Med Edith genom spegeln
Kristina Sigunsdotters och Clara Dackenbergs ”Landet som icke är” handlar om Edith, en lungsjuk flicka på ett sanatorium som en sömnlös natt följer en katt genom en spegel in i en förtrollad värld, landet som icke är.
Där träffar Edith inte bara sin syster utan också den farliga och hemska Tärningskasterskan som hotar att förstöra hela paradiset. Skall hon våga sig upp för den torntrappa som alla varnar henne för?
Berättelsen om Ediths äventyr i landet som icke är presenteras genom åtta onumrerade kapitel på fri vers som följer en klassisk dramatisk kurva med kris och upplösning i kapitel sex och sju.
Det blir aldrig särskilt skrämmande, men genom upprepningar och väl valda fraser bygger bokens författare Kristina Sigunsdotter ändå upp stämningen av en dröm som hela tiden hotar att övergå i en mardröm.
Det är mycket välgjort. Clara Dackenbergs illustrationer komplementerar i allmänhet texten utmärkt: de är varma, expressiva och känslosamma.
Som baksidestexten säger utgår denna bok både från Edith Södergrans liv och dikter. Den observanta läsaren hittar många genklang från Södergrans poesi: Tärningskasterskan är tagen från den första dikten i hennes första bok (Dikter, 1916); därifrån stammar likaså evokativa uttryck som ”krigarinnorna, hjältinnorna och ryttarinnorna” eller ”höstens vandrerska, skogens lyssnerska”, men också lyckokatten med sin lyckotråd och drömmen om en syster.
Från Södergrans andra diktsamling (Septemberlyran, 1918) kommer ”solskensskruden” och från den postuma Landet som icke är (1925) naturligtvis titeln.
Exemplen på sådan intertextualitet kunde mångfaldigas och den nyfikna kan roa sig med att identifiera södergranska ordvändningar och teman i texten.
Det betyder inte att Sigunsdotters text skall se som något slags fanfiction: hon har på ett kreativt och lekfullt sätt gjort Södergrans lyriska universum sitt eget. Ibland kan man inte undgå att tycka att hon till och med gör det bättre än sin förlaga: Dunkelt och saftigt/ klibbigt – tjockt blod ur en dikt i det s.k. vaxdukshäftet blir hos Sigunsdotter Dunkelt, saftigt/ tjockt och klibbigt. Parallellerna till Södergrans liv och dikt öppnar ändå upp för många diskussioner med ett barn om språk och flickoliv i början av 1900-talet.
Å andra sidan utelämnar Sigunsdotter sådant som hon kanske inte tycker passar barnboksgenren.
Tonåringen Edith på sanatorium har blivit barnet Edith på sanatorium, så att Södergrans ambivalenta förhållande till sin kroppslighet och ”mannen” samt hennes andliga grubblerier och ofta starkt religiöst präglade språk fallit bort.
Att i synnerhet det sista är borta är ganska trist, för även om Tärningsspelerskan är en fascinerande karaktär, skulle några änglavarelser à la Steiner eller Gud och liemannen ha bidragit med ytterligare skugga.
Eller är vi så religionsfobiska idag att sådant inte passar sig i en barnbok?
Landet som icke är
Kristina Singunsdotter och Clara Dackenberg
Förlaget, 2020.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.