Beslutsfattandet på Kimitoön
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är beklagligt att läsa om Kimitoön och dess förvaltning. Det senaste är förstås beslutet att avsluta löneutbetalningarna för 21 personer så snabbt möjligt samt att inleda samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. Detta trots att rikspolitiker vädjat till kommunerna om att ha is i magen och avvakta med dylika handlingar.
Tomy Wass (V) säger till Svenska Yle (30.3) att kommunen har varit dålig på att hitta ersättande sysselsättning till de över 20 personer som nu arbetar med verksamhet som p.g.a. undantagstillståndet inte kan utföras. För att spara mänskligt lidande så långt det går borde man ha ansträngt sig betydligt mer än vad man till synes gjort för att lösa situationen för de 21 som nu hotas av lönestopp. Till exempel är grönområden, fastigheter, ständer och dylikt fruktansvärt eftersatt och i behov av underhåll.
Bara i Dalsbruk är vägar, skyltar, planteringar, fastigheter och parkeringar i mer eller mindre dåligt skick. Personal kunde kanske erbjudas sysselsättning inom dessa områden som ett alternativ till lönestopp? Det vore för övrigt också intressant att veta i vilken utsträckning diskussioner har förts med de anställda. Jag har förstått att en del inte ens hade fått ta del av infon om lönestopp på förhand utan fått läsa om det i nyhetsrapporteringen.
Då börjar åtminstone jag undra hur mycket man ansträngt sig för de enskilda individerna och dess sysselsättning under rådande omständigheter. Vår kommundirektör Anneli Pahta säger att det är omoraliskt att inte stoppa löneutbetalningar samt inleda samarbetsförhandlingar (Svenska Yle, 2.4). Jag är av den åsikten att det är precis tvärtom! Kommunen borde i dessa tider göra sitt allra mesta och bästa för att måna om invånare och anställda. Men liksom så många gånger förr lever Kimitoöns kommun inte upp till detta – här prioriterar man bort kommunens grundstenar, invånarna och de anställda, till förmån för – ja vad?
Förstås har kommunen ett helhetsansvar som inte går att förbise, men att redan nu ta till nästan de allra allvarligaste åtgärderna verkar förhastat. Jag antar att inget går att göra mera åt beslutet och kan bara glädjas åt att åtminstone två hade mod att opponera och uttala sig om detta. Med bakgrund i t.ex. inlämnade motioner som endast kan ha som bakomliggande syfte att sätta munkavle på förtroendevalda får vi var tacksamma för de krafter som ännu orkar agera för vårt lokalsamhälle, för oss om bor här samt för vår välfärd och hälsa.
Marita Walk
Dalsbruk
Insändaren är verkligen läsvärd. Det finns ännu, såsom Marita Walk skriver mycket outförda arbeten inom kommunen, som man nu kunde eventuellt åtgärda. Jag antar att motionen som Marita nämner, är motionen om framtagande av riktlinjer för beslutsfattares hantering av sociala media. Kommunstyrelsen behandlade motionen den 16.3.2020 och godkände riktlinjerna för hur förtroendevalda skall handla på sociala medier. Det är alltså inte fråga om att sätta munkavle på de förtroendevalda. I riktlinjerna som bygger på följande dokument; Arbetarskyddscentralen: ”Sosiaalisen median työkäyttö – Työsuojelunäkökulma”, Kommunförbundet: ”Handbok för kommunernas kommunikation”, Kimitoöns kommunstrategi 2017–2021 och Kimitoöns riktlinjer för sociala medier (för personal) står det bland anant följande; ” När man använder sociala medier är det viktigt att komma ihåg att bete sig sakligt, visa hänsyn för andras integritet och beakta konfidentialitet i kommunala ärenden. Var och en har rätt till yttrandefrihet, det vill säga frihet att uttrycka sin åsikt offentligt, men ändå så att man inte kränker andra människor, inskränker på deras privatliv eller bryter mot deras mänskliga rättigheter.”
Med andra ord; mera dialog och mindre personliga påhopp.
Jörgen Lindroos, pensionär
Kimitoöns kommun