Han gjorde henne till ett lyckligt skepp – Mariellas pensionerade befälhavare på återbesök
Bengt Skogberg blev nostalgisk när han såg en bild av Viking Lines Mariella i tidningen Nya Åland häromveckan.
Skogberg gick i pension 1997 efter 30 år på Viking Line. Sina sista tolv år på rederiet var han befälhavare på Mariella på linjen Helsingfors-Mariehamn-Stockholm.
Nu ligger Mariella vid kajen i Mariehamn på obestämd tid på grund av coronaviruset. Viking Line kan tänka sig att sälja henne.
Ett besök på Mariella, det vore något, tänkte Skogberg. Nu har besöket blivit av.
Med sig på rundvandringen hade Skogberg Viking Lines tidigare vd Nils-Erik Eklund, som också har ett speciellt förhållande till Mariella.
En av de första stora uppgifterna när han blev biträdande direktör på SF-Line var att planera ett nytt fartyg för linjen Stockholm-Helsingfors.
Han hade stor nytta av sina ekonomistudier i Uppsala med fokus på marknadsundersökningar. Han reste runt i Finland och Sverige, pratade med kunder, researrangörer, företag och föreningar.
— Sen kom specialisterna in. Tekniska direktören Kaj Jansson, fartygsbefälen, intendenter och restaurangchefer. Så skapades det här fartyget, säger Eklund.
Och nybygget blev något extra.
— Jag hade varit ett år på Turella och fem år på Rosella, som vi tyckte var ett riktigt fint fartyg. Men Mariella blev något helt annat, säger Skogberg.
Stockholm-Helsingfors var ”kungslinjen”. På den finaste linjen passade bara det finaste fartyget.
Det var inte bara storleken det handlade om. Med Mariella ville rederiet göra resan till en upplevelse.
I stället för det vanliga upplägget med ett kafé, buffé, pub och nattklubb fick Mariella fem restauranger med olika profiler och menyer, med personal som visste mycket om maten och drycken.
Inga maskerade nöjesresor
Konferensrummen blev också något utöver det vanliga. Den största salen hade plats för 400 deltagare.
Golvet sluttade så att alla deltagare skulle se bra, det fanns utrustning för simultantolkning och salen kunde enkelt delas upp i två mindre rum.
Många kunder sade att det var tack vare auditoriet som de valde Mariella. Det var arkitekten Robert Tillbergs förtjänst, säger Eklund.
— Konferenserna avlöste varandra. Och det var inga maskerade nöjesresor där man skrev något pliktskyldigt protokoll, säger Skogberg.
Det här var de goda åren före finanskrisen i början av 1990-talet. Personalen ombord och i land var kreativ när det gällde att erbjuda resenärer något extra.
— Det for i väg litet. Man lekte till och med med tanken att det skulle komma ut dagstidningar med helikopter på morgonen, minns Skogberg.
Fartyget är väldigt välskött, konstaterar herrarna. Eklund pekar på bildäcket.
— Titta, det är slätt. Här kör man enheter som väger femtio-sextio ton. Då ska det finnas tillräckligt kraftig plåt så att det inte blir revben i det här.
— Hon har många år kvar ännu, säger Skogberg.
360 graders sikt
Överstyrmannen Mikael Lönnström som guidar besökarna kom från Viking Grace till Mariella för ett år sen.
— Jag hann inte så mycket annat än att ta lotspapper och prya in för överstyrman och skeppare. Sen kom coronan, säger han.
Rundvandringen inleds på kommandobryggan. Där tänkte man också i nya banor när fartyget byggdes.
— Befälhavaren ska ha 360 graders sikt, hade Eklunds far, Viking Lines grundare Gunnar Eklund, sagt.
— Förr navigerade man med hjälp av enslinjer och måste kunna se också akterut. Det försvann när radarn kom. Sedan navigerade man enligt den, säger Skogberg.
— Men vi gjorde nog så på Mariella – lotsen, styrmännen och jag – att vi stängde av och styrde på gammalt maner. Vi ville öva ifall utrustningen skulle lägga av. Det var intressant och spännande det också, att se att det fortfarande gick.
Den första vintern
Skogberg minns den första vintern på Mariella.
— Det var en tuff isvinter. Då var det kul på Mariella för vi körde igenom vilka isar som helst utan hjälp av isbrytare. Och vi hade inte många förseningar. Då märkte man hur välbyggd hon var. Ingenting frös ombord som man skulle kunna tänka sig när det är 30 grader kallt. Här uppe var alla fönster eluppvärmda och vi mådde gott.
Hytten som var Skogbergs ligger en trappa ner från kommandobryggan med sikt föröver så att man kan se andra fartyg som kommer på styrbords sida.
— Det ansågs redan på skutornas tid att det var förnämare att bo på styrbords sida. Så var det på Kapellas och Rosellas tid också, säger Skogberg.
De tittar in i mässen.
— Det farligaste som finns här är kylskåpet med smör, ost, korv, skinka, ägg. Allt som behövs för att bygga upp kroppen på ett ohälsosamt sätt, säger Eklund.
Skogberg hade inga problem med att hålla vikten.
— Tack vare stark karaktär och små portioner, säger han.
Han har aldrig varit rökare men många av hans medarbetare var det.
— Det var rökarna som bestämde. I början rökte folk vid matbordet. Man kunde fimpa cigarretten i potatismoset. Sen kom vi fram till att man skulle röka i dagrumsdelen, fast det var i samma rum. Efter en tid fick rökarna gå ut på däck. Och det ledde till att många slutade röka för det var så obekvämt, säger Skogberg.
”Saaks mä hoitaa”
Vandringen väcker många minnen. Kodlåsen till personalens rum, till exempel.
— Koden var 1286 som var Mariellas byggnummer. Men det byttes inte de första åren. Vi brukade skoja om att hela södra Finland vet vad vi har för kodnummer. En tjej som satt i receptionen slarvade när hon skulle trycka in koden så dörren öppnades inte. På soffan bredvid satt en gubbe som gick fram till henne och sade ”Saaks mä hoitaa” (får jag ta hand om det). Och så slog han in 1286. Sen blev det så att vi bytte varje månad.
Efter rundvandringen säger Eklund:
— Befälhavaren är den viktigaste personen på ett fartyg när det gäller vad det är för policy som gäller, vad det är för stämning ombord, kamratskap, ärlighet och rättframhet. Det har Skogberg alltid stått för. Och Mariella har varit ett ”lucky ship”, ett lyckligt fartyg, när han har varit med.
Skogberg svarar att han ibland kände sig ”handikappad” när han hade med fint folk att göra.
— Man hade ju bara morsans ”bär dig åt som folk”-fostran. Men jag kanske inte gjorde bort mig alltför mycket. Det blev tolv fina år. Nu önskar jag bara att det här fartyget går i gång igen.
Viking Lines fartyg Mariella
Byggdes för SF Line av Wärtsilä i Åbo.
Trafiken på rutten Helsingfors - Stockholm inleddes våren 1985.
Mariella är 175 meter lång och 28,4 meter bred. Hon var världens största kryssningsfartyg fram till 1989, när Rederi Ab Slites nybygge Athena sattes in på rutten Mariehamn - Stockholm.
Passagerarkapaciteten är 2 500 personer. Bildäcket kan ta 430 bilar.
Viking Line ställde in färjtrafiken mellan Stockholm och Helsingfors när undantagstillstånd infördes i Finland i våras på grund av coronapandemin.
Mariella ligger nu vid kajen i Västra hamnen i Mariehamn. Fartyget är till salu.
Mitt första båtjobb. 1987. Som sommarvikarie i kallskänken. Så ledsamt att se rederierna kämpa nu. Jag hoppas innerligt att situationen blir bättre snart.