Emilia Örnmark 17.12.2020 09:00

Då bröderna Lucas och Anton Roman och systrarna Emma och Amanda Örtendahl och Casper Granroth startar sin resa mot skolan, är det möjligt att en del av deras klasskamrater fortfarande ligger hemma i sina varma sängar och sover skönt.

Bor man ute i Kimitoöns skärgård och ska åka båt till skolan i Dalsbruk gäller det nämligen att vara morgonpigg.

ÅU ska stiga ombord på M/S Alva i hamnen i Dalsbruk klockan 06.20 en vardagsmorgon.

Skepparen Niklas Löfberg är på plats några minuter innan avgång.

– Här står du och fryser! ropar han.

Det är någon minusgrad, men känns ändå fuktigt i luften. En tunn isskorpa ligger över stallsplan.

Löfberg fäller vant ut den lilla rampen åt ÅU:s reporter, startar motorn och vi är på väg.

Trivs med skolskjutsarna

Löfberg började skjutsa skolelever redan för tio år sedan, men gjorde det de första åren enbart vintertid med sin svävare. Sedan år 2014 har han skött skjutsarna året om. Han trivs med sitt jobb.

– Speciellt en fin vårmorgon, då det är lugnt och fint och solen går upp, beskriver han.

För tio år sedan hade Löfberg inte mer än ett skolbarn som passagerare. Nu har de ökat till att en vanlig dag vara sex. Många av eleverna har han kört på sedan de var små.

Mörkt som i en säck

Det känns mörkt redan i Dalsbruk, men ute till sjöss är det som om havet suger i sig de allra sista ljusstrimmorna från byns belysning. Då vi lämnat hamnen bakom oss är det svart som i en säck, frånsett skenet från radarn och det elektroniska sjökortet.

Utan apparaturen vore det förstås omöjligt att ta sig fram på ett säkert sätt.

– Men jag brukar ha problem med svanarna, som ännu är kvar. De syns i radarn, men de brukar inte ha så bråttom med att flytta på sig, berättar Löfberg.

Mellan Skabban och Bockholmen gungar det till ett slag, men för övrigt går turen lugnt denna morgon.

Klockan 7.10: Ängesön

Klockan 7.10 tänder Löfberg den stora strålkastaren i fören. Två ivriga hundar studsar glada emot oss på bryggan – vi har kommit till Ängesön. Efter hundarna kommer Lucas och Anton Roman, som är redo för turen till Dalsbruk.

De stiger ombord och plockar fram sina telefoner – det här är en bra tidpunkt för att spela spel en stund innan skoldagen börjar.

Lucas går i årskurs fem och Anton i årskurs tre. Pojkarna stiger upp klockan sex om morgnarna för att göra sig klara och hinna med båten. Men de är båda morgonpigga och ser inte det här som något problem. Hemma igen är de klockan 15.30, och de tycker att tidtabellen funkar bra för dem.

Lucas och Anton är nöjda med att bo i skärgården. De lyser upp då de får frågan om vad de gillar att göra hemma. De nämner aktiviteter som skridskoåkning, att åka snöskoter och att köra båt.

– Här finns massor att göra, tycker de båda.

Längtar ni någon gång efter att bo på fastlandet?

– Nej! svarar pojkarna utan tvekan och är inte beredda att byta bort sin plats i skärgården.

– Här finns mindre människor och bilar, ger de som positiva sidor med Ängesön.

Klockan 7.30: Vänoxa

Efter en stund skymtar skenet från nästa hållplats i den svarta morgonen. Vi har kommit till Vänoxa.

Till en början är bryggan tom, men precis då Löfberg fått Alva intill kajen syns lamporna av en fyrhjuling uppe i skogsbrynet. Bak på fyrhjulingen sitter Emma Örtendahl, som går i årskurs fem och hennes syster Amanda, som går i åttan.

Flickorna stiger upp 6.15 om vardagarna och tycker att det nog känns lite väl tidigt. Klockan 16, ungefär då det börjar skymma igen, är flickorna hemma tillbaka. Ibland blir det att vänta en stund innan avgången från Dalsbruk klockan 15, beroende på hur schemat ser ut.

Flickorna är förstås vana vid det här arrangemanget, men det finns stunder då det känns jobbigt.

– Den värsta tiden är nog just nu, före jul, säger Amanda, och syftar på mörkret.

Mörkt är det då de åker hemifrån och nästan mörkt då de kommer hem. Bägge trivs ändå bra i skärgården och uppskattar speciellt att skärgården är glesbefolkad.

M/S Alva går i de flesta isfria väder

M/S Alva är ett pålitligt fartyg, som tar 21 passagerare. Enligt Löfberg är det sällan som Alva inte kan trafikera.

– Då ska det nog storma riktigt hårt.

Skulle Alva tas ur trafik får skolbarnen helt enkelt stanna hemma om de inte kan ta sig till fastlandet på något annat sätt. Skulle Alva drabbas av andra problem – något som lyckligtvis aldrig hänt – finns reservbåten Ocean. Den används också för Bengtskärsresor under somrarna.

Eftersom Alvas skrov är av glasfiber klarar hon inte att köra i is. Inte heller kylsystemet är byggt för det. Då byter Löfberg till järnbåten Gustland, som han använder i menförestider, alltså då det finns is som ännu inte bär.

– Nackdelen med Gustland är att den inte går mer än 7 knop, medan Alva går 15.

Då blir det för Löfberg att starta klockan 4 på morgonen istället för 6.20. För skoleleverna går då starten en timme tidigare än normalt.

Då isen bär är det svävare som gäller.

– Förra vintern var vattnet öppet och jag kunde använda Alva året om.

Emilia Örnmark

Klockan 7.40 Biskopsö

Sista anhalten är Biskopsö, då klockan är kvart i åtta. Här hoppar Casper Granroth som går i ettan ombord, tillsammans med sin mormor. För det mesta har han sällskap, men ibland åker han ensam.

– Det är nog lite jobbigt att stiga upp på morgonen, tycker Casper.

Strax efter åtta är vi tillbaka i Dalsbruk. Skoleleverna hinner ställa upp för en bild, men promenerar sedan iväg de några hundra metrarna till Dalsbruks skola, som börjar vid halv nio.

Niklas Löfberg lämnar Alva och åker hem för att äta frukost och följa med nyheterna. Några timmar hinner han jobba med utrustningen i servicehallen i Genböle innan det är dags att köra skolbarnen hem tillbaka.

Emilia Örnmark
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln