Anja Kuusisto 18.08.2020 04:50

Yngre barn är sällan större smittospridare, även om undantag finns. En sådan slutsats uppstod då Institutet för hälsa och välfärd (THL) gjorde en utredning på basis av två coronafall i skolor i Helsingfors.
På den kunskapsnivån står vi när det handlar om barn och smittspridning, nu när skolor och daghem kör i gång på allvar.
Det finns ett grundantagande, och så finns det undantag… Den osäkerheten måste vi leva med.
Därför är det ingen överraskning att det uppstår en debatt då en grupp infektionsläkare i en insändare i HS anser att barn med lindriga förkylningssymptom bör få gå i daghem. Men förutom om barnen som smittspridare, handlar det om prioriteringar.
När testningskapaciteten är begränsad kan inte varje snuvig parvel med lindriga symptom testas, poängterar de.
Hittills har det nämligen visat sig att barn i regel inte insjuknar svårt – och att yngre barn inte sprider smitta i samma utsträckning som äldre. Det går inte att påstå att det alltid är så, men…
Att rekommendationen om munskydd inte gäller personer under 15 år bottnar också i den vetskap som finns.
I den ingår också att ingen under 20 år har dött i covid-19 i Finland, och att dödsfallen i åldersgrupperna 20–29, 30–39 och 40–49 är färre än fem per åldersgrupp.
Många av dem som bär eller har burit på smittan finns i yngre åldersgrupper (över 1400 är i åldern 20–29), men de allra svårast sjuka har i regel funnits i riskgrupperna och bland äldre.
Det här betyder inte att det dödliga viruset och dess följder ska förringas, och det betyder inte att man ska bortse från faktumet att det finns barn som tillhör riskgrupper.
Men det finns en grund att utgå i från, och den har styrt THL:s och Utbildningsstyrelsens anvisningar (ÅU 4.8.) för dagis- och skolstart.
De två fallen som THL hade utrett närmare ska vi ändå återkalla. Institutet berättade om dem i slutet av juli.
Smittspridning hade innan skolorna stängdes i mars, konstaterats i två skolor i Helsingfors. I den ena skolan var det ett barn med lindriga symtom som konstaterades smittad. I en annan skola var en vuxen det som THL kallar indexfall, den första personen som smittats i en känd smittkedja.
I skolan där indexfallet var en vuxen konstaterades infektioner hos 16 procent av de exponerade. 16 procent handlade här om 7 personer, 1 annan vuxen och 6 elever smittades.
Dessutom undersöktes familjemedlemmar till personer som blivit smittade i skolan, 42 procent av dem hade blivit smittade.
I skolan där indexfallet var ett barn observerades ingen smittspridning överhuvudtaget.
Innan vi jublar alltför högt över det senare måste man understryka att det här endast handlar om en utredning kring två fall.
THL:s sakkunnigläkare Emmi Sarvikivi betonar också att ursprunget till de infektioner som konstaterades hos familjemedlemmar inte med säkerhet kunde identifieras.
I vissa fall kan det vara omöjligt säga varifrån smittan härstammar, sannolika smittokedjor finns, men att hundraprocentigt utesluta andra går inte. De här fallen var alltså från tiden innan skolorna övergick till distansundervisning. Såsom vi alla levde då förstår vi att det är svårt att säga om familjemedlemmarna blev smittade via skolan eller inte.
Så när daghem och skolor har fått nya anvisningar om hur de ska jobba i pandemins tid är det uttryckligen frågan om riktgivande nationella riktlinjer. God handhygien, tillräckligt med avstånd, stanna hemma om det finns tecken på luftvägsinfektion – samma mantra som gäller även vuxna och överallt i samhället.
I en del daghem och skolor har det här med avstånd mellan barn och ungdomar upplevts omöjligt – i ÅU har vi till exempel citerat rektorn för S:t Olofsskolan i Åbo som säger att skolhuset är för trångt och skolschemat sådant att åtskilda grupper är en omöjlighet. I en artikel om daghemmen på Kimitoön påminns vi om att när barn leker ska ingen tro att två meters avstånd fungerar.
Att hålla fysiskt avstånd kan vara omöjligt. Och rådet att stanna hemma vid luftvägsinfektioner blir en tolkningsfråga med bredd, på mer än två meter mellan åsikterna.
För var går gränsen, är enbart snuva detsamma som dagisförbud, eller ska det vara hosta också?
Att en skola/ett daghem har ett regelverk och en annan något annat ifrågasätts, men regelverket måste få variera. Skolor och daghem ser olika ut och varje kommun har friheten att inrätta egna regler. Det blir i förlängningen kommunala beslut i fall en skola måste jobba på distans, eller ett daghem måste stängas. Så är det eftersom vi inte har något undantagstillstånd, utan det är lagen om smittsamma sjukdomar som styr.
Ändå borde inte varje litet barn med enbart snuva coronatestas. Det är inte rimligt.
Blir det kravet för att få går på dagis är vi snuddande nära hysterigränsen. Att ta ansvar är inte liktydigt med hysteri.
Ansvar är att ta del av den fakta och de rekommendationer vi har i nuläget.
Längre än så har vi inte kommit ännu, i pandemins tid.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln