Åbo-Reykjavik tur-retur på mc — Rasmus Karlssons äventyr avslutades med värsta snöstormen
Rasmus Karlsson med 70 kg packning på motorcykeln.
Jag har redan länge varit intresserad av att resa omkring i Norden. Ofta har detta skett under utflykter med Pohjola-Norden i Åbo som jag deltagit i sedan barndomen, men på senare år även med min motorcykel.
Som studerande väcktes mitt intresse direkt, då jag vid Åbo Akademi fick höra om ett utbytesprogram mellan Åbo Akademi, Reykjavik University i Island och Mälardalens Universitet i Sverige.
Jag lämnade in en ansökan om att få studera vid universitetet i Reykjavik under höstterminen 2019, och till min glädje godkändes den.
Jag beslutade snabbt att jag skulle ta mig med motorcykel till Island. Sedan började jag planera hur jag på mc kunde ta mig dit, men även hem till jul. Det blev ett antal båtresor, mc-turer kring praktiskt taget hela Island, och ett 70 kilos flyttlass som surrades fast på motorcykeln.
Fem dagars resa från Finland till Island
Kör man motorcykel till Island över Atlanten finns det en risk för att bli våt. Ett betydligt lättare alternativ är att åka med Smyril Lines färja, som går från Hirtshals i Danmark, via Färöarna, till Seyðisfjörður på Islands östra kust.
Resan med färjan tar ungefär tre dagar, och med resan från Finland till Danmark tog färden till Island drygt fem dagar. På vägen till Island blerv det inte tid att gå i land i Torshavn, men under hemresan fick jag en chans att även utforska Färöarna.
Rutten genom Island planerade jag före avresan från Finland och läste i flera månader om alla Islands sevärdheter och markerade dem på kartan. Jag tog även reda på alla intressanta vägar, särskilt i höglandet, vilka verkade intressanta ur motorcyklistens perspektiv. Slutresultatet blev en rutt som tog mig till praktiskt taget alla delar av landet och olika sevärdheter.
Rutterna som Rasmus Karlsson körde på Island.
Efter att jag lämnat färjan i Seyðisfjörður blev det en relativt kort åktur till Borgarfjörður Eystri. En finsk medresenär på båten berättade att det var ett väldigt bra ställe om man ville se lunnefåglar.
Det här tipset visade sig stämma, och mängden lunnefåglar på klipporna var helt otrolig. Fåglarna var inte alls folkskygga, utan man kunde gå ända fram till dem. Därför fick jag flera fina närbilder av fåglarna.
Orädd lunnefågel. Foto: Rasmus Karlsson
Från lunnefåglarna fortsatte resan mot Askja, en aktiv vulkan i det isländska höglandet. Det var en av de absoluta höjdpunkterna under resan. Själva Askja är ett fascinerande och vackert område att besöka och studera, dessutom är vägen ut till Askja svår att köra och kräver helst ett terrängfordon. Terrängmotorcykeln klarade vägarna väl, men det svåraste och mest spännande, var att komma över vattendragen.
De flesta av dem var relativt grunda att forcera, men vid det djupaste vattendraget var vattennivån över en halv meter, och svårt även för motorcykeln. Därtill var jag tvungen att klä om mig för att inte blöta ner hela utrustningen. Då jag väl nådde Askja, så var det tid för en rundvandring med en isländsk parkvaktare som guide.
Europas största vattenfall
Efter Askja var det dags för Dettifoss, Europas största vattenfall, Hverir, ett geotermiskt aktivt område med kokande lerpölar, och Myvatn, islänningarnas stolthet. Området kring Myvatn påminde mycket om naturen i Finland. Efter en tur upp i höglandet så fortsatte resan via Blönduós med de vackra västfjordarna. Den planen slopades dock direkt när jag svängde ut på vägen mot västfjordarna, eftersom det var blåsigt och kallt vid kusten.
I stället svängde jag om och ut på Islands mest populära väg F35 över höglandet, en av de få vägarna i höglandet som passar även en normal bil.
Vägen går tvärs över Island, från västra ändan av nordkusten till västra ändan av sydkusten, och ungefär halvvägs stöter man på Hveravellir. Där finns det en möjlighet att, mot betalning, tälta bredvid en geotermisk bäck, bada i en varm källa, njuta av god mat i restaurangen, promenera kring ett geotermiskt aktivt område, och allt detta från en oas i vad som bäst beskrivs med ordet öken, med en utsikt över två olika glaciärer.
Hveravellir. Exotisk tältplats intill geotermisk bäck. Foto: Rasmus Karlsson
I den varma källan stötte jag även på norska och ryska motorcyklister, som kände igen mig från färjan. De drog lite på munnen åt mitt omkring 70 kilos flyttlass som var fastspänt på motorcykeln.
Nästa höjdpunkt – Geysir
Följande dag väntade resans nästa höjdpunkt, nämligen Geysir. På vägen pauser vid intressanta ställen, bland annat Kerlingarfjöll, ett geotermiskt landskap med intressanta färger tack vare svavel och andra mineraler från vulkaner och sedan vattenfallet Dettifoss.
Geysir, som gett namnet åt alla geysirs runt om i världen, är inte längre särskilt aktiv, med det senaste utbrottet 2016. I brist på utbrott av själva Geysir, kan man på samma ställe se den mindre geysirn Strokkur, som får ett utbrott med några minuters mellanrum. Därefter fortsatte resan mot den sista höjdpunkten, innan motorcykeln styrdes mot Reykjavik, och studierna. Sist på den resan var Jökulsárlón, en liten sjö med smältvatten från Vatnajökull. Det intressanta med Jökulsárlón är att man kan se otroliga mängder isberg, eftersom glaciären kalvar där. Sjön leder via en bäck ut till havet, där mindre isberg ofta forsar förbi.
Glaciärsjön vid Jökulsárlón. Foto: Rasmus Karlsson
Efter Jökulsárlón var det var dags att flytta in till Reykjavik, men under helger och andra lediga dagar fortsatte jag utforska områdena närmare Reykjavik, med längre åkturer bland annat till glaciärerna Snæfellsjökull och Langjökull. Den senare kunde man till och med köra upp på om man vågade passera alla dödsskallesymboler och varningar för livsfara.
Förstås körde jag upp på isen för att kunna påstå att jag kört motorcykel på en glaciär!
Studierna kändes bekanta
När jag väl kommit till Reykjavik, och påbörjat mina studier, blev jag positivt överraskad av hur bekant det mesta var.
Samma typiska varor som hemma fanns i butikerna och matkulturen var väldigt internationell, nästan så att det var svårt att hitta traditionell isländsk mat. Samhället fungerade nästan precis som i Finland, men islänningarna var i allmänhet mycket gladare och mera utåtriktade än finländare brukar vara. En annan intressant observation var att islänningarna verkligen lever enligt ordspråket ”þetta reddast”, som betyder ungefär ”det ordnar sig nog” eller ”det blir nog bra”. Ingen verkade vara särskilt stressad över någonting.
Universitetet var imponerande och inom datavetenskap verkade största delen vara internationella studenter.
Vådlig hemresa
Hemresan från Reykjavik till Smyril Lines hamn i Seyðisfjörður började klockan sju på morgonen dagen före färjans avgång. De första trehundra kilometerna gick utan några större missöden, trots isig väg och starka sidovind. Halvvägs mellan Reykjavik och Seyðisfjörður vid Akureyri blev det snöstorm och drivor på isvägen. Det ledde till att jag föll omkull i en korsning i Akureyri.
Lyckligtvis kom flera islänningar till min räddning, och hjälpte mig upp igen. En liten stund senare stannade jag vid en bensinmack och när jag klev av motorcykeln hann jag endast ta ett par steg, innan jag föll omkull i halkan.
Snöstorm under hemresan.
Därefter blev väglaget allt sämre närmare Seyðisfjörður men färden gick utan problem tills jag var femtio kilometer från Egilsstaðir, nära Seyðisfjörður, där jag tänkte övernatta. De sista timmarna var det svårt att hållas upprätt på motorcykeln trots endast 20 kilometers hastighet. Lättnaden var stor, då jag kom fram till hostellet och möttes av finsk julradio och service.
Följande dag började slutäventyret med serpentinvägen över bergen till Seyðisfjörður, 27 km, som tog mig två timmar. Därefter var det under hela båtresan till Danmark via Färöarna över fem meters vågor.
Den sista delen av resan, genom Danmark och Sverige, gick däremot för en gångs skull utan problem. Vägarna var isfria och nederbörden bara regn.
Hemma i Åbo väntade min egen säng, för första gången på ett halvår. Borta bra, men hemma bäst!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.