Tacka vården och livet, såsom Kaj Kunnas gör!
Kaj Kunnas berättar sin sjukdomshistoria och om hur prioriteringar i livet kan förändras i Kyrkpressen (10/2020). Han berättar också vad vården egentligen kostade.
Hans fall har beskrivits i många medier, men är en påminnelse om hur överraskande man kan bli allvarligt sjuk.
Han reagerade en morgon på att höger hand inte fungerade vid morgontvätten, ett par minuter senare tappade han talförmågan. Han fick en stroke och det hängde på håret.
Att han var inne på Mejlans redan en dryg timme efter morgontvätten i Karis var sannolikt avgörande.
En detalj i intervjun är annan lärdom, en väldigt informativ sådan.
Kaj Kunnas säger att han betalade 271 euro för vården. Han frågade läkarna vad de egentliga kostnaderna var.
”De sa någonstans mellan fyrtio- och femtiotusen. Glädjen över att vara finländare vet inga gränser” säger Kunnas i Ulrika Hanssons text.
Det är en insikt att fundera på.
Specialistvård är värdefull sjukvård, intensivvård är också specialistvård med en uppsjö av tekniska manicker som kan upprätthålla liv också i mycket kritiska situationer.
Finländarna uppskattar vården och vårdarna, och de allra flesta värdesätter vårt samhällsskick som via offentligt finansierade medel upprätthåller en så högklassig sjukvård.
Alla inser också skillnaden mellan 271 euro och 40 000 euro.
Men långt ifrån alla tänker på det när de eller deras anhöriga vårdas på sjukhus.
Nu är inte avsikten att höja pekfinger och be läsaren huka ödmjukt för att inte just eurosedlarna är det främsta intresset när man är allvarlig sjuk. Tvärtom är det just då man inser att ingenting materiellt spelar någon roll.
Nej, avsikten är snarare att påminna om vad specialist- och intensivvård också handlar om. Att den är oerhört resurskrävande, vad gäller specialutbildad personal, material och instrument.
Det är ingen självklarhet att man får respiratorvård oberoende av att man skulle ha mycket svåra problem med lungkapaciteten efter att man har insjuknat i covid-19.
Det måste finnas en chans att patienten kan tillgodogöra sig vården också, såsom en läkare uttryckte det i Suomen Kuvalehti (17/2020). Att inte få vårdas i intensivvård är ingen dödsdom, att få plats där är ingen garanti för att man klarar sig, poängterade också läkarna i artikeln.
Varje patient är ett fall för sig, vården är individuell. Det bör vi också minnas när vi läser eller stirrar på siffror som publiceras över smittade, insjuknade, tillfrisknade – något som många av oss numera gör.
Igår gavs nya siffror.
På regeringens, THL:s och Social- och hälsovårdsministeriets presskonferens var Sanna Marin också väldigt tydlig med vad isoleringen av Nyland egentligen handlade om.
Den som de flesta verkar ha uppfattat som att nylänningar bör stängas in så inte andra finländare smittas.
Ja, det handlade det temporärt också om. Men framförallt handlade det om att bygga upp vårdkapaciteten i det övriga landet.
HUS skulle fixa det här så gott det bara går med dagens medicinska kunskap, det hade man tillförsikt till, men hur såg det ut i alla andra hörn av landet.
Att skapa förutsättningar för det som senare har finslipats som Finlands hybridmetod ”testa-spåra-isolera-vårda” och att bygga upp kapaciteten vid varje hälsocentral, krets- och centralsjukhus i landet, så att alla vet hur de ska agera om en patient misstänker sig ha coronaviruset, det tar tid.
Det tog tid. Nu är beredskapen mycket bättre.
Det är vad det handlar om när Finland kan börja släppa på restriktionerna.
Samtidigt har folket fostrats till nya beteendemönster.
Den förbättrade hygienen och handtvätten måste anses som förklarande orsaker till att övriga infektioner har förekommit mindre än normalt den här vårvintern, sa överläkaren för THL, Taneli Puumalainen i går.
Dödligheten i Finland har de facto inte ökat, trots att vi fortfarande har ett så farligt virus ibland oss.
Hans graf över de nordiska ländernas dödlighetssiffror, i jämförelse med motsvarande siffror för tidigare år, är tydliga. Finland har klarat sig bra, ungefär som övriga Norden minus Sverige. Där har dödligheten på äldreboenden fått kurvan att stiga brant.
Kritiken mot regering och myndigheter ökar i takt med att coronatiden blir vår vardag. I ett vardags-Finland kan självfallet inte alla applådera myndigheter och regering ständigt och jämt. Men specialistvården i det här landet kunde vi fortsätta att applådera.
Och minnas den djupa insikt som också Kaj Kunnas väljer att repetera, en så enkel fras: Jag vill tacka livet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.