I dag fyller Edvin Lind på Lilltervo 100 år
Edvin Lind fyller 100 år den 26 juni.
I dag, den 26 juni, fyller krigsveteranen Edvin Lind 100 år. Tillsammans med hustrun Wega, 90, bor han på Björkbacka på Lilltervo.
Redan under vinterkriget, före hans militäruppbåd, gav sig fienden tillkänna hemma på Lilltervo.
– Ett tvåmotorigt bombplan som tydligen träffats av luftvärnsartilleriet i Åbo kom på låg höjd med vrålande motorer rätt över oss i Björkbacka, då vi drog not på isen. Planet försökte troligen nödlanda på Örfjärdens is längre fram, men slog redan mot träden vid ändan av åkern.
Edvin var med vid notdragningen. Hans bror Björn höll på att köra ut dynga på åkern med häst.
Flygplanet skrämde hästen så att den skenade utan kusk hem till Södergårds stall.
Från Pargas centrum sändes skyddskårister för att rekognosera och ta till fånga eventuellt överlevande.
Ena flygplansvingen hade slagit mot träden så att planet hade vänts med stjärten mot färdriktningen, men det var ändå rätt väl behållet.
Så här skriver tonåringen Jan-Erik Sjöblom i sin dagbok enligt ett urklipp ur Pargas Kungörelser:
12.1.1940: ”Jag skidade med Tor-Rolf i skogen i Sydmo by på Ålön, och plötsligt hörde vi ryska plan söderifrån. Snart började det skjutas från Åbo och vi sågo många plan. Åbo luftvärnsbatterier sköt ursinnigt. 4 plan återvände från Åbo och plötsligt sågo vi ett plan nedanför de andra på låg höjd, ca 250 m. Det rök från det och man hörde maskingevärssmatter, men då det kom närmare hördes det tydligt att det var motorfel. Vi sågo tydligt de röda stjärnorna, då de passerade ovanför oss. Senare fick jag höra att de hade nödlandat på Lilltervo.”
För åttio år sedan, i april 1940, blev han inkallad till militärtjänst. Vid fortsättningskrigets början, i juni 1941, deltog han som kanonjär, senare som mätningsman, då anfallet stegvis drog fram på Karelska näset. Redan i början mötte hans enhet fiendens eld.
– Söder om Viborg blev vi utsatta för ett häftigt granatanfall. Jag tog i all hast skydd bakom en sten och så small det till. En granat kreverade just bakom stenen. Den skyddade mig till all lycka från det dödande splittret, men jag tuppade av en god stund av lufttrycket.
Under framryckningen fick soldaterna klara sig bara på utdelade dagsransoner av torrskaffning – inklusive tre cigaretter.
Med sitt batteri vid det tunga artilleriet deltog han i elva strider. I militärpasset står bl.a. Sordavala, Rautalahti, Kivinepp, Mainila, Valkeasaari (vid ställningsgränsen) och slutligen Tienhaara i slutet av kriget.
– I juni 1944 då fiendens storoffensiv satte in bröt vi upp för reträtt. Jag blev sista man i ryssens kulregn och måste ta mig över en dalgång och upp över en kulle på andra sidan. Det gällde att passa på då den svepande maskingevärselden tillfälligt var i andra flanken. Jag blev lindrigt sårad i överarmen och fick första förband, men måste ändå hänga med i reträtten. Min sårskada läktes någorlunda och jag blev därför inte noterad som sårad.
Den 11 november 1944 blev han hemförlovad och återvände till småbruket och Wega på Lilltervo.
Edvin Lind fyller 100 år den 26 juni och firar i stillhet med den närmaste kretsen.
Gusse Laurén
Texten är en förkortad version av den intervju som ingick i Veteranposten 2/2020, utgiven av föreningen Södra Finlands Krigsveterandistrikt.
Ber att få gratulera – farbror Edvin – på Din 100-årsdag.
Ett stort GRATTIS!