Daniel Strömborgs samlarintresse blev så stort att det blev ett museum
Daniel Strömborgs samlarintresse blev större än vad som ryms i ett hem. Foto: Anja Kuusisto
På premiärdagen hittade några hundra personer hit. Det var den sista söndagen i augusti då gårdsloppisrallyt i Pargas pågick som Daniel Strömborg hade bestämt sig för att för allra första gången öppna dörrarna till sitt privata museum.
– Jag vill ju inte ha det bara för mig själv, jag märker att många uppskattar det och grejerna väcker minnen.
Det som nu går under arbetsnamnet nostalgimuseet ligger i en industrihall på Norrbyåsen i Pargas, med bland annat TunturiTec som granne.
Hallen äger Strömborg sedan ett par år tillbaka, och delar av den är uthyrd.
Hans egen firma, Fixter, har också lager här, och ett rum är hans kontor.
Men han är inte den som sitter i något kontor särskilt ofta, så att hålla ett museum regelrätt öppet är otänkbart.
Kamerorna hade Daniel Strömborg samlat på, och sen blev det leksaker. Sen bara växte det. Foto: Anja Kuusisto
Ett museum vars öppethållning ännu inte slagits fast
Egentligen vet han inte riktigt ännu hur han ska förhålla sig till sitt museum, om och när det ska vara öppet för andra – men han märkte ett stort intresse på premiärsöndagen.
– För mig var det leksaker det började med. Jag vet inte om det var någon ålderskris eller vad det var, men för några år sedan började jag samla på leksaker från min barndom på 80-talet .
– Snabbt hade jag lite för mycket grejer för att ha dem hemma, så jag måste hitta någon lösning.
Utöver äldre kameror som han samlat på en längre tid var det leksakerna som var startskottet.
Kameraintresset kommer sig av att han också har deltidslivnärt sig som fotograf, men numera är han fullt sysselsatt med Fixter.
Anja KuusistoHordak i Masters of the Universe var viktig i Daniel Strömborgs egna lekar på 1980-talet. Foto: Anja Kuusisto
Prylar av många slag
Kameror, leksaker, spel, äldre radioapparater, videokassetter, verktyg, köksredskap, livsmedelsförpackningar, reklamprodukter och logotyper för Pargasföretag, sådana som inte längre finns och sådana som finns.
Listan kan göras mycket längre, men det här är en beskrivning av nostalgimuseet i nuläget. Särskilt länge har inte Strömborg samlat heller, men tanke på vilken mängd grejer här finns.
– Så där fem år aktivt. Det var 2017 jag sa upp mig från Paroc för att börja med Fixter.
Någon gång där i samma veva hade Daniels pappa dött och Daniel skötte tillsammans med sina bröder om tömningen av pappans hem.
Förpackningarna var finare förr, eller hur? Foto: Anja Kuusisto
Fixarfirma blev ett levebröd
Daniel reflekterade över hur tömningen av en bostad kan kännas svår för många.
– Det väcker minnen. Sen har folk mycket i sina egna hem redan, och ändå känns det omöjligt att göra sig av med vissa saker.
Fixter är som namnet säger en fixarfirma som gör ett och varje, mindre reparationer, målar hus, trädgårdsjobb, är en flyttfirma, tar hand om dödsbotömningar, med mera.
– I sommar har vi till exempel målat flera hus, och under ett år tar vi kanske hand om ett tiotal dödsbon. Folk väljer först vad de själva vill bevara, men ofta finns det saker de vill slänga och i vissa fall sälja.
– Jag går aldrig till ett dödsbo och bara plockar med det jag vill köpa, utan sköter jag om det så tar vi hand om allt. Vi sorterar noga, men försöker kasta bort möjligast lite. I stället försöker jag sälja vidare eller skänka till behövande. Den här hallen behövdes som lager för sådant också.
I videohörnan kan man se gamla videofilmer. Foto: Anja Kuusisto
Daniel Strömborg har utöver sig själv en heltidsanställd sedan snart två år tillbaka, och i sommar har det funnits fyra personer på lönelistan, inklusive honom själv.
En återvände till studierna, den andra hoppas han kunna sysselsätta ännu långt in på hösten.
Hallen som Fixter äger består av två byggnader, omkring 1000 kvadrat totalt. Museet är cirka 100 kvadrat av det.
Hallen ligger på Norrbyåsens industriområde i Pargas. Foto: Anja Kuusisto
Minnen från farfars butik är extra viktiga
Den som tog sig en nostalgitripp under loppissöndagen noterar att nu finns här en gammal kassaapparat och en våg, som inte fanns då.
– Vågen är från min farfars butik, som fanns i Österby ännu på 1970-talet, i samma hus där Eeros handel senare var. Men det allra finaste är att jag har fått bokstäverna som fanns ute på affärsväggen. Det är min farbrors änka som kom på att de finns bevarade i deras källare.
L. Strömborg hette butiken efter farfar som hette Lennart.
När Daniel Strömborg bar in butikslogon i sitt museum var nostalgikänslan fysiskt märkbar, han rös.
– Det kan finnas mycket annat som är mer värdefullt här, men för mig är de här bokstäverna det allra finaste, säger han.
L. Strömborg hade matbutik en gång i tiden, D. Strömborg har museum. Foto: Anja Kuusisto
Daniel Strömborg
Född, uppvuxen och har alltid bott i Pargas.
Familj: Fru och två barn, flicka 2 och pojke 4 år.
Företagare med den egna firman Fixter, som gör underhåll, agerar flyttfirma med mera.
Har tidigare jobbat på Paroc och i ett skede även drivit fotostudio.
Sitter i Pargas fullmäktige, SFP, är utgivare av tidningen Kompass Väståboland och en av arrangörerna av Saaristo Poker Run.
Gillar utmaningar och att ha många järn i elden.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.