Framtidsdalen 2018–2019 var, liksom del två kommer att vara, ett fortbildningsprojekt för framtidens ledare inom utbildningen. Projekten leds av Centret för livslångt lärande och finansieras av Utbildningsstyrelsen.

— Målet är att skissa upp hur det blir den dagen social- och hälsovården flyttas från kommunerna: Vad finns kvar, hur ska vi jobba och vad är viktigt? En del kommuner har fokuserat på att knyta ihop aktörer inom bildningen, andra på att engagera politikerna. Det är också viktigt att kommunen visar invånarna att de har en lärstig som omfattar hela livet, säger Forsberg.

– Målet är att skissa upp hur det blir den dagen social- och hälsovården flyttas från kommunerna: vad finns kvar, hur ska vi jobba och vad är viktigt, säger Camilla Forsberg, fortbildningschef vid Centret för livslångt lärande. Foto: Centret för livslångt lärande/Stefan Westergård

Rektor: Beslutsfattarnas blick vänds mot oss

Regeringens utkast till reformen av social- och hälsovården är nu på remissrunda. Avsikten är att lagförslagen ska överlämnas till riksdagen i december 2020 och att det första vårdlandskapsvalet hålls i början av 2022.

Bob Karlsson, rektor för Ekenäs högstadieskola i Raseborg och processledare för Framtidsdalen i Österbotten, upplever att social- och hälsovården hittills stulit beslutsfattarnas uppmärksamhet från bildningen.

— Efter reformen är bildningen den största kommunala sektorn och beslutsfattarnas blick vänds mot oss. Kommunerna kommer inte att bli rikare efter reformen, alltså gäller det att jobba smart. Risken för konkurrens minskar och chansen att driva igenom idéer ökar om bildningen har en gemensam vision.

Karlsson ser stora olikheter inom Svenskfinland när det gäller den språkliga miljön, politiken och förvaltningskulturen. Det framgår också av resultatet från det första projektet som publicerades i måndags.

— De flesta kommuner är små och starkt svenskspråkiga, och man har bra koll på olika aktörer. Större städer måste kämpa för att samla det svenska i en finskdominerad miljö. Å andra sidan får bildningen på större orter draghjälp i form av övergripande strategier, vilka ofta saknas på mindre orter. Det finns en potential i att dela med sig av material eller dela på lokaler och personal, vilket ger ett mervärde utan att kostnaderna ökar.

Utbildningsstyrelsen: Kommunen måste förändras

Kurt Torsell är direktör för den svenskspråkiga verksamheten på Utbildningsstyrelsen,och var bildningsdirektör i Sibbo ännu för ett år sedan. Han förutspår ett visst uppvaknande inom bildningen och hos beslutsfattarna när dammet efter social- och hälsovårdsreformen lagt sig.

— Samtidigt medför reformen att kommunen måste förändras. Det är alltid svårare att krympa än att växa, framför allt i fråga om tjänster på gränsen mellan olika sektorer. Ledarskap är A och O.

Enligt Torsell kan omställningen bli trevlig för tillväxtkommuner med god ekonomi, medan de som inte växer får fokusera på att upprätthålla den service som finns.

— Kommuner som krymper eller kämpar med ekonomin kan tvingas se över sitt servicenät. Jag är rädd för att många kommuner kommer att hamna i trångmål när plånboken krymper.

Förutspår mer förutsägbart budgetarbete

Rolf Sundqvist, bildningsdirektör i Pedersöre och huvudansvarig processledare för Framtidsdalen, anser att bildningen är redo för sin nya roll.

— Vi bör vara tydliga med vårt kärnuppdrag och vad som är viktigt. Överlag har bildningen klarat av kostnaderna relativt bra. Efter social- och hälsovårdsreformen blir kommunernas budgetarbete mer förutsägbart då överraskningarna med stora kostnadsökningar uteblir.

Det som oroar Sundqvist är förslaget att överföra alla skolpsykologer och kuratorer från bildningen till landskapet.

— Risken finns att de bara börjar släcka bränder i stället för att, som nu, bidra till att förebygga dem. Tjänster i gränslandet mellan olika sektorer bör diskuteras för att undvika problem. Alla parter måste vara lösningsinriktade.