Ålänningar kämpade hårt för en återförening med Sverige – nu firar de självstyrets 100-årsjubileum
Den åländska självstyrelsedagen föll inte i god jord på Åland 1920. Foto: Visit Åland/SPT
Ålands nationstillhörighet var inte självskriven när Finland tog sina första stapplande steg som en självständig stat i december 1917. Ålänningarna blickade västerut och suktade efter att åter bli en del av det svenska kungariket.
I december samma år undertecknade 7 135 ålänningar en protestlista där man uttryckte sin önskan att återförenas med Sverige. En åländsk delegation överlämnade skrivelsen till kung Gustaf V i Stockholm den 3 februari 1918.
Trots att Åland enligt folkrätten skulle vara demilitariserat hade Ryssland byggt fästningar på Åland och skickat soldater till den åländska arkipelagen under första världskriget. I februari 1918, mitt under det finska inbördeskriget, skickade Sverige trupper till Åland.
Arkiv/Emma StrömbergEnligt professor Markku Suksi hade självstyrelselagen från 1920 en stor betydelse när den självstyrelsen utformades. ÅU-foto
Det officiella syftet med landstigningen var att skydda ålänningarna mot de ryska soldater som befann sig på de åländska öarna, men i det fördolda förberedde Sverige en militär ockupation av Åland.
– Det var i första hand säkerhetspolitiska intressen som styrde Sveriges inställning till Åland, inte ett engagemang för det svenska språket eller ålänningarnas vilja att tillhöra Sverige, säger Markku Suksi, professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi.
Pistol riktad mot hjärtat
Den socialdemokratiske politikern Hjalmar Branting, som blev Sveriges statsminister 1920, kallade Åland för ”en pistol riktad mot Sveriges hjärta”. Vem som höll i pistolen enligt hans retorik förblir oklart, men det är rimligt att anta att den svenska statsledningen hade både ryska bolsjeviker och kejserliga tyska trupper i åtanke.
– Många på Åland befarade att Finland skulle bli en finskspråkig nation och att det svenska språket skulle hamna i marginalen. Oron för det svenska språkets fortlevnad var en viktig drivkraft när man samlade in namn till en protestlista, säger Suksi.
Ålandsledarna Julius Sundblom och Carl Björkman återvänder från fångenskapen i Åbo efter att de motsatt sig självstyrelselagen 1920. Foto: Ålands museum, Bror Sundbloms samling.
På grund av de språkliga farhågorna tillsatte riksdagen en kommitté som leddes av politikern och professorn Antti Tulenheimo. Han fick i uppdrag att utreda om man i Finland kunde grunda territoriella kantoner enligt schweizisk modell för att trygga rätten till det egna modersmålet. Kommittén tillsattes den 20 juli, endast en dag efter att Finlands nya grundlag hade trätt i kraft.
Regeringsformen från 1919 innehöll bestämmelser om möjligheten att upprätta självstyrelse av högre ordning, men grundlagen preciserade inte hur det skulle gå till i praktiken.
– Idén att grunda kantoner förkastades rätt snart och redan i september 1919 fick Tulenheimo i uppdrag att utarbeta en lösning i Ålandsfrågan i stället, berättar Suksi.
Lobbning i Versailles
Enligt Suksi kom den infekterade relationen mellan Finland och Sverige att påskynda arbetet med att utarbeta territoriell autonomi för Åland. Ålänningarna själva lobbade också för sin sak på alla fronter. I januari 1919 reste en åländsk delegation till fredsförhandlingarna i Versailles för att förorda en återförening med Sverige.
På Åland var intresset för självstyrelse inom Finlands gränser lamt vid denna tidpunkt. Trots det fortsatte Tulenheimos kommitté sitt arbete. Kommittén bekantade sig med utländska förebilder från Tyskland, Storbritannien och Frankrike, men ansåg att de utländska exemplen inte gick att tillämpa på Åland.
– Det parlamentariska stödet för att upprätta åländskt självstyre var väldigt starkt. Fem sjättedelar av riksdagen godkände i brådskande ordning den åländska självstyrelselagen i maj 1920, säger Suksi.
Den åländska pragmatismen i det svåra läget var beundransvärd, säger Dan Nordman, lektor i historia vid Ålands lyceum. Foto: Ida K. Jansson/Nya Åland/SPT
Problemet var att ålänningarna avvisade hela idén om att upprätta självstyrelse.
– När Finlands statsminister Rafael Erich kom till Mariehamn för att övertyga ålänningarna om den nya självstyrelselagens förträfflighet så stegade den åländska delegationen ut ur salen i protest, berättar Dan Nordman, lektor i historia vid Ålands lyceum.
Separatister i häkte
Den åländska proteströrelsen leddes av den lokala politikern och tidningsmannen Julius Sundblom och hans vapendragare Carl Björkman och Johannes Eriksson. Den finska regeringen svarade med en arresteringsorder och anklagade den åländska ledartrion för högförräderi. Björkman och Sundblom greps och skickades till häktet i Åbo. Eriksson befann sig i Stockholm och undgick häkte.
– Det var många i Sverige som ansåg att Finland inte var en civiliserad rättsstat när man struntade i ålänningarnas uttalade vilja och slängde Sundblom och Björkman i häktet. Situationen kan jämföras med det som pågår mellan Katalonien och Spanien i dag, säger Dan Nordman.
Efter fem veckor i häktet släpptes de åtalade fria tills vidare, men domen den 2 september 1920 blev fällande både i Åbo hovrätt och i Högsta domstolen. Efter starka internationella påtryckningar benådades de ändå i oktober av regeringen.
– I det här skedet hade frågan redan hänskjutits till Nationernas Förbunds juristkommission. Den finska regeringen insåg säkert att det inte hade främjat Finlands sak om Ålands ledande politiker hade skakat galler, säger Nordman.
Folksamling efter gudstjänsten i Mariehamns kyrka innan Ålandsfrågans avgörande i Genève. Kyrkoherde Göransson höll förbön för en lycklig utgång av Ålandsfrågan. Foto: Ålands museum, Vidar Nyströms samling
I praktiken kom den nya självstyrelselagen som godkändes i maj 1920 inte att ha någon betydelse till en början.
– Eftersom ålänningarna mangrant vägrade att tillämpa lagen så var den i praktiken helt verkningslös, säger Nordman.
Pragmatiska ålänningar
Efter en hård dragkamp och ett hätskt ordkrig mellan Finland och Sverige bestämde Nationernas Förbund på sitt möte den 24 juni 1921 i Genève att Åland skulle höra till Finland. Beslutet villkorades så att den finska regeringen förpliktades att trygga territoriellt och kulturellt självstyre, vilket innebar att Ålands språkliga status som ett enspråkigt svenskt landskap slogs fast.
Trots att självstyrelselagen från 1920 avvisades av ålänningarna så anser professor Markku Suksi att lagen hade stor betydelse.
– Självstyrelselagen förblev densamma som tidigare eftersom den autonomi som lagen upprättade bekräftades av Nationernas Förbund. Självstyrelselagen kompletterades sedan med en garantilag 1922 som tillmötesgick alla de krav och villkor som Nationernas Förbund hade ställt, säger Suksi.
Ålänningar lyssnar till uppläsningen av utfallet i Nationernas Förbunds resolution 1921. Foto: Foto: Ålands museum, Dagens Nyheter
På Åland var reaktionerna till en början besvikna, men man anpassade sig förvånansvärt snabbt till den nya verkligheten.
– Trots att ålänningarna hade kämpat med näbbar och klor för en återförening med Sverige sedan 1917 så lade man ändå ned kampen för en återförening med Sverige efter beslutet i Gèneve, säger Nordman.
Till exempel Julius Sundblom höll ett tal i Mariehamn där han underströk att striden nu är förbi och att det gäller att arbeta tillsammans för Ålands bästa.
– De åländska separatistledarna ställde sig i spetsen för självstyrelsen och ålänningarna gav dem sitt stöd. Den åländska pragmatismen i den här situationen var beundransvärd, säger Nordman.
Självstyrelselagen 1920
Bereddes av en arbetsgrupp som leddes av politikern och professorn Antti Tulenheimo.
Godkändes av riksdagen i brådskande ordning med fem sjättedelars majoritet den 7 maj 1920.
Självstyrelselagen 1920 befriade ålänningarna från militärtjänstgöring.
Ålänningarna vägrade tillämpa lagen. Den finska regeringen anklagade den åländska ledartrion Julius Sundblom, Carl Björkman och Johannes Eriksson för högförräderi.
Sundblom och Björkman häktades och dömdes för högförräderi men benådades efter starka internationella påtryckningar.
Självstyrelselagen bekräftades av Nationernas Förbund den 24 juni 1921 när NF beslöt att Åland ska höra till Finland.
Dragkampen kring självstyrelselagen 1920 gick inte som en dans på rosor, men i dag firar ålänningarna sin självstyrelse med pompa och ståt. Foto: Visit Åland/SPT
Så vill landskapsregeringen fira
Landskapsregeringen har sammanställt en serie historiska händelser om Ålands självstyrelse på en webbsida, men självstyrelselagen från 1920 nämns inte med ett endaste ord på jubileumssajten https://www.regeringen.ax/aland100.
Självstyrelsedagen den 9 juni 2021 och 2022 reserveras för stora festligheter liksom den 24 juni 2021 då Åland firar 100-årsminnet av att Nationernas Förbund fattade sitt beslut om Ålands statstillhörighet.
Ett annat datum som ska uppmärksammas är 100-årsminnet av den 20 oktober 1921 när Ålandskonferensen fattade gemensamt beslut om de åländska öarnas demilitarisering och Ålandskonventionen undertecknas.
Mikael Sjövall/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.