Frågan om 17 procent är mycket eller litet är inte så enkel
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det finns många smidiga metoder att ge pengar till goda ändamål. Många har ett avtal om att en viss summa betalas varje månad från kontot till en organisation som gör något gott. Ett annat sätt är att droppa in pengar i en insamlingsbössa då någon kampanj pågår.
Födelsedagsinsamlingarna på Facebook är också praktiska. Jag har donerat pengar till bland annat djurskydd och miljöarbete den vägen – men först efter att jag kollat mekanismerma för hur pengarna rör sig.
Då det gäller ideella organisationer tar Facebook uppenbarligen inget av de donerade pengarna. Facebook funkar ju inte på det viset: allt ska vara gratis för användarna, vars uppgifter sedan kan säljas till annonsörer. Vi ”betalar” för allt med vår närvaro på Facebook. Och siffrorna är imponerande: vid det här laget har väl redan över 50 miljoner människor donerat över 2 miljarder euro via födelsedagsinsamlingar.
I vår vardag finns också enkla metoder. Många affärer har små lådor dit man kan sätta kvitton från returautomater. Veteraner, ungdomar, djurskydd … och så vidare.
Häromdagen kom nyheten om hur ofta folk donerar pengar från affärers returautomater till Rädda Barnen. Jag blev nyfiken på siffrorna, eftersom också jag då och då trycker på en sådan röd automats skänk-knapp.
Vi utgår från att jag skjuter in flaskor och får 1 euro i pant. Ett tryck på knappen och den är donerad.
Vad händer nu? Följande uträkning baserar sig på öppen information på nätet.
Eftersom det är ett lotteri ska 35 procent av insatserna returneras till kunderna. Somliga får presentkort värda 2–50 euro, ibland vinner någon ett som är värt 10 000 euro.
Ok, nu finns kvar 65 cent kvar av min euro. Affären tar 3,5 procent för skötseln av returautomaterna, vilket låter helt ok. Systemet innebär ändå en del arbete.
Nu finns 61,5 cent kvar. Den delas fifty-fifty mellan lotteriarrangören Panttiarpajaiset och organisationen Rädda Barnen.
Av min donerade euro får Rädda Barnen 30,75 cent. Kanske. Det här är målet, förutsatt att de som skänker flaskpengar är så många att pengarna täcker kostnaderna i tillräcklig grad.
I värsta fall så kan Rädda Barnens andel lokalt vara så låg som 17 procent av totalintäkterna.
Av den euro som åker iväg med ett knapptryck når alltså kanske bara 17 cent den mottagare jag ville stöda. Och det är nu det känns obekvämt. Jag förstår bra att allt gott arbete i den här världen kostar, men 17 procent känns smått.
Myntet har såklart en annan sida. Om de här behändiga returautomaterna inte fanns skulle jag – och säkert många andra – kanske inte alls stöda just Rädda Barnen. Automaterna ger också synlighet, vilket är viktigt för organisationens verksamhet. Vi påminns om dem. Det finns en indirekt avkastning av insamlingen.
Så jag tror att jag säkert fortsätter trycka på skänk-knappen, då och då. Eller så väljer jag andra sätt. Det är ju faktiskt inte svårt att skänka pengar direkt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.