Självklart att det pratas finlandssvenska i filmen om Tove Jansson — ”saken ska inte ens diskuteras”
Filmen ”Tove” behandlar Tove Janssons (Alma Pöysti) kärleksliv och hur hennes känslor formar hennes identitet som konstnär. Foto: Pressfoto/Tommi Hynynen.
Stormig förälskelse och kaotiska känslor målas upp med mumintrollens uppkomst i bakgrunden i den nya långfilmen om Tove Jansson.
I filmen, som enkelt heter ”Tove”, tar berättelsen om Tove Janssons karriär en biroll medan hennes förhållanden står i ljuskäglan.
En Tove i trettioårsåldern, spelad av Alma Pöysti, kämpar både med den egna konstnärsidentiteten och med förhållandet till riksdagsmannen Atos Wirtanen (Shanti Roney) och teaterregissör Vivica Bandler (Krista Kosonen).
Tolkning av Toves känslor och konst
Betoningen ligger inte på Tove som det fenomen hon senare blev, utan snarare på den känslomässiga bakgrunden till hennes konst.
Regissör Zaida Bergroth säger att filmen är en tolkning av Jansson, och inte en dokumentär. Men händelserna som utspelar sig på duken baserar sig på fakta.
– Tove hade ett förhållande med Atos, och förälskade sig i Vivica. Eftersom vi inte vet hur allt gått till i detalj så har vi sedan byggt ovanpå det. Vi har gjort massor med bakgrundsarbete.
Tove Jansson (Alma Pöysti) hade en öppen relation med den gifta riksdagsmannen Atos Wirtanen (Shanti Roney). Foto: Sami Kuokkanen/Pressfoto.
Bergroth säger att man också valt att lyfta fram samspelet mellan Tove Janssons känsloliv och hennes konst. Osäkerheten kring konstnärsidentiteten och hur Tove vände sig till muminfigurerna då hon behövde få utlopp för mera intima känslor blir centrala bitar i filmen.
Alma Pöysti, som också gestaltat Tove på teaterscenen år 2017 i en pjäs med samma namn, säger att kameran ger en bättre möjlighet att bjuda in till det intima och blyga. Men att spela en verklig person är utmanande, och man måste balansera mellan att visa respekt och att komma in under huden på personen.
– Det ligger en utmaning i att inte stryka för mycket medhårs, speciellt då det råkar vara en människa som Tove Jansson som jag personligen beundrar så fruktansvärt mycket, säger Pöysti.
På svenska enligt tidsandan
I filmen är man språket troget. De flesta pratar helsingforsisk högsvenska och Atos Wirtanen har en åländsk dialekt.
Det var självklart från första början att Tove inte skulle göras på finska, till skillnad från till exempel filmen om Maria Åkerblom som Bergroth också regisserat.
– Det var producent Andrea Reuter som sa att Tove absolut ska göras på svenska och saken ska inte ens diskuteras. Och det har vi inte, säger Zaida Bergroth.
Krista Kosonen (t.h.), som spelar Vivica Bandler, pratar finlandssvenska i filmen, trots att hon själv inte pratar svenska. Foto: Sami Kuokkanen/Pressfoto
Krista Kosonen spelar en central roll som Vivica Bandler, men säger sig inte tala svenska alls.
Det är inte första gången Kosonen jobbar på ett främmande språk: i HBO-serien Beforeigners pratar hon norska, gammalnorska och gammalsamiska.
– Jag har ett dåligt språkhuvud men ett gott öra till språk. Jag har också skådespelat på svenska tidigare men jag har alltid lärt mig allt helt utantill. Och i den här filmen dubbade jag in 103 repliker efteråt, vilket är en enorm mängd.
Till skillnad från i Beforeigners gestaltar Kosonen nu en verklig person, och hon vet att det är viktigt att få språket rätt. Hjälp med det finlandssvenska uttalet har hon och de övriga i produktionen fått av Carita Rosenberg-Wolff.
Kosonen är tacksam över att hon fått möjligheten att fokusera på skådespelandet då kameran rullat. Språket har polerats efteråt för att fånga tidsperiodens anda.
Filmen Tove har premiär den 2.10. I filmen talas det huvudsakligen svenska.
LÄS OCKSÅ: Filmen om Tove är medvetet kvinnodriven
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.