Förflytta dig till innehållet

Mauri Kunnas lär oss historia på ett lekfullt sätt

Anja Kuusisto

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Häromdagen sökte jag en bok i min bokhylla. Då föll mina ögon på en helt annan bok och jag plockade fram ”Koiramäen joulukirkko”, skriven av Mauri Kunnas 1997. Jag fick den till julklapp det året, ”Anjalle jouluna 97” står det i boken med författarens signatur under.

Jag känner inte Kunnas alls, men den som gav mig boken gör det. Så kom det sig att jag kunde läsa en finskspråkig liten saga för mina barn, med vilka jag alltid har talat mitt modersmål svenska, men för vilka jag ibland läste sagor på finska.

Julkyrkoäventyret med hundarna i Koiramäki läste vi ärligt talat sällan om, men de lustiga hundfigurerna i de detaljerade teckningarna fanns med i barnboksarsenalen i många år. Koiramäki är en helt egen värld, det vet alla som bekantat sig med dem.

Nu när ”Hundarnas historiepjäs” har premiär på Åbo svenska teater har alla en chans att bekanta sig med dem på ett nytt sätt. Jag ser fram emot att se hundarna på scenen, där delvis helt nya hundfigurer gör entré.

Men medan jag bläddrar i ”Koiramäen julkirkko” tänker jag också på hur mycket jag lär mig i en liten bilderbok på 10 sidor.
Det är det här Kunnas gör så skickligt, liksom smyger in historiska fakta, detaljer om livet förr.

Till julkyrkan åkte hundarna med släde. Väl framme måste kompisarna sitta på olika ställen i kyrkan, för på den tiden satt kvinnor och män på olika sidor, och tjänstefolket satt uppe på läktaren, står det i berättelsen. Någon präktig (hund)husbonde håller på att somna i bänken under den långa predikan och får sig en kyrkstöt.

Den här boken skrev Kunnas för restaureringen av S:t Olofskyrkan i Tyrvis i Sastamala. Alla medel som försäljningen av boken gav donerades till kyrkan.
Den hade utsatts för en mordbrand i september 1997 och all värdefull 1600–1700-tals interiör förstördes. Många penninginsamlingar till förmån för kyrkan kom genast igång, och i augusti 2003 kunde den återinvigas.

På kyrkans webbplats läser jag att kyrkan var stängd från sommaren 2005 till sommaren 2009. Under de här åren målade bildkonstnärerna Kuutti Lavonen och Osmo Rauhala 101 konstverk inne i kyrkan. Mordbranden skedde en natt, sedan tog det flera år av återbyggnad, och ytterligare fyra år för att måla kyrkans konstnärliga prakt.

Kunnas bilderbok om kyrkan är också en konstnärs värdefulla arbete, tänker jag.
En författare som lär oss om historia, och såsom bokdonationen visar, om goda gärningar.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter