Anja Kuusisto 25.04.2020 08:00

Jukka Aaltonen, teaterchef för Åbo Svenska Teater sedan hösten 2016, litar på ett teaterliv efter coronaepidemin. Foto: Anja Kuusisto

Syateljé, teknisk och scenografibyggare kan jobba

Syateljén är i gång med dräkter till höstens pjäser och med munskydd, teknik och scenbyggare kan snickra och färdigställa höstens scenografier – utan att behöva plocka ner allt till de kvällar det ska vara föreställningar.
För det är inga föreställningar, och inte några inkomster heller.
Ändå hade Åbo svenska teater tur med hur repertoearen var uppbyggd då coronatiden började.
Speltiden för pjäsen ”Kvinnor 3” avbröts men i övrigt var många av vårens föreställningar gästspel, som är inhiberade eller uppskjutna.
– Skådespelarna är de som lider mest av den här tiden, medan kansli, teknik, syateljén kan jobba, säger Aaltonen.

Filmsnuttar på sociala medier

På sociala medier har skådespelarna Jerry Wahlforss och Daniela Franzell, båda hör till teaterns fasta ensemble, gjort flera små videofilmer under den här undantagstiden.
De och andra skådespelare kan läsa in sig på kommande material, men inte ännu repliker till höstens första stortsatsning ”Hemåt över isen”. Tove Appelgrens manus blir nämligen klart i maj.
Det är frågan om en romantisk skärgårdshistoria som har också annat innehåll än romantiken – en berättelse som gläder Aaltonen.
– Att Tove hittade boken var ett loppisfynd, och den visade sig vara precis något sådant som vi ville ha.

Pjäs med endast en skådespelare kan repeteras

Den lilla daghemspjäsen ”Farfar” har man kunnat repetera även nu i coronatider.
I den spelar endast en skådespelare, Aaltonen regisserar själv och hela arbetsgruppen består bara av fyra personer.
Annars har skådespelarna ett antal repetitioner tillsammans i maj i form av textläsning över nätet, via Meet.
I övrigt har några repetitioner flyttats från maj till sista veckan av juli i stället.
Den första premiären är i början av september, den andra ett par veckor in i september.
– Kring det har jag två stora frågor, säger Aaltonen. Kommer vi att kunna hålla premiärerna som planerat, är det tillåtet och är vi friska. För det andra, vågar publiken komma igen, när läget stabiliserar sig.
Det här är frågor som många teatermänniskor och kulturarbetare nu grubblar på.

Lojal publik, vissa till och med donerade biljettpengar

Och inte enbart de, utan också publiken. Vi är många som helst njuter av kulturupplevelser i form av teater, konserter och föreställningar som spelas inför våra ögon, inte via en skärm.
– När det gäller det vi inhiberat och överlag när folk har tagit kontakt med teatern har de varit väldigt empatiska. Många har bytt till presentkort för senare föreställningar, en del har till och med donerat pengarna för biljetter de redan har köpt.
– Det här tror jag att har och göra med att finlandssvenskarna i den här regionen är få, man känner så starkt för sin teater, säger Aaltonen.
– ”Det är vår teater” sades det också i höst när sprickorna i byggnaden var aktuella, vi upplevde ett starkt stöd från publiken även då.

Ett virus stoppar inte konstformen teater

Att ett virus skulle kunna sätta stopp för teatern som konstform, det vägrar Aaltonen att tro.
– När teven kom, när filmen kom, ja många gånger har man trott att teatern ska dö ut, men nej. Jag tror att det är tvärtom.
– Den här tiden kan ge oss nya insikter, om allt stannar upp för ett tag. Vi tror vi är odödliga, men efter det här kanske vi värdesätter också en kaffestund vid åstranden på ett annat sätt, ler Aaltonen.
Hälsan och levebrödet kommer först, men teatern är något annat än en portion glass som efterrätt till det brödet, säger han.
– Vi behöver ställen där vi tillsammans funderar på livets stora frågor. Teatern är sådan, den behandlar de stora frågorna i livet.

Stora frågor om livet kan förmedlas via lek och fantasi

Det säger samma man som tycker att teatern är som bäst när den är lek och fantasi – och det finns faktiskt ingen motstridighet i det.
Hans lek betyder inte ”hoppsan, hejsan” och skär underhållning, utan leken kanske kan beskrivas som att ha glimten i ögat, men ändå på ett respektfullt sätt ta sig an stora frågor och det utan pekpinnar.
Det får mig att tänka på ”Kalevala” på ÅST, det gångna spelårets stora snackis och succé.
– Jag är väldigt stolt över att så många finskspråkiga kom och såg ”Kalevala” på svenska, säger Aaltonen, vars fullständiga tvåspråkighet har kommit med åren, den fanns inte i barndomens Åbo.
– Vi vill fortsätta på samma sätt vad gäller språket, när vi sätter upp Mauri Kunnas ”Hundarnas historiepjäs” blandas språken på scenen, det blir mest svenska, men även finska och andra språk.
Den pjäsen ska ha premiär i november och teaterns hela ensemble är med.

Pandemin kommer att synas i framtida texter

Hur teatervärlden ser ut efter coronapandemin är inte bara en fråga om hur publiken hittar tillbaka, här finns också frågan om hur teatern förändras av det som sker.
– Hur förändras repertoaren, hurudana texter skrivs. Teman som viruset och klimatförändringen kommer att komma med, men hur.
Vi är tillbaka vid de stora frågorna. Det finns inte ens svar på dem alla, men ibland ligger svaren nära, kanske mellan replikerna.
 

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln