På natten finns tid och utrymme — äldre vänder på dygnet för att storshoppa
Klockan är strax över två på natten, men det är ändå en jämn genomströmning vid de två kassorna som håller öppet. Foto: Robin Sjöstrand
Klockan har hunnit slå ett när jag svänger in på den ovanligt tomma parkeringen utanför Citymarket i Kuppis.
Vägen dit har varit ett klockrent exempel på hur coronaviruset påverkar samhället: en handfull bilar, några få som rastar hunden, någon som hukar sig över sin cykel i snålblåsten.
I övrigt är Åbo en öde stad en marsnatt klockan ett i coronavirusets tideräkning.
På parkeringen utanför stormarknaden är det ändå lite mera liv än i resten av staden. Ett par ungdomar står och pratar vid sin mopedbil, och med jämna mellanrum går människor in i eller ut ur affären.
Runt trettiotalet bilar står på parkeringen, och det är tydligt att det finns en viss kommers, trots att staden i övrigt är död.
Inne i butiken är tre kassor öppna och samtliga har kunder, vissa med ansiktsmask eller en halsduk som täcker ansiktet, andra helt normalt klädda.
Majoriteten tycks vara äldre, men det finns också en del representation av den yngre delen av befolkningen.
Tredje kassan stänger nästan direkt och kassörskan gör en grundlig genomgång av kassan, rullbandet och packningsytorna med desinfektionsmedel.
Hennes skift slutar klockan ett och det riktiga nattskiftet börjar nu, där endast två kassor betjänar kunderna fram till morgonen.
Tid och utrymme att handla
Efter ett tag blir det tydligt att det finns ett beteendemönster bland kunderna. De yngre plockar ett par varor, kanske en halv korg, betalar och försvinner ut i den tomma natten igen.
De äldre däremot drar omkring på kundvagnar, synar noga sina shoppinglistor och tar sig tid att handla. Tid har de gott om. Utrymme likaså. Här är det ingen som tränger sig före, eller hostar en i nacken.
Butiken har uttryckligen gått ut med att natten är den tiden då riskgrupper kan känna sig säkrast att handla, och många har uppenbarligen tagit den uppmaningen till sig.
På natten finns det gott om plats för den som inte vill trängas i coronatider. Foto: Robin Sjöstrand
Vid äggen möter jag Åboborna Seija och Yrjö Rautiainen. De gör sin shoppingpremiär nattetid och tycks trivas ganska bra. Hittills har de plockat bröd, pålägg, potatis och torrvaror som ärter, havregryn och mjöl i sin vagn. Men någon större hamstring är det inte frågan om.
– Vi är här för att de rekommenderade den här tiden att handla. Det känns säkrare med mindre folk omkring oss, och det är fint att affären kan ha öppet den här tiden, säger Seija.
Hon får medhåll av Yrjö.
– Vi hålls hemma största delen av tiden, förutom någon motionsrunda ibland. Därför är det skönt att komma ut lite nu, säger han.
Seija och Yrjö Rautiainen känner sig säkrare för när de handlar mitt på natten. Foto: Robin Sjöstrand
”Blev bara en sen kväll”
I butiken märks inget av det hamstrande som blev resultatet när regeringen meddelade att man tar i bruk beredskapslagen. Toalettpapper finns det gott om. Bröd och tomatkross likaså.
– Jag blev nog lite chockerad när jag såg hur folk betedde sig. Jag råkade faktiskt ha slut på toalettpapper den dagen och gick för att handla ett paket – men hyllorna gapade tomt, säger Christoffer Holm, som är en av de få yngre personerna i butiken när klockan närmar sig två.
– Det är överhuvudtaget inte bra om de som är friska hamstrar mat och förnödenheter, för då finns det risk att allting är slut när riskgrupperna äntligen kommer för att handla.
Med frilansjobb som drar ut på kvällarna och en flickvän som jobbar natt, så blir det ofta shopping nattetid för Christoffer Holm. Foto: Robin Sjöstrand
Holm själv är inte här på grund av rädsla för coronaviruset, utan det var helt enkelt jobbet som drog ut på tiden.
– Jag jobbar som frilansare och jobbar ofta kväll. Normalt brukar jag gå hit och handla någon gång mellan elva och tolv, men det blev lite senare i dag, säger han.
Däremot tycker han att det här med nattshopping i coronatider inte är någon dum idé.
– Det är helt vettigt att minimera mängden människor som finns runt dig i butiken om du nu ska handla, det innebär ju mindre smittorisk. Inte för att jag själv är särskilt orolig för att bli smittad, men jag vill ju inte föra viruset vidare heller.
Beredskapslagen ändrade kundvanor
I kassan sitter Aino och betjänar kunderna. Hon berättar att från och med att beredskapslagen togs i bruk, så har nattshoppandet sett annorlunda ut.
– Samma kväll som beskedet kom var det helt galet här. Vi hade fem kassor öppna och köerna ringlade sig halvvägs in i butiken ännu klockan två på natten, säger hon.
Efter den första anstormningen har det lugnat ner sig, men nattshoppingen har ändrat karaktär.
Aino tänker inte på smittorisken när hon sitter i kassan. Hon trivs både med jobbet och med nattskiftet och coronakrisen har inte ändrat på det. Foto: Robin Sjöstrand
– Tidigare kom folk in och köpte enstaka grejer som de behövde just då, men nu märker man att folk veckohandlar under nätterna.
Man kunde tro att det faktum att hon har att göra med hundratals kunder varje dag skulle göra henne orolig för smittorisken, men Aino tar det med ro.
– Visst är jag bland de mest utsatta för risk, men det är ingenting som jag tänker på. Jag trivs med mitt jobb och vi är ett bra gäng – det enda som är nytt är att nattjobbet har fått högre tempo, säger hon.
Shopping med handskar på
Det tempot märks inte av i resten av butiken. Nattlig handling får ta sin tid. Butiken är en stressfri plats så här dags och det är lugna konversationer som hörs bakom munskydd och halsdukar.
I närheten av grönsakerna står Maisa Saloniemi tillsammans med dottern Paula Välimäki och går noggrannt igenom deras shoppinglista, båda två med skyddshandskar.
– För en vecka sen hade jag inte kunnat tro att jag skulle säga att vi går och handlar klockan tolv på natten! utbrister Maisa och skrattar.
De har valt att shoppa på natten för att hon tillhör riskgruppen, i och med att hon är över 70 år. Huvudsakligen har både hon och Paula hållit sig hemma och Maisa erkänner att hon känner en oro för vad som kommer att hända med samhället nu.
Maisa Saloniemi och Paula Välimäki har skrivit en lång lista som de noggrannt tar sig igenom. Foto: Robin Sjöstrand
– Jag är ganska orolig, det är jag. Vad konsekvenserna kommer att bli är omöjligt att säga i det här läget.
För tillfället irriterar en resa som inte blir av på sommaren, men hon vet också att det egentligen är en oviktig småsak.
– Vi sade här tidigare i dag att det nu är 80 år sedan våra mor- och farföräldrar skickades till Sverige på grund av kriget, så den här krisen är egentligen ingenting alls jämfört med det.
Maisa och Paula fortsätter sin shoppingtur och jag passar på att handla med mig en del förnödenheter hem. Affären är tom, men inte mer tom än när jag kom. Samma gäller parkeringen – nattshoppingen fortsätter helt tydligt, sakta men säkert.
På vägen hem från den nattliga shoppingturen har Åbo stad inte ändrat sig. Den är fortfarande en spökstad. En död stad. En coronastad.
Fotnot: Kassörskans namn i texten är fingerat av säkerhetsskäl på personalens begäran.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.