Det viktiga i den dagliga coronavirusrapporteringen är inte det exakta antalet smittade i en viss kommun

Det är väldigt många som klickar in sig på ÅU:s webb för att läsa färska covid-19-uppgifter från Institutet för hälsa och välfärd, THL. Det som hittas högst i besökarstatistiken är då det skett något lokalt, såsom förra veckans nya fall i Pargas och det att Kimitoön nu syns på THL:s coronakarta.
Nyheten är en de mest lästa under de senast två veckorna. Samtidigt måste vi medge att det sällan finns så mycket dramatik i det matematiska.
Det som verkar som tvära hopp i THL:s data motsvarar inte den verkliga smittutvecklingen. Eftersom det finns en hel del eftersläpning och det sker sena korrigeringar ska man inte bli förskräckt då det plötsligt kommit 130 fler smittfall i Finland på en dag. Dygnsuppgifternas sågtandskurva är lite väl hackig.
En annan detalj är de ortvisa smittfallen, som ofta varken kan kallas lokala eller ens aktuella. Ett bra exempel är då ÅU den 21 oktober skrev att Kimitoön snart finns på den så kallade coronakartan. Det hade enligt ledande läkaren Sami Salminen konstaterats fem fall i kommunen, en gräns för att en kommun ska synas som ”blå” på THL:s sajt.
Ändå dök Kimitoön upp på coronakartan först den 7 november. Över två veckors eftersläpning, med andra ord.
På THL:s sajt finns faktiskt ett stapeldiagram med både ljusblå och mörkblå färger över antalet fall per dygn, den ena för nya fall och den andra för ”icke-nya”, men alla bidrar de till totalantalet. Hur gamla eller nya dessa icke-nya fall är, klarnar inte.
Dessutom finns de aktuella fallen inte egentligen i Kimitoöns kommun, utan det handlar om personer som är mantalsskrivna i kommunen.
Med andra ord: av dessa fem ”Kimitoöbor” har kanske inte en enda ens befunnit sig i Kimitoön som smittad. Och när det femte fallet bokfördes och det sade ”pling” på coronakartan så hade den insjuknade kanske redan tillfrisknat.
Det här med var man är mantalsskriven innebär ju dessutom en kommun kan ha hur många smittade invånare som helst, men de syns inte som lokala fall. Hur många finns det inte som officiellt bor kvar i sin stadslägenhet trots att de kanske lever på heltid i sitt fritidshem? Därför är det bra att ta de lokala siffrorna med en lite större nypa salt.
De kumulativa smittsiffrornas nackdel är å sin sida att de förlorar sin betydelse på sikt. Det är som Anders Holmström kommenterade på ÅU-sajten:
”Var är siffrorna på hur många blivit friska, i alla delarna av Egentliga Finland? Det mycket intressant att veta, då vet man hur många är sjuka, inte hur många varit sjuka… det är helt ointressant, och onödigt. Då kan man lika bra räkna hur många haft hicka, i år.”
Lite tillspetsat, kanske, men visst är det så. Det relevanta är hur vi ska uppfatta nuet, den verkliga risken då vi rör oss utanför hemmet och träffar människor i olika sammanhang.
Hur många är de då, de som just nu är sjuka? Nå, det vet ingen. THL räknar med att 75 procent av alla som insjuknat nu är friska. Det betyder att det finns 4 600 personer som har covid-19 just nu.
Förklaringen är att det inte finns någon som bokför att man blivit frisk, bara det att man insjuknat. Efter tre veckor dagar flyttas man helt enkelt till de friskas grupp i statistiken, om man inte senare behövt uppsöka vård eller på något annat registrerats i samband med någon uppföljande åtgärd.
Antalet smittade just nu är dessutom inte heller på något vis jämförbart med våren, då väldigt få testades jämfört med i dag. Då insjuknade många som aldrig testades.
Det är nu bara så att vi får leva med stora felmarginaler i coronastatistiken. Det finns ändå en siffra som faktiskt är i allra högsta grad relevant: antalet som vårdas på sjukhus. Det är konkret fakta, och de är faktiskt klart färre än i våras: De som behövde akutvård på grund av covid-19 var fem gånger så många i våras som de är nu.
En orsak kan vara den ökade testningen: folk får hjälp i ett skede och blir inte lika sjuka som de kanske hade blivit i vår. Sjukhusen vet säkert också nu bättre vad som ska göras med covid-19-patienter. Utvecklingen i Finland har överlag varit mycket bättre än i så många andra länder.
Trots att coronaviruset för de allra flesta inte utgör en akut eller relevant risk för den individuella hälsan, kvarstår hela tiden betydelsen av att hindra viruset från att åka vidare till dem för vilka smittan är livshotande.
Det är i det sammanhanget vi ska placera den regelbundna dagliga rapporteringen: den är i första hand en påminnelse om den fortsatta betydelsen av masker, handhygien och säkra avstånd – inte en stor nyhet om fem, sex, eller sju smittade i en viss kommun.
Bra ledare, just den riktningen på denna kris! Gillas mycket!