Polariseringen har smittat också Åbolands skärgård
Skapandet av motsättningar verkar ha ökat i vårt land. Är vi på väg mot ett samhälle där man alltid måste välja sida? Vad händer om vi allt mera går mot en tillvaro där det mesta ska betraktas som svart eller vitt?
Beslutet att isolera Nyland berör i hög grad Åboland. För många har landskapsgränsen närmast varit en vägskylt, om ens det. Man har rört sig till jobbet, skolan och hälsat på vänner och bekanta utan att titta på kartan. Plötsligt kommer dagen då staten stänger gränsen och polisen kollar om man har en giltig orsak att färdas.
När ÅU berättar att några nylänningar som vistas på stugan i Nagu inte tänker följa regeringens uppmaning och resa till sina hem i Nyland uppstår det genast en diskussion. Diskussionen följer dagens melodi, det är viktigt att ha en tydlig åsikt, motiveringarna och nyanserna förbises. Det uttrycks till och med åsikter om att ÅU inte överhuvudtaget borde berätta hur människor resonerar i denna ytterst exceptionella situation.
Resonemanget att massmedia inte borde berätta om åsikter som handlar om att människor kommer att trotsa myndigheternas uppmaningar är överraskande. I dessa högst ovanliga tider, är det minst lika viktigt som då normala förhållanden råder att berätta hur människor känner, tänker och agerar. En journalistisk produkt kan inte verka enligt principen att man väljer en infallsvinkel som alla tycker om eller omfattar, då talar vi om ett reklamblad, inte om seriös massmedia.
Egentligen är frågan om nyländska stugägare i Åboland relativt enkel. Myndigheterna och Finlands regering har uppmanat samtliga nylänningar att åka hem till Nyland. Då är det bara att sätta sig i bilen eller på bussen och åka hem. Frågan blir betydligt svårare när man ska definiera vad som var och en upplever som hem? Man kan ha den officiella hemorten i Nyland, men man kan de senaste 50 åren ha tillbringat en stor del av kalenderåret på stugan i Åboland.
Frågan om vem som vistas var är inte svartvit. Det finns stugägare som tillbringar mera tid i skärgården, än fast boende som till exempel jobbar eller av annan orsak vistas mycket på annan ort. Sannolikt kommer de flesta att följa myndigheternas anvisningar, men om någon stannar på stugan, är sannolikheten liten att de skulle transporteras till Nyland av polisen.
Åboland är på många plan beroende av de nylänningar som vistas på sina stugor. Redan en påsk utan nylänningar i skärgården har ekonomisk betydelse för många näringsidkare. Faktum är att en isolering av Nyland betyder att skärgården tar stryk. Hur mycket, det får tiden utvisa.
Tillbaka till polariseringen. Det har genom tiderna funnits starka tudelningar i skärgården. Det har nästan varit en tradition att inte tycka om grannbyn. Dessa konstellationer med större eller mindre motsättningar lever kvar. Det finns tyvärr många exempel där mera energi sätts på att motarbeta grannbyn än på att utveckla den egna byn.
Motsättningarna mellan stugägare och fast boende är inte heller ett helt nytt fenomen i skärgården. Väglag, dikesförrättningar och bryggor har traditionellt skapat osämja mellan grannar och de har hört till att tvisten överförs till följande generation. Vindkraften på Högsåra är ett belysande exempel.
Coronakrisen verkar ytterligare ge styrka åt de starka åsikternas och motsättningarnas begynnande epok. Den nyanserade och faktabaserade dialogen har fått ge vika för kraftiga åsikter, vars rättfärdighet motiveras med yttrandefrihet och användandet av bondförnuft. När de egna argumenten saknas eller tar slut hoppar man direkt på motparten och konstaterar att den har korkade åsikter. Det mest oroande är att också politiker, både lokalt och nationellt, medvetet eller av oförstånd börjat applicera denna diskussionskultur.
Det är inte så att man har mera rätt fast man har en kraftig åsikt. Det är inte heller så att man löser problemet med en bristfällig diskussionskultur genom att säga att de som inte klarar av diskussionen ska vara tysta eller lämna det forum där diskussionen pågår.
Hela vårt samhälle bygger på utbildning, respekt för andra människor och på att man beaktar fakta och tar till sig det som sakkunniga presenterar. Nu kommer många att vifta bort detta med att säga att det viktigaste är att ifrågasätta allt och alla och att alla har rätt till en åsikt och att man ska tillämpa bondförnuft. Bondförnuft är ett farligt begrepp som ofta förväxlas med att något är självklart eller så blandas det till och med ihop med tron på att allt kan lösas med matematiska formler.
Det som oroar mest och som bidragit till polariseringen är att allt flera granskar världen endast ur sin egen horisont. Var finns alla samhällsbyggare som kunde se på samhället ur ett vidare perspektiv? Samhället ska byggas utgående från bredare perspektiv än det som var och en ser från sitt köksfönster.
Det finns all orsak att både fast bosatta och stugägare i Åboland har is i magen. Det kommer att komma en post-corona tid, då alla igen kan samlas på den lokala krogen eller delta i byalagets jippon.
Åbolands skärgård behöver precis alla, oberoende av härkomst, för att ha kraft att leva vidare och utvecklas.
Tack för en saklig och balanserad ledare. Ett problem är att ingen av oss vet huruvida jag själv är smittobärare av Corona eller ej – innan det är för sent. Därför borde alla stanna hemma – oberoende var man bor.
Intressanta är att tidigare ropade vissa ”åk hem” åt flyktingar, nu ropas det åt egna landets medborgare från en annan ort och xenofobin har kommit allt närmare.
Om detta undantagstillsånd, begränsingar och isolering skall vara i månader på obestämd tid för att vänta ut viruset, och när man väl tror att det är över kommer andra vågen och antagligen förlängs alla begränsingar så är nog coronapandemin det minsta problemet att oroa sig över.
Farsoter har kommit och gått genom historien och orsakat mångas död och krig, så varför skulle detta vara annorlunda? Hoppas att det INTE går så långt, men man vet aldrig vad som händer när tålamodet tryter, isolering orskakar galenskap och xenbofobi osv. Då är är bättre att leva som normalt och hoppas på ett botemedel, det är ändå inte frågan om ett dödligt virus i de flesta fall.
Tom Simola, Du inleder din ledare med det viktigaste: ”Skapandet av motsättningar verkar ha ökat i vårt land. Är vi på väg mot ett samhälle där man alltid måste välja sida? Vad händer om vi allt mera går mot en tillvaro där det mesta ska betraktas som svart eller vitt?”
Risken förefaller vara reell. Så vi som inte vill den utvecklingen må vara vaksamma.
Ja, det finns en hel del hätska inlägg om coronaepidemin och hanteringen av den i alla typer av media som ger kommentarsmöjligheter. Jag trodde inte det fanns så mycket kränkningar, hot och hat i mycket grova former som det faktiskt gör. En del inlägg i bl.a. ÅU:s FB-tråd om sommarboares vara/inte vara i skärgården nu är inte roliga men inte, vad jag sett, i närheten av vad statsråden och THL får utstå. DET började ju inte med corona. Republikens president har vid ett flertal tillfällen tagit upp hatpratet. Har inte sett dämpning, inte ens bland vissa riksdagsledamöter. Jag tänker att folk som följer sådana diskussioner tar efter, obemärkt. För vi vänjer ju oss, alltefter. Det är farligt.
Tack för ditt sista stycke: ”Åbolands skärgård behöver precis alla, oberoende av härkomst, för att ha kraft att leva vidare och utvecklas.”