Elsa Kemppainen/SPT 17.12.2020 17:26

Sofia Virta, riksdagsledamot för De gröna, bytte klackskorna mot löpskor och sprang hem för att amma sitt barn.

Babyn var tre månader gammal när hon valdes in i riksdagen i fjol, och Virta var fast besluten om att inte låta jobbet hindra henne från att amma.

Familjen ordnade det så att pappan tog huvudansvar för barnet.

De lämnade Åbo och skaffade ett andra hem i Helsingfors, en tio minuters promenad från riksdagen.

Pappan kom med barnet till riksdagen för amningspauser.

Under den aktuella mandatperioden har många riksdagsledamöter ställts inför liknande frågor.

Mest aktuell är Vänsterförbundets Li Andersson som påbörjar sin föräldraledighet.

På torsdagen tog Jussi Saramo över hennes ministerjobb – nyligen tillbakakommen från en kort föräldraledighet.

I den här artikeln berättar tre riksdagsledamöter hur de förhåller sig till föräldraskapet – hur de får det att gå ihop med ett krävande jobb.

Hur kombinera två verkligheter som kräver allt?

Svår ekvation

När Sanni Grahn-Laasonen väntade sitt första barn var hon orolig.

Hon hade precis inlett sin första period i riksdagen och var orolig över hur det skulle gå att kombinera det krävande jobbet och föräldraskapet.

Skulle hon kunna leva upp till det förtroende hon fått av Samlingspartiets väljare? Hur skulle hon klara av jobbet som slukade veckoslut och kvällar?

Ari Sundberg/SPT

För en manlig riksdagsledamot kan det räcka att vara hemma med barnet i några veckor men för henne skulle det handla om månader av frånvaro från arbetet.

Med fem års erfarenhet av att vara både minister och småbarnsförälder har Sanni Grahn-Laasonen en diger erfarenhet av att kombinera riksdagsjobb och föräldraskap.

– Det är inte enkelt, men det är möjligt.

Stödnätverk viktiga

Sju år har gått sedan Grahn-Laasonen fick sitt första barn. En två veckor gammal pojke sover bredvid henne medan hon deltar i riksdagsgruppens möte på distans.

Coronan har fört med sig någonting gott. Grahn- Laasonenupplever att hon nu inte är helt utesluten från den politiska världen när allting sker på distans.

– Nu behöver jag inte välja antingen eller utan det går att hålla sig underrättad och hålla sinnet skarpt. Ibland behöver man kika in i vuxenvärlden från babybubblan.

Allt har varit enklare den här gången. Hon har blivit säkrare med babyn och har inte bråttom tillbaka till jobbet i riksdagen.

Samhället har förändrats

Hon upplever att samhället har förändrats under de sjuårsom gått sedan hon fick sitt första barn.

– Någonting har skett i kulturen. När jag väntade mitt första barn frågade många hur jag skulle kombinera jobb och barn. Andra gången undrade ingen det.

Hon har delvis ett digert skyddsnätverk att tacka för att det har gått relativt smärtfritt att kombinera karriären och familjelivet.

Far- och morföräldrar och syskon ställde upp. Grahn–Laasonens man deltog jämställt i föräldraskapet.

Hon tackar också småbarnspedagogiken. Under den mest hektiska tiden som minister fanns en viss, inramad tid till bara för arbetet varefter familjen fick sin beskärda del.

– Man kan se det som att föräldraskapet räddade mig från arbetet, som annars tenderar att ta upp oproportionerligt mycket tid. Det har gett balans i vardagen och jag har varit såilla tvungen att sätta saker i viktighetsordning.

Det är sådant Finland ska vara, säger hon – kvinnor ska kunna kombinera viktiga jobb och barn.

Hon vill se ett samhälle där det finns olika slag av hjälp att få, också för dem som inte har ordentliga stödnätverk.

Babyboom i riksdagen

Riksdagens förvaltningsdirektör Pertti Rauhio säger att de som blivit eller ska bli familjelediga är fler än under de senaste mandatperioderna. Orsakerna är många.

– En orsak kan vara en mer positiv inställning till barn och familj, säger han och hänvisar till undersökningar om att småbarnsföräldrar tillbringar mer tid med sina barn och familjen värderas högt.

Regeringens familjeledighetsreform ska dela föräldraledigheten mer jämnt mellan båda föräldrarna.

I nuläget drar den förälder som föder barnet ofta det tyngsta lasset. De som intervjuats för den här artikeln är överens om att en reform behövs snabbt, men hur man vill att den ska se ut varierar.

Enligt Rauhio har papporna börjat ta ut mer föräldraledighet, vilket är en starkt bidragande orsak till att synen på barn blivit mer positiv. Det går inte ens att jämföra nuläget med 1990–talet, och ännu mindre 70–eller 50–talet.

– På den tiden hade man inte en tanke på att sköta barnet när man blev pappa.

”Pappornas ledighet en bonus”

När socialdemokraten Johan Kvarnström var mitt inne i sin riksdagskampanj hade han inte mycket energi över för familjen.

– Jag var ganska mycket borta i tankarna. Man får dåligt samvete hur man än vänder på det.

I början av året valde fyrabarnspappan att vara hemma i två veckor med ett av sina äldre barn. Det var belönande. Kvarnström ser det som viktigt att vara närvarande också för sina större barn, inte bara för de allra minsta.

Han har märkt en tydlig attitydförändring när det gäller jämställdheten i familjefrågor.

– Vi har kommit en bit på vägen men vi är inte färdiga än.

Catariina Salo/SPT

I riksdagen bemöts ledamöter med applåder när de väljer att vara hemma med sin familj, säger Kvarnström.

Han tror ändå att det fortfarande inte ses som ett krav för män att vara hemma på samma sätt som för kvinnor.

– Pappornas ledighet är mer av en bonus, säger Kvarnström och säger att vi behöver en familjeledighetsreform.

Han ser det som ett problem att ledamöterna i riksdagen inte kan ha ersättare, vilket gör det praktiskt svårt att vara borta.

Då blir det frågan om i vilken mån man egentligen är ledig, om man ändå sköter arbetet på samma gång.

Kvarnström slungades snabbt in i politiken. Att balansera mellan arbetet och familjen har inte varit lätt.

– Jag kommer att ångra att jag inte varit ledig med barnen mer, men det har också sina förklaringar, säger Kvarnström.

Hårda reaktioner

”Barnet borde tas ifrån dig”. ”Du borde inte ha rätt att få barn.”

Så kunde reaktionerna från främmande människor låta när Sofia Virta från S:t Karins stod på torget och jobbade för att bli invald i riksdagen medan hennes barn var hemma med sin pappa.

Också i riksdagen var många skeptiska till hur hon fick ihop det.

De manliga kollegernas kapacitet att fungera som föräldrar ifrågasattes inte, säger hon.

– Det har varit svårt att räcka till. Hur man än anstränger sig är man otillräcklig antingen för barnet eller i arbetet.

Men de positiva reaktionerna har också varit många. Och Virta är till sist ändå positiv över hur bra allting gått, också den krävande våren då det var riksdagsval.

– Jag var i chock över hur bra allting ordnade sig.

För att också på ett större plan normalisera frågan om arbetande föräldrar grundade hon en grupp i riksdagen som arbetar för en trygg graviditets– och småbarnstid.

Elsa Kemppainen/SPT

Dela artikeln