Elsa Kemppainen/SPT 19.10.2020 16:33

I oktober 2017 miste tre beväringar livet när försvarsmaktens lastbil och VR:s rälsbuss krockade i en obevakad plankorsning i Skogby i Raseborg. Var det en olycka eller hade händelsen kunnat förebyggas genom rimliga åtgärder? Det är tvistefrågan när Helsingfors hovrätt inleder sin behandling av saken.

Västra Nylands tingsrätt förkastade förra hösten alla åtal mot beväringen som körde fordonet. Riksåklagaren Jukka Rappe överklagade domen, han ansåg att föraren gjort sig skyldig till äventyrande av trafiksäkerheten, tre dödsvållanden och tjänstgöringsbrott, alternativt tjänstgöringsbrott av oaktsamhet.

Försvarsadvokaten Mikko Puhakka har ingenting att tillägga efter tingsrättens behandling. Till SPT säger han att man inte ska bestraffas för ett olycksfall.

— Målsägande agerade inte uppsåtligt. Dådet var inte avsiktligt utan ett olycksfall. Man bestraffas inte för olycksfall.

Åklagaren Marianna Semi, som driver ärendet på Rappes vägnar, vill inte kommentera ärendet mitt i processen.

Svåra omständigheter

Omständigheterna var svåra – en varning för mycket dåligt väglag var i kraft under olycksmorgonen. Det hade snöat ymnigt och dagen grydde då tåget närmade sig i en hastighet som i undersökningar visade sig vara 120 kilometer i timmen. Beväringen körde rakt ut i korsningen.

— Vi är ense om omständigheterna. Kärnfrågan är om olyckan skedde på grund av oaktsamhet eller genom en olyckshändelse, säger Puhakka.

Han säger att rättsystemet inte kan kräva det omöjliga av någon. Enligt Puhakka har tingsrätten evaluerat saken rätt. Det är en väldigt ledsam händelse speciellt för de närstående till beväringarna som avled, men också väldigt tung för målsäganden, säger han.

Under rättegången går man noga igenom de tekniska detaljerna från olycksplatsen, hur lastbilen såg ut och hurdant siktet var från förarsätet. Tåget kom från höger en i brant vinkel.

Åklagaren Marianne Semi anser att olyckan hade kunnat förebyggas om beväringen varit mer försiktig.

— Jag anser att han med rimliga åtgärder hade kunnat försäkra sig om att tåget inte närmar sig, till exempel genom att öppna fönstret eller be beväringen som satt till höger om hjälp.

Åklagaren tycker det är ologiskt att förarens skyldighet att vara försiktig skulle minska i den farliga korsningen under svåra omständigheter.

Systemets fel

Under måndagen hördes flera vittnen: bland annat en person som rörde sig i närheten av olycksplatsen med bil, beväringar som var med i lastbilen och föraren som körde rälsbussen.

De flesta hördes redan i tingsrätten, men ett nytt vittne är kaptenlöjtnant vid Nylands brigad och ansvarar för transporterna. Han säger att det så gott som aldrig händer att föraren skickar ut en person att kontrollera trafiken i ett vägskäl. Vissa korsningar är helt enkelt byggda så att det är svårt att se om någon kommer, säger han. Det går inte att stanna upp trafiken varje gång utan i något skede måste man bara fatta beslutet att köra.

Så är det i riktiga livet, säger han, och menar att åklagarens krav är orealistiska.

— Det är trafiksystemets fel, inte förarens fel.

Han säger att det inte heller finns några direktiv om att öppna fönstret för att få bättre sikt.

— Om vi inte gett direktiv om ett visst tillvägagångssätt kan vi inte heller kräva att en enskild beväring agerar.

Svåra minnen

Personen som körde rälsbussen berättar hur han såg ljus från vänster, bilen såg ut att sakta in men han gav ändå en varningssignal. När bilen trots det körde upp framför tåget fanns det inget annat att göra än att nödbromsa.

— Det fanns inget som tydde på att korsningen var farlig, inga bommar, ingenting, säger en av beväringarna.

Beväringarna hörde ingen signal från tåget. Både beväringar och tågföraren vittnar om ett uselt väder med vågrätt snöfall. Tre år efter olyckan är minnesbilderna ibland svaga.

— Jag har försökt låta bli att tänka på hela saken, säger ett av vittnena.

Elsa Kemppainen/SPT

Dela artikeln