Distansjobb är en tudelad succé
Möjligheten att jobba på distans har fått helt nya dimensioner under detta år. Distansjobb är en bra modell i många yrken, men avigsidorna av distansjobbet har fått relativt lite utrymme i spalterna.
Distansjobb är ett bra komplement till att alltid jobba på ett kontor. Genom planering kan man skapa en balanserad arbetsvecka. Distansjobbet passar också vissa personligheter bättre än andra. Det finns också ett antal arbetsuppgifter som i sin helhet kan skötas på distans.
Jobbar man uteslutande via skärmen och telefonen är distansjobb en ypperlig modell att sköta sitt jobb. Många yrken och arbetsuppgifter kräver ändå att man konkret finns på arbetsplatsen.
Sysslar man med upprätthållande verksamhet fungerar distans bättre än i utvecklande verksamhet. Det är inte heller uteslutande så att effektiviteten ökar då man jobbar på distans. Många faktorer som vanligtvis ökar effektiviteten, då alla finns på samma plast, försvinner då man endast har planerad kontakt via skärmen.
Flera idéer uppstår under spontana träffar, kaffepauser eller i korridoren. I flera yrkeskategorier är arbetsgemenskapen och en ständig dialog avgörande för att verksamheten ska löpa på ett optimalt sätt. Då har det stor betydelse att det finns möjlighet att föra en omedelbar och oplanerad diskussion om olika akuta frågor.
Distansjobb i större utsträckning kräver också annat än en köksstol, ett bord och en dator med nätanslutning. I många fall kan det också vara en kostnadsfråga. Har man möjlighet att hemma skapa en ändamålsenlig arbetsmiljö? Har arbetsgivaren en skyldighet att upprätthålla flera arbetsrum?
Distansjobb eller att jobba hemifrån är ändå ingen ny uppfinning. Det här betyder att man i beskattningen har möjlighet att göra avdrag för anskaffningar som gäller en arbetspunkt i hemmet.
Under våren och sommaren har det hörts flera kommentarer om hur mycket mera tid människor har fått att sköta olika saker. Som en delorsak till att man fått mera tid anger man att man jobbat på distans. Denna motivering är aningen besynnerlig, i synnerhet ur arbetsgivarnas synvinkel. Distansjobbet i sig torde inte ha möjliggjort mera tid för att motionera eller att städa hemmet eller gårdsplanen.
Om man pendlar till jobbet, ger distansjobb definitivt mera tid till annat. Har man en kort arbetsväg borde jobb på distans inte skapa mera tid för annat än jobbet.
En av de största riskerna med distansjobb är att arbetsgivarens och kollegernas möjlighet att upptäcka olika problem minskar. Risken för att det uppstår problem blir inte mindre av att man jobbar på distans. Det finns olika former av problem som inverkar menligt på arbetsförmågan.
Människor förhåller sig också på olika sätt till sitt jobb. Många jobbar med passion och tittar inte på klockan, jobbet är en källa som ger energi också till annat. Det finns också andra kategorier av människor. Det finns de som vill göra så lite som möjligt på jobbet. I dessa fall finns risken att distansjobb ytterligare minskar arbetsinsatsen.
Det är riskabelt att ge sig in i en diskussion om att alla inte är lika effektiva eller lika intresserade av sitt jobb, men faktum är att realiteterna ibland måste uttryckas med ord som beskriver verkligheten. Ju större arbetsplats det handlar om, desto mera variation finns.
Distansjobb är i många fall att rekommendera i dagens situation och överlag fungerar distansjobb bra. Att jobba på distans kommer också i framtiden att ha en större betydelse än tidigare. Ny teknologi kommer att öka smidigheten i distansjobbet.
Frågan om distansjobb har vissa likheter med trenden att jobba i öppna kontorslandskap. Varken distansjobb eller öppet kontorslandskap passar alla.
Ett samhälle där alla sitter på sina håll och håller kontakt endast via en skärm, är trots allt sannolikt inte den framtid och den arbetsvardag de flesta har högst på önskelistan. Många yrkesgrupper kommer också i framtiden att behöva jobba på den konkreta arbetsplatsen.
Det är också en ganska absurd tanke, åtminstone för nuvarande generationer, att tänka sig att skola och högskola i större utsträckning ska börja skötas på distans. Sociala färdigheter har en viktig funktion i alla människorelationer.
Att lära sig sociala färdigheter endast i en virtuell värld har visat sig vara svårt. Att bete sig dåligt på nätet verkar vara betydligt enklare än det är att göra det då man befinner sig i samma rum.
Ur texten framgår det många dimensioner och man kunde börja med en semantisk, pragmatisk och lexikalisk definition av distansarbete. Är det inte distansarbete att man går till ett kontor, stänger in sig i sitt rum eller sätter sig ner i ett öppet kontorslandskap och börjar beta av arbetsuppgifterna? Personligen har jag erfarenheter av att jobba som ’digital nomad’ vilket går ut på att man, som konstaterat, behöver ström, stabil nätuppkoppling och en dator.
Arbetets natur är den främsta avgörande faktorn som styr huruvida distansarbete är möjligt eller inte. Oberoende arbetets natur blir följdfrågan – har det skett en digitalisering inom din sektor? Med andra ord – automatisering.
Om vi tittar på tre yrkestitlar och undersöker möjligheterna för distansarbete;
– bagaren
– brandmannen
– daghemspersonal.
Bagaren behöver verktyg, råvaror, utrymme och logistik för att upprätthålla sin näringsverksamhet. Teoretiskt vore det möjligt att bagaren, genom LIDAR rörelse detektorer eller motsvarande teknologi, dokumenterar (bandar in) brödets alla tillverkningsskeden en gång. Algoritmen konverterar den tvådimensionella datan och mjukvaran styr hårdvaran. Hårdvaran är två robotarmar som nu följer bagarens exakta inlärda rörelser. Resultatet blir att bagaren behöver enbart fundera på logistik, städning och kan åta sig andra uppgifter.
Brandmannen kunde, med rätt infrastruktur, sitta vid en enhet och på distans styra enheter som är skräddarsydda på branschens problemlösning. Inspiration kan hämtas från vapenindustrin som även den gått allt mera mot personallösa lösningar. Det blir högst sannolikt en flygande drönare hämtar katten som inte vill klättra ner från trädet.
Daghemspersonalen är en svår nöt att knäcka. Jag har all respekt för länder som implementerar högteknologiska lösningar men att ersätta daghemspersonal med skärmar eller robotar ser jag som etiskt bekymmersamt. På lång sikt kan det leda till ett oerhört ovälkommet segregerat samhälle. Psykologer utrycker en ståndpunkt om att om barnet inte lärt sig grundläggande sociala färdigheter vid en ålder av tre är det mycket osannolikt att de lär sig dem.
Teknologi är här för att stanna tillsvidare. Nu ser vi hur mekaniker, kirurger och konsulter använder sig allt mera av virtuell verklighet (virtual reality), förstärkt verklighet (augmented reality) och en kombination av båda utökad verklighet (extended reality).
Arbete, oberoende om det är distans eller på plats, handlar om samarbete och växelverkan.
I slutet av dagen finns det de som hellre får ett telefonsamtal framom ett textmeddelande, de som hellre samlas över en bit mat eller sportupplevelse och de som helst inte gör något alls. Det handlar om företagskultur, hur och med vem vill man jobba.