Vart försvann Åboland?

Åbo är en självklar huvudstad i landskapet Egentliga Finland. Landskapet består av fem regioner, av vilka en kallas Åboland. Hur står det till med Åboland i dag, är det något annat än ett geografiskt område?
Egentliga Finlands ekonomiska regioner är Åbo, Åboland, Salo, Loimaa och Nystadsregionen (Vakka-Suomi på finska). Ännu i början av 2000-talet hade dessa en mera framträdande roll i samarbetet mellan kommunerna. Efter kommunsammanslagningarna år 2009 ändrade regionernas roll i landskapet.
Den främsta orsaken till ändringen var att regionerna Åboland och Salo efter de frivilliga kommunsammanslagningarna bestod av endast två kommuner. Åboland består av Kimitoön och Pargas och Salo av Salo och Somero.
Regionernas roll i dag bygger närmast på olika frivilliga samarbetsformer mellan kommunerna. Kommunerna i Åboregionen har till exempel ett mycket utvecklat samarbete inom näringslivsutvecklingen.
Den bästa beskrivningen av Åboland hittar man i språkvårdare Mikael Reuters text: ”Vem är åbolänning?” som publicerades i Reuters ruta år 1996. Reuter skriver att benämningen Åboland torde ha lanserats av Hugo Ekhammar på 1910-talet. Syftet var uttryckligen att skapa ett namn för den svenska delen av Egentliga Finland. Med Åboland avsågs då, på samma vis som i dag, de nuvarande kommunerna Kimitoön och Pargas.
Åbo har inte varit en del av den ekonomiska regionen Åboland, Åbo och 10 andra kommuner utgör en egen region. Med tanke på att Åboland har representerat det svenska i landskapet är Åbos roll i förhållande till regionen och samlingsbegreppet Åboland problematisk. Problematiken gäller både teoretiska försök att definiera det svenska i landskapet och det praktiska samarbetet mellan Åbo och Åboland.
Regionen Åboland har haft perioder då man starkt lyft upp och betonat regionens betydelse i utvecklingen av skärgården och den svenskspråkiga servicen i landskapet. Åbolands kommunalstämma startade 1985. Skärgårdshavets utvecklingscentral utvecklades och blev år 2002 föreningen Region Åboland. När kommunerna Kimitoön och Väståboland (senare Pargas) bildades år 2009 fortsatte samarbetet genom regelbundna träffar mellan kommunerna.
Åboland hade tidigare också flera statliga myndigheter som hade det geografiska området Åboland som sitt ansvarsområde. Numera är samtliga av dessa uppslukade av större förvaltningsområden. Vad finns det i praktiken kvar för förvaltningsstrukturer i Åboland?
Det är befogat att fråga sig varför man överhuvudtaget funderar på Åboland och försöker göra en tillbakablick. Huvudorsaken är helt klart en oro för hur det ska vara möjligt att i framtiden leva på svenska i Egentliga Finland. Frågan är sannolikt inte akut de närmaste åren, men redan om några årtionden kan det se betydligt annorlunda ut.
Åboland är också en viktig påminnelse för många samhällsaktörer att det behövs service på både svenska och finska. Åbo har en annan sits än Åboland. Tvåspråkiga Åbo är i praktiken en finskspråkig stad. Intresset för att utveckla större och synliga svenskspråkiga lösningar i Åbo saknar också eldsjälar.
De senaste åren har Åboland haft en låg profil. Om Åboland skulle vara en människa, borde man redan för några år sedan ha gjort en anmälan om en försvunnen region. Åboland behöver en nystart, om vi också i framtiden ska prata svenska i Egentliga Finland.
En nystart av Åboland kräver aktiva åtgärder av kommunerna Kimitoön och Pargas. Kunde en gemensam näringslivsenhet, med nära samarbete med motsvarande organisationer i Åbo, vara en början på en nya era i Åboland?
Samhället har också ändrat mycket de senaste 10 åren. Om vårdlandskapen blir verklighet, kommer kommunernas ekonomiska handlingskraft att mera än halveras. När pengarna försvinner måste också personalresurserna ses över. Om man ska finnas måste man också ha resurser att både höras och synas. Det här gäller i synnerhet näringslivsutveckling.
10 år är en lång tid även inom den kommunala sfären. Den tekniska utvecklingen, omvärlden och den krympande befolkningen i skärgården behöver nya öppningar. De nya öppningarna kommer inte via samma årliga rutiner och återkommande evenemang, det behövs regelbundet också nya strukturer och nya aktörer.
Området som utgör regionen Åboland, även kallad skärgården, behöver en hög profil, en tydlig framtidsstrategi och ett aktivt grepp. Nya modiga öppningar är den enda vägen framåt.
Kommunalvalsdebatten som rimligtvis startar i höst, erbjuder politikerna en möjlighet definiera framtidens Åboland.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.