Tom Simola 02.10.2020 12:302

Från och med den 1 oktober reglerar man genom lag personaldimensioneringen i serviceboende med omsorg dygnet runt och den långvariga institutionsvården av äldre. Tidigare fanns endast en rekommendation.

Vad betyder seniorboende, serviceboende eller institutionsvård? Äldreomsorgen är en komplicerad helhet med många begrepp. Det finns inte många lekmän som har full koll på läget. Redan att hålla kolla på vilken form av service lagändringen gäller, kräver en del efterforskning.

Ändringen av äldreomsorgslagen fastställer antalet vårdare per klient. Personaldimensioneringen ska vara 0,7 anställda per klient. Vid beräkningen av dimensioneringen beaktas endast den personal som utför direkt klientarbete.

Kravet från och med oktober i år är att det ska finnas minst fem vårdare per tio klienter, det vill säga en kvot på 0,5 vårdare per klient. År 2021 ska kvoten öka till 0,55, år 2022 till 0,6 och i april 2023 ska lagens övergångsperiod vara slut och målsättningen från regeringsprogrammet träder i kraft med en kvot på 0,7.

Bakgrunden till ändringen av lagen är att trygga vården av de äldre. De missförhållanden som uppdagats inom äldreomsorgen de senaste åren, försnabbade sannolikt ändringen av äldreomsorgslagen. Ändringen av lagen innehåller också vissa risker. Det som är avsett som en minimidimensionering kan bli en maximidimensionering. Trots att behovet skulle vara större än 0,7, så kan man med hänvisning till lagen låta bli att öka personalstyrkan.

Lagen gäller inte, åtminstone inte ännu, den vård som ges i hemmen. Det här betyder att kommunerna kommer att satsa på att alla ska bo hemma så länge som möjligt, vilket i sig är en eftersträvansvärd målsättning. I praktiken kommer det ändå en gräns emot i något skede, vård i hemmet kan ges så länge vårdbehovet är rimligt och inte kräver otaliga besök under ett dygn.

Ändringen gör att kostnaderna för kommunerna kommer att öka. Även för dem som bor i privata seniorboenden, där det erbjuds omsorg dygnet runt, kommer kostnaderna att öka. Det har kastats fram siffror som visar att dygnspriset kan stiga avsevärt. När man har diskuterat totalkostnaderna för reformen talar staten om cirka 180 miljoner euro per år medan Kommunarbetsgivarna uppskattar kostnaden till över 250 miljoner euro per år.

Hur man än ser på saken är kostnaden betydande. Allt har en prislapp, oberoende av hur behjärtansvärd verksamheten är. Att staten och kommunerna har olika syn på kostnaderna är ingenting nytt. I så gott som alla reformer har parterna olika åsikter om vad den egentliga kostnaden för en reform kommer att vara.

Utöver bra vård och pengar handlar den nya personaldimensioneringen om personresurser. Ny och mera personal behövs. Redan nu är det brist på vårdpersonal. Åtminstone tre faktorer inverkar på utbudet: Arbetets meningsfullhet, anställningsförhållandena och lönen.

Om man genomför en opinionsundersökning, svarar nästan 100 procent att lönerna inom vården borde höjas. Svaret är rätt, men att förverkliga en löneförhöjning över hela linjen är ekonomiskt sett en svår operation. För att betala högre löner behövs högre inkomster. Kommunerna och samkommunerna kämpar redan nu med sin ekonomi och inom den privata sektorn är målsättningen i slutändan att göra vinst, även då det gäller dygnetruntvård för äldre.

Vårdreformen kommer att visa i vilken riktning man väljer att gå. Hur stor kommer den privata sektorns roll att vara i framtidens äldreomsorg? När nya vårdlandskap tar över kommer också så småningom uppfattningen om vad som är närservice att förändras. Det är fullt möjligt att Pargasbornas närservice i framtiden finns i Åbo.

Kommunerna kommer inte i framtiden att sköta äldreomsorgen, den viktiga samhällsservicen flyttas till vårdlandskap. Det utvecklingsarbete inom äldrevården som i dag görs i kommuner och samkommuner kan visa sig vara bortkastad tid och pengar. Behovet av en stram offentlig ekonomi de kommande åren, kommer att kräva en optimal resursanvändning i de nya vårdlandskapen. Då allt ska strömlinjeformas, saknar den kommunala geografin betydelse.

Ett ökat krav på vårdarresurser kommer att göra vården bättre och till en mindre lukrativ business för de privata aktörerna. Det här kan man i alla fall anta, men det är också viktigt att komma ihåg att ökad kvantitet inte alltid ger en ökad kvalitet.

I Finland har man, avvikande från många länder, ansett att äldreomsorgen är en uppgift för samhället. Hur stor den offentliga sektorns roll är i framtiden, kommer kommande regeringssammansättningar att avgöra.

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln