Förflytta dig till innehållet

Göran Blomberg är Årets bruksare — har gjort lång karriär i Dalsbruksfabriken

Tre män på rad. I bakgrunden syns ett torg.

Dalsbruks byalags ordförande Leif Lindgren, Årets bruksare Göran Blomberg och Roger Forss – också han byaktiv och f.d. fabriksarbetare.


”Årets bruksare” är en helt ny utmärkelse i Dalsbruk, och den första som får bära titeln har nu utsetts av Dalsbruks byalag.
Till Årets bruksare väljs en person som gjort något extra för Dalsbruk, och det kan man utan tvekan säga om Göran Blomberg. ”Han har ett stort hjärta som alltid klappar för Dalsbruk” var folkets enade åsikt om honom.
Titeln fick Blomberg under högtidliga former på onsdagstorget i Dalsbruk.
— Då vi i byalaget funderade över utmärkelsen kom det här namnet snart fram och alla svarade genast ”Jo!”, säger Leif Lindgren, ordförande för Dalsbruks byalag, och konstaterar att ribban för Årets bruksare 2021 nu satts högt.
Lindgren är glatt överraskad över den stora uppslutningen.
Två personer med mikrofon på en torgestrad. Bakom sitter två spelemän.

Premiering på torgestraden i Dalsbruk. Göran Blomberg och byalagets Leif Lindgren. Bakom syns musikerna Ralf Eriksson och Philip Hedlund. Foto: Emilia Örnmark

Blomberg gillas av alla i byn

Göran Blomberg uppskattade utmärkelsen och fick ta emot en miniatyr av masugnen.
Lindgren hade intervjuat folk i byn och kunde i positiva ordalag presentera vad folk säger om Blomberg.
— Han är gemytlig och social på alla sätt, han är hjälpsam, han är omtyckt i alla sammanhang, han har skapat förutsättningar för företag och föreningar i byn, men han har aldrig jobbat i strålkastarljuset. Han har haft en stor betydelse för Dalsbruk, refererade Lindgren.

Manshänder håller i ett litet prydnadsföremål föreställande en gammal masugn.

Priset till Årets bruksare var Dalsbruks masugn i miniatyr. Foto: Emilia Örnmark

Från springpojke till 47-årig karriär

Sin karriär inledde Blomberg redan som 13-åring som springpojke på fabriken i Dalsbruk.
— Det var ett enkelt och klart val att börja jobba där. Till en början fick man jobba på sommaren, men sen också om jularna, säger Blomberg, som senare finansierade sina studier med fabriksjobbet.
I fabriken kom Blomberg att jobba i 47 år i diverse chefspositioner, till exempel som avdelningschef, inköpschef och som fabriksservicechef, men också på koncernnivå. Det var då fabriken blomstrade och som mest hade 1 300 anställda.
— Många kritiserade fabriken, men den gjorde också mycket gott, som till exempel att skaffa bostad åt änkorna och grunda den första barnträdgården i Dalsbruk.
Blomberg var också den som under fabrikstiden arrangerade stora pensionärsträffar, med upp till 240 gäster i Folkets hus i Dalsbruk och som under fabrikens julfester skar upp julskinkan och såg till att skivorna blev rejäla.
Hur kändes det för dig då fabriken slutligen gick i konkurs 2012?
— Det var värre än illa. Men det var nog något jag var medveten om på förhand, säger Blomberg.

Jämför med ett färggladare Dalsbruk

Blomberg berättar att han alltid hållit sig borta från politiken, för att inte bli stämplad för att favorisera någon.
Han jämför dagens Dalsbruk som mindre färggrann än byn där han växte upp.
— Det började då teven kom. Sen kom pc:n och allt vad det heter, och folk drog sig tillbaka. Förr sade man hej då man träffades, fast det håller faktiskt på att komma tillbaka nu, gläder sig Blomberg, som av byalaget efterlyser jippon där byborna samlas.
Sin egen barndom beskriver Blomberg som lycklig.
— Vi åkte skridsko på isen och om somrarna simmade vi. Så mycket annat fanns det inte att göra. Det fanns ingen teve eller mobiler. Vi var lyckliga barn!

Torgkommers. Försäljningsstånd och människor som strövar omkring.

Gott om folk på onsdagstorget. Foto: Emilia Örnmark

Hurdan är en sann bruksare?

Som infödd bruksare, som har bott i byn hela sitt liv (förutom ett uppehåll för studier), fick Blomberg själv definiera vad en sann bruksare är.
— Det är en som bott och fötts i Dalsbruk, gärna i flera generationer bakåt. Bruksaren har en säregen humor och beter sig lite avvikande jämfört med resten av finländarna, säger Blomberg.
— Och så det där y:et. ”Bruksiskan” fick man lida för i andra skolor under studietiden, fortsätter Blomberg och syftar på den dialektala varianten av u-ljudet.
Lindgren kan fylla i med ett exempel ur egen familj då detta y-ljud hos rådgivningen i Kimito gav plump i protokollet och betraktades som talfel.
 

Två spelemän på en torgestrad.

Ralf Eriksson och Philip Hedlund stod för musiken. Foto: Emilia Örnmark


Torg. Bortre delen fylld av folk, en stor del sittande på bänkar.

Alla väntar med spänning på att få höra vem som är Årets bruksare. Foto: Emilia Örnmark

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter