Det finns många andra, farligare ”blinkrar” i mobilen än virusapplikationen
Coronablinkern har väckt en livlig debatt om kontroll och integritet. Vad är det som egentligen spåras då man laddat ner smarttelefonsapplikationen? De grundläggande uppgifterna hittas i själva programmet, under ”Så här fungerar appen”. Men då ska man ju redan ha laddat ned den.
Appen är del av strategin ”testa-spåra-isolera-vårda”. Målet är att på ett effektivt sätt nå personer som kan ha exponerats för smittan och göra det lättare att bryta smittkedjor.
Det är inte så att man i appen får varningar för att någon som har smittats dyker upp i ens närhet.
Det är sunt med lite misstro mot tekniska nymodigheter. Det som gör att just den här appen väcker så mycket debatt beror antagligen på att det är staten som hittas bakom det hela.
Oron för att makthavare kontrollerar oss sitter djupt. Rötterna hittas i klassiska dystopier av Ray Bradbury, George Orwell och Karin Boye: Individen tillhör staten och övervakas ständigt. Varje år matar Hollywood ut något fartfyllt i samma genre.
Appen har tagits fram av Institutet för hälsa och välfärd THL, Social- och hälsovårdsministeriet, Folkpensionsanstalten och det statligt ägda utvecklingsbolaget Digisote. Därför kan vi väl ändå fråga oss om det inte finns mycket annat vi borde oroa oss för?
Hur många appar har vi inte i våra smarttelefoner? Appar som har tagits fram av bolag som vi inte hört talas om, bolag som ägs av någon … någonstans.
Det är så som många har kommenterat på nätet i diskussioner om Coronablinkern: Sila mygg och svälja kameler.
Och när vi talar om kameler, så varför inte tala om Whatsapp, appen för att skicka meddelanden. Ett väldigt praktiskt redskap för individer, familjer, föreningar, hobbygrupper – och företag. Hur många företag är det inte som utnyttjar Whatsapp för intern kommunikation?
Ändå är väl säkerhetsluckorna i just Whatsapp betydande. Företag uppmanas att över huvud taget inte använda sig av appen för företagsrelaterad information.
De som tänker på sin integritet kan fundera på vad allt affärskedjorna redan vet. Den data man ger ifrån sig genom exempelvis Plussa-kort och S-gruppens kort är betydande. Det vet var du rör sig och vad du köper på olika platser – och om du byter status från singel till sambo. Det sätt du surfar på webben bokförs också. Med förmånskorten i mobilen blir det ännu effektivare datainsamling.
När företagaren Kauri Tervashonka i Uleåborg bad om att få ut personlig Plussa-data fick han 80 sidor.
Det är förstås inte så att vi behöver misstänka Kesko och S-gruppen för några orwellianska konspirationer, men alla appar och tjänster utgör potentiella inkörsportar till data.
De främsta riskerna med en smarttelefon är kanske ändå de ”skojiga” mobilapplikationerna: färglägg dina svartvita fotografier, omvandla din profilbild på Facebook med något klatschigt japanskt mangatema …
Alla ska de ha tillgång till kontakter, bilder, meddelanden. Klick-klick-klick, det är bråttom då man ska hinna bidra med sitt alldeles egna inlägg i flödet så länge det är trendigt. Sedan glömmer man hela skräpet.
Samtidigt, på global nivå: Indien har nyligen förbjudit användningen av 59 appar med koppling till Kina. Beslutet motiveras med att de utgör en risk för Indiens suveränitet, integritet, säkerhet och den allmänna ordningen.
Det är bra att Coronablinkern diskuteras. Framför allt är det bra att appen diskuteras noga då det gäller mobiler som används i jobbet. Det finns säkert yrkesgrupper som inte alls får installera appen.
Det finns också många som redan installerat inte bara Coronablinkern utan alla andra möjliga och omöjliga appar på sin arbetstelefon – eftersom de flesta företag inte har några som helst riktlinjer för hur mobilerna ska användas.
Likaså är blinkerdebatten en viktigt del av diskussionen om vilka redskap myndigheter överlag ska få använda, inte bara i smittspårning utan också i annan datainsamling.
I samma veva – då man följer med debatten – lönar det sig att göra en riskkartläggning på individnivå, radera allt skräp som kanske redan finns i smarttelefonen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.