Vad händer om vi sparar in på rusmedelsförebyggande arbete?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Av den pågående debatten framgår med all tydlighet att det finns en mycket stor oro för konsekvenserna ifall Finansministeriets förslag till nedskärningar i understöden för social- och hälsoorganisationerna skulle förverkligas.
En fråga värd att begrunda är hur samhället skulle ha råd med de skador som den föreslagna nedskärningen på 33 procent skulle förorsaka. Låt oss, för att belysa problematiken, ta skadeverkningar av rusmedelsbruk och tredje sektorns roll i det förebyggande arbetet som ett exempel.
Enligt Institutet för hälsa och välfärd, THL, uppgår de samhälleliga kostnaderna för skadeverkningar av alkoholbruk redan nu till över två miljarder euro. Dit räknas alkoholrelaterade kostnader för bland annat socialvård, sjukvård, öppenvård, sjukfrånvaro från arbetsplatserna och sjukpensionering.
Av finländarna har 1,2 miljoner upplevt direkta negativa följder av eget alkoholbruk och 2,6 miljoner finländare har upplevt problem på grund av andras drickande. En uppväxt med alkoholmissbruk i föräldraskapet är en verklighet för uppskattningsvis 60 000 barn i Finland. Siffrorna är svindlande, men en stor del av det lidande alkoholen förorsakar kan inte mätas i siffror. Skadeverkningar av bruk av alla övriga rusmedel utöver alkoholen förorsakar givetvis också enorma kostnader.
För att minska skadeverkningarna av rusmedelsbruk är det förebyggande arbetet avgörande. Lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet (523/2015) föreskriver att det förebyggande rusmedelsarbetet ska grunda sig på samarbete mellan offentliga sektorn och tredje sektorn.
Den offentliga sektorn ensam har inte tillräckliga resurser. Enligt Social- och hälsoministeriet ska förebyggande organisationer inom den tredje sektorn ha en essentiell och bestående roll i det väletablerade samarbetet med den offentliga sektorn. De här organisationernas verksamhetsförutsättningar skulle försämras radikalt om de planerade nedskärningarna i finansieringen genomförs.
I egenskap av en tredje sektorns aktör inom det rusmedelsförebyggande maskineriet har Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik ett ansvarsområde som inkluderar bland annat att uppmuntra till reflektion över rusmedelsrelaterade frågor, att inspirera till sunda förhållningssätt till rusmedel, och att tillhandahålla sakkunnigtjänster i form av utbildningar, handledning och olika typer av material och verktyg för professionella samt andra vuxna med kontaktyta till barn och unga.
Organisationerna inom tredje sektorn behövs i det rusmedelsförebyggande arbetet. Nedskärningar i de statliga understöden och därmed minskad förebyggande verksamhet skulle bli mycket kostsamma för samhället.
Skadeverkningarna av rusmedelsbruk skulle på sikt öka ytterligare jämfört med nuläget, om delar av det förebyggande maskineriet skulle försvinna.
Förhoppningen är att beslutsfattarna tänker om gällande finansieringen till social- och hälsoorganisationerna, för att undvika en rad negativa konsekvenser som i slutändan drabbar de redan utsatta.
Mikaela Hermans
Verksamhetsledare vid Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.