Tom Simola 16.06.2020 04:00

Den offentliga sektorn har länge varit indelad i stat och kommun. Utöver detta finns det samkommuner av olika slag. En ny version av en vårdreform är än en gång aktuell. Denna gång verkar utgångsläget vara ovanligt samstämmigt.
Ordet vårdreform börjar vara gäspigt. I cirka 15 år har man försökt reformera social- och hälsovården. Samtliga försök har slutat i ett misslyckande. Mängden tid och pengar som använts för att försöka skapa en ny modell för social- och hälsovården är betydande.
Huvudlinjerna för den nyaste versionen av en vårdreform har nyligen presenterats. En landskapsskatt ska på sikt betala vården och räddningsväsendet. Utkastet till denna reform är klart enklare än den modell som föregående regering försökte genomföra. De största skillnaderna är att den privata sektorns roll är klart mindre, det saknas specifika sparmål och reformen fokuserar endast på social- och hälsovård samt räddningsväsendet.
Reformen kan delas in i två huvudfaser, övergångsskedet och tiden efter övergångsskedet. Under övergångsskedet hyr de nya vårdlandskapen alla vårdfastigheter av kommunerna. Men efter tre år kan vårdlandskapen agera utan tidigare belastningar.
Reformen innebär att samkommunerna för sjukvårdsdistrikten och specialomsorgsdistrikten övergår direkt till landskapen med sina tillgångar och skulder. Kommunerna, som äger samkommunerna, får ingen ersättning för egendomsöverföringarna. I förslaget finns det några undantag inskrivna, men hur de kommer att tillämpas är oklart.
De nya vårdlandskapen ska finansieras genom att cirka 19 miljarder av kommunernas intäkter och kostnader flyttas till de nya landskapen. Detta görs genom att man sänker kommunernas skattesatser med 12,63 procent. Det här betyder att kommunernas budgeter skulle halveras från år 2023. Även här kommer det att finnas en övergångsperiod.
De ändringar som gäller kommunernas ekonomi justeras i samband med kommunernas statsandelssystem, med hjälp av olika utjämningselement. På så sätt är det tänkt att balansen i kommunernas ekonomi kommer att vara högst +/- 100 euro per invånare vid utgången av övergångsperioden, som skulle bli fem år.
Att exakt bedöma alla verkningar av den nya vårdreformen är i dagens läge omöjligt. Det som är klart är att kommunerna kommer att bli betydligt svagare efter reformen. Kommuner som redan i dag har det svårt, kommer att få det ännu kämpigare. När de inskrivna övergångsperioderna är slut, kommer de nya vårdlandskapen att optimera sin verksamhet och då har inte den nuvarande strukturen någon som helst betydelse.
Hur mycket man än talar om vårdbehov och lika service på alla områden så kommer pengar att ha en styrande effekt också framöver. Den generösa utdelningspolitik den nuvarande regeringen sysslar med är något man inte kan räkna med i framtiden.
Den nuvarande vårdstrukturen inklusive befintliga vårdfastigheter kommer att sakna betydelse då de nya vårdlandskapen inför ett helt nytt perspektiv. Kommungränserna kommer inte att existera i de nya vårdlandskapen. Besluten fattas utgående från landskapens största tätorter med beaktande av en viss regional behovsprövning.
Det nya perspektivet innebär inte bara att servicen på mindre orter blir komprimerad, även arbetsplatser flyttar småningom till de större orterna. Det här gör också att de mindre kommunerna på sikt förlorar invånare.
Om reformen förverkligas, vilket är mera sannolikt än med tidigare reformer, kommer de nuvarande kommunerna att få en helt ny skepnad. Kommunerna blir tvungna att minska personalen inom alla sektorer. Kommunernas möjlighet att investera kommer att minska. I dagens läge kan man i princip betala snöröjningen med statsandelar avsedda för sjukvård. Kommunens intäkter är inte öronmärkta för ett visst ändamål.
När vi lever slutet av 2020-talet kommer vi att ha många kommunerna som har det ekonomiskt tufft, för en del kommer situationen att bli ohållbar. Ur statlig synvinkel är det klart vettigare att tvångsfusionera dessa kommuner i stället för att flytta ytterligare pengar från tillväxtorter till krympande områden.
Det kan vara svårt att se denna utveckling, speciellt om man inte vill göra det, men utvecklingen i denna riktning är mycket sannolik. För att undvika större katastrofer och onödiga förändringsprojekt borde kommunerna nu fokusera på att skapa behovsenliga servicenät och förbereda sig på att anpassa förvaltningskostymen för tiden efter vårdreformen.
Att nu skapa olika innovativa social- och hälsovårdsmodeller är mycket kortsiktigt och görs utgående från helheter som inte kommer att finnas i framtiden. Det bästa sättet av överleva framtiden är att redan nu fokusera på den verksamhet som blir kvar i kommunerna efter reformen.

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln