Barn har sämre kondition och en del saknar hemmets stödtrupper – ”Alla barns rättighet”
”Alla skärmar barnen sitter och stirrar på dagarna i ända har helt säkert bidragit till utvecklingen.”
Christel Lundström, ombudsman vid Svenska Finlands skolidrottsförbund
Årets Move-mätning visar att barn har allt sämre kondition. Vissa barn har många idrottshobbyer men det finns också en del som inte rör inte på sig nästan alls. Christel Lundström, ombudsman vid Svenska Finlands skolidrottsförbund bekräftar att det finns en tudelning i frågan.
Vad den beror på är inte lika lätt att säga. En orsak är ändå tydlig enligt Lundström.
— Alla skärmar barnen sitter och stirrar på dagarna i ända har helt säkert bidragit till utvecklingen, säger hon.
Stora skillnader
Nu vill förbundet att städerna och kommunerna tar en ännu aktivare roll i att få barnen att röra på sig. Förbundet har försökt nå ut till fältet med hur viktigt det är att engagemanget finns också på en högre nivå.
Skillnaderna mellan kommunerna är stora, säger Lundström.
— Vissa kommuner är väldigt aktiva medan andra inte är det. Det beror helt på hur engagerade de som fattar besluten är.
Beslutsfattarna måste bli medvetna om vikten av motion och det måste hållas kurser för dem som leder idrottsverksamhet, säger hon, bland annat om hur man kan röra sig i små utrymmen.
— Det behövs verktyg för hur man aktiverar barnen.
Move-mätningen
Move-mätningen samlade information om över 100 000 barn och unga i årskurs 5 och 8 under hösten 2020.
Genom olika övningar mäter man uthållighet, snabbhet, styrka, rörlighet och motoriska grundfärdigheter.
Testet består av bland annat 20 meter skyttellöpning, en magmuskelövning, fem steg utan ansats och kast med lyra.
Målet är att stödja och uppmuntra eleverna att sköta om sin fysiska funktionsförmåga.
Mätningen utnyttjas av staten och kommunerna för att stödja, utveckla och följa med barnens hälsa.
I många kommuner har man sänkt tröskeln för att motionera genom att erbjuda gratis möjligheter att röra på sig.
— Den som har aktiva föräldrar har det lättare. Om man inte har stödtrupper där hemma är tröskeln högre att aktivera sig.
Det kan finnas socioekonomiska och andra skillnader som är bundna till samhället, men exakt hurdana kan Lundström inte säga. Hon vill vara öppen med att hon ännu inte hört alla talturer vid seminariet där undersökningen presenteras i dag, onsdag.
— Det borde vara alla barns rättighet att röra på sig.
Det bästa sättet att nå dem är enligt henne via skolor och daghem. Arbetet pågår redan för fullt i regionerna, bland annat genom det statliga projektet Skolan i rörelse.
”Borde uppmuntras”
Två av dem som får stöd hemifrån är Ellen Haakana och Teddy Schalin som går på åttan i Hoplaxskolan. De blir båda uppmuntrade hemifrån att röra på sig på fritiden, vilket senare har utmynnat i ett eget sportintresse. Schalin spelar fotboll och Haakana spelade tidigare handboll.
Men de är medvetna om att många ungdomar inte rör på sig tillräckligt.
— Jag tycker att man borde uppmuntra barn att röra på sig redan i tidig ålder. Ju äldre man blir desto svårare blir det att börja med en sport, säger Haakana.
— Det viktigaste är ändå att man inte bara sitter hemma och till exempel spelar datorspel, utan att man helt enkelt går ut och gör något, fortsätter Schalin.
Åsikterna går isär om coronan
Vid Jyväskylä universitet säger Mikko Huhtiniemi som ansvarar för undersökningen att skillnader mellan stad och landsbygd kan vara en bidragande orsak till skillnaderna mellan eleverna.
Mycket av den dagliga motionen sker under skoldagen, under rasterna och på vägen till skolan. Också Christel Lundström vid Skolidrottsförbundet tror att avstånden kan spela en roll. I praktiken är de ofta längre på landsbygden än i städerna.
— De som kan cykla eller gå till och från skolan får ofta mer motion i vardagen.
Coronaepidemin har fått eleverna att stanna hemma, men Lundström tror inte att viruset syns tydligt i årets mätning.
— Om ett eller två år kommer vi att se resultaten av det ökade stillasittandet.
Sofie Fogde/SPTDet finns också de som anser att coronaepidemin är en av orsakerna till barnens allt sämre kondition. En av dem är Tua Piiroinen som undervisar i gymnastik för årskurserna 7–9 i Hoplaxskolan i Helsingfors.
— Vårens distansundervisning hade en passiverande inverkan på ungdomarna.
Ungdomarna saknade att få jobba tillsammans, säger hon – väldigt få högstadieelever är motiverade att röra på sig på egen hand.
— Det är gruppen som gör det. Ungdomar i den här åldern är beroende av socialt umgänge, säger Piiroinen.
För kort jämförelseperiod
Piiroinen har själv varit med och genomfört Move-mätningen bland skolans åttondeklassare. Den är nu obligatorisk för tredje året. Hon tycker inte det går att dra några långtgående slutsatser på basen av mätningar från en så kort tidsperiod.
— Det går inte att säga om resultaten blivit bättre eller sämre.
Elevernas resultat bedöms med olika smileys som är glada på en skala från mycket glad till försiktigt glad. Bland Piiroinens elever har de grupper som presterar svagast hållits på ungefär samma nivå, i linje med den nationella medelnivån eller svagare.
Ungefär hälften av eleverna som Piiroinen undervisar motionerar också på fritiden. Lärarna borde enligt Piiroinen sätta sitt krut på att engagera den andra hälften, det vill säga de elever som inte är lika intresserade av att röra på sig.
— Under de få timmar vi har försöker man uppmuntra dem och hjälpa dem med att hitta på något roligt, säger hon.
För den som inte gillar sociala sporter bjuder nätet på ett enormt urval av olika grenar som pilates eller konditionsträning. Det gäller att uppmuntra och ge olika impulser, så många andra sätt finns inte när det gäller att påverka motionsvanorna hos barn.
Hon fortsätter:
— Det är viktigt att alla blir sedda.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.