtuella mötet. Den visar endast mötessituationen någon viss sekund, men den var ändå mycket talande. På bilden sågs åtta ledamöter, sju män och en kvinna.
I en nationell jämförelse sticker Kimitoön ut som en kommun med mycket skev könsfördelning, i fullmäktige är endast 5 av 27 ledamöter kvinnor. Procentuellt kan man säga att männen har 81 procent av makten i Kimitoöfullmäktige.
Yle öppnade senaste vecka upp sin granskning av könsfördelningen i kommunalpolitiken, och presenterade intressanta nyheter kring temat.
Bland annat hade man kollat ordförandeposter i fullmäktige och styrelse i samtliga kommuner.
Av de 293 fastlandskommunerna hade 33 en kvinnlig ordförande både i fullmäktige och kommunstyrelse. I 120 av kommunerna satt män på båda de tyngsta stolarna.
I resten, ungefär hälften av landets kommuner rådde följaktligen en könsjämvikt i hur de mest prestigefyllda politiska posterna hade fördelats.
När Slaget efter 12 följde upp granskningen av könsfördelningen i kommunalpoltiken på finlandssvenskt håll, var det Åboland som blev exemplet.
Åbo presenterades som modellkommunen – där bildar 34 män och 33 kvinnor fullmäktige. Pargas får godkänt med kvinnlig ordförande för fullmäktige och manlig för styrelse, av ledamöterna är 21 män och 14 kvinnor (procentsatsen blir 60/40), medan Kimitoön fick ståta med skammen av att vara mycket mansdominerad (22 män, 5 kvinnor).
Såsom debattörerna – Michaela Sundqvist, Gröna, Åbo, Kim Lindstedt, Saml, Pargas och Helena Fabritius, SFP, Kimtioön – konstaterade kan självfallet inte politikerna själva avgöra stads- eller kommunfullmäktiges sammansättning.
Det avgör väljarna.
Däremot kan kommunallagens krav på en könsfördelning på 60/40 i styrelse och nämnder att trygga att beslutsfattandet i övriga organ kan bli något så när jämställt vad gäller könsperspektiv.
Enligt Slaget – och Yle Åboland – ser man ett par orsaker till varför könsfördelningen i Kimitoön blivit så usel, kommunen hör till de fem sämsta i nationell jämställdhetsjämförelse.
Dels handlar det om hur kandidaturvalet har sett ut – om få kvinnor är kandidater blir deras andel av de invalda också sannolikt liten – dels framhölls att kvinnor ofta hänvisar till tidsbrist och till det hårda debattklimatet när de inte vill ta emot tyngre politiska poster.
Det första stämmer förstås. Om inte kvinnor kandiderar till fullmäktige kan de inte väljas in.
Angående tidsbristen och debattklimatet kan männen argumentera emot, de drabbas väl också av tidsbrist och gliringar i sociala medier? Ja, och tja.
Tidsbristen är individuell, den kan inte andra bedöma. Båda könen utsetts för trakasserier, men vi har nyligen fått lära oss att kvinnliga politiker i Finland är mer utsatta än män.
Sen finns ytterligare en förklaring, och om den togs upp i någon av artiklarna kring temat så har vi missat den.
Nämligen den att kvinnor inte alltid stöder kvinnor.
Om kvinnor konsekvent backade upp kvinnor kunde det se annorlunda ut.
Om kvinnor konsekvent gick in för att rösta på kvinnor skulle deras andel säkert öka bland de invalda, även i kommuner som Kimitoön.
Visst finns det män som röstar på kvinnor. Men inte lika ofta som kvinnor röstar på män.
Det finns många människor som inte tänker så mycket på genus vare sig i val eller annars – tack och lov behöver man inte göra det ständigt och jämt.
Men kvinnor har all orsak att stöda kvinnor, om de vill att könsfördelningen ska bli jämnare i våra kommun- och stadsfullmäktigeförsamlingar. Och säg inte att det inte finns kunniga kvinnor!
”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” var titeln på Liza Marklunds och Lotta Snickares bok från 2005. Även om den under två år i rad var en av de mest sålda fackböckerna i Sverige möttes den också av mycket ilska. Inte minst av kvinnor.
Bokens titel är som bekant ett citat av Madeleine K. Albright, som 1997 blev USA:s första kvinnliga utrikesminister.
Då, vid millennieskiftet, var det mycket sämre ställt med jämställdheten både inom politiken och i samhället överlag, också i de nordiska föregångarländerna.
Framsteg har absolut skett, men det finns skäl återkomma till Stratcoms undersökning av hatretoriken som finländska politiker möter, undersökningen som pekade på hur utsatta kvinnliga politiker i Finland är, rätt och slätt för att de är kvinnor.
Det finns skäl att påminna om att trakasserierna inte enbart kommer från män.
Bästa broder-nätverk brukar beskyllas för intern uppbackning och dunkar i ryggen. När kvinnor når den blåsiga toppen händer det att ryggdunkningarna uteblir, medan knivarna är vassa.
Viner de från flera håll samtidigt blir det mycket att se upp för. Det finns flera exempel på sådant beteende i finländsk politik.
Kommunalvalet i juni ger kvinnorna nya chanser stöda kvinnor.
Och det måste väl ännu år 2021 skrivas på näsan: Att kvinnor stöder kvinnor är inte emot männen, utan det behövs för att alla mår bättre i ett jämställt samhälle.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.