Covid-19 har lyft fram behovet av pålitlig information
Aldrig tidigare har det funnits så mycket information tillgänglig via olika kanaler. Den stora utmaningen i dagens informationsflöde är att skilja mellan vad som är sant och vad som är falskt. Vem har ansvar för vad som är sant?
Dagens ÅU når alla tvåspråkiga hushåll i samtliga 27 kommuner i Egentliga Finland. Dessutom får alla hushåll, oberoende av språk, tidningen i Pargas och på Kimitoön. I Åbo skickas tidningen till alla hushåll och företag i centrum av Åbo. Den fjärde målgruppen är alla stugägare i Åbolands skärgård, ÅU skickas till den fasta hemadressen till alla som äger en fritidsfastighet i skärgården.
Det lönar sig att noggrant läsa varje ord i föregående stycke. ÅU erbjuder en unik kanal för alla i Egentliga Finland, såväl fast bosatta som fritidsåbolänningar. Tidningen skickas till över 50 000 hushåll. Den här målgruppen når ÅU varje gång vi har storutdelning. Kombinerat med nyhetssajten åu.fi kan ÅU erbjuda någonting enastående, både för läsare och för företag som vill nå en tvåspråkig målgrupp i hela regionen. ÅU når en alldeles unik samling av människor.
ÅU har i snart 197 år följt med händelserna i Åbo och Åboland. Uppdraget har inte förändrats trots att paketeringen och kanalerna har omarbetats. Coronakrisen har än en gång lyft fram medias roll i samhället. Hur skulle vårt samhälle se ut i dag, om det inte fanns media som publicerar nyheter och information med ett juridiskt ansvar för innehållet?
Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation är kanske inte den mest bekanta lagen, men den har och har haft en stor betydelse för samhällsutvecklingen. Det som i dag enligt lagtexten heter ansvarig redaktör hette tidigare ansvarig utgivare.
Enligt lagen ska en ansvarig redaktör ha fyllt femton år och får inte vara försatt i konkurs eller ha begränsad handlingsbehörighet. Den ansvariga redaktören ska leda och övervaka det redaktionella arbetet, besluta om innehållet i publikationen eller nätpublikationen samt sköta övriga uppgifter som föreskrivs i lagen. Lagen innehåller såväl straffpåföljder som skadeståndsansvar, om publikationen åsidosätter sina skyldigheter.
Under 2000-talet har medielandskapet förändrats helt. Det kan i dag vara svårt att i olika kanaler skilja mellan pålitlig, förhandsgranskad information och diverse diffusa nätpublikationer eller självutnämnda experter. När man behöver pålitlig information ska man definitivt alltid granska vem som publicerat innehållet. Det att ett inlägg i något forum är skrivet eller undertecknat med titeln läkare, jurist eller ekonom berättar heller ingenting. Det att man har en examen eller är behörig för ett jobb berättar ingenting om en persons kompetens eller kunnande i en specifik fråga. Det finns många som gillar sin egen röst mera än de gillar fakta och detaljer.
Det finns många nätpublikationer som påminner om seriösa publikationer, men saknar både faktakoll och ansvarig redaktör. Tyvärr finns det också många publikationer som har som enda målsättning att sprida felaktig information och skapa motsättningar.
Den stora utmaningen i dag är att även etablerad media verkar ha behov av att låta påskina att någon sak är på ett visst sätt. Speciellt de två stora kvällstidningarna i Finland lyfter dagligen fram saker genom att antyda att en sak är på ett visst sätt. Det är i allas intresse att insinuerande journalistik skulle användas endast i vissa undantagsfall, till exempel då materialet är avsett som underhållning.
Ett relativt nytt fenomen är också att många endast läser rubriken av en artikel. Det är väl i sig helt okej, men då borde man vara försiktig med att forma allt för starka åsikter om just den frågan. Slutresultatet kan bli riktigt olyckligt, om man läser rubriker i mindre seriösa publikationer och baserar sina åsikter på dem.
Rubriksamhället har lett till att starka åsikter och motsättningar frodas. Det är inte så viktigt hur en sak egentligen är, huvudsaken är att det är någons fel eller att någon gjort något fel. Den egna känslan av orättvisa eller frustrationen fokuseras på någon eller något annat.
Vilka orsaker som bidragit till att vi fått ett samhälle där fördjupning och fakta inte upplevs relevant kräver en egen utläggning. Läsförståelse och källkritik kommer att vara de två viktigaste sakerna i framtidens skola, om demokratin ska överleva.
ÅU vill också framöver vara en pålitlig och samlande kraft i Åbo och Åboland. Ingen är felfri och då något blir fel, gäller det för pålitliga publikationer att snabbt rätta till det.
OBS! Ett fel är inte samma sak som att en artikel inte motsvarar den egna uppfattningen om en sak.
Tusen tack, Tom Simola! Så viktigt och så bra skrivet. Publicera detta en gång i veckan eller åtminstone en gång i månaden.
Jag uppskattar verkligen ÅUs journalistik och granskning så att de avarter – som du också tar upp – inte får/ges plats i tidningen. Jag håller inte alls alltid med om allt som skrivs i ÅU men kan njuta av de olika skribenternas språk. De bevisar att det hur bra som helst går att få fram budskap utan att kränka, hota, hata.