Kärlek i kolerans tid
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag tänkte redan i början av veckan att jag skulle använda boktiteln i rubriken som underlag för en kolumn.
Jag kom till och med så långt att jag beställde Gabriel Garcia Marquez bok ”Kärlek i kolerans tid” från mitten av 1980-talet via Pargasbibliotekens Blankasystem.
Den fanns undanstoppad i något lager, men gick att låna.
Med titeln som utgångspunkt hade jag tänkt skriva om all den omsorg som så snabbt uppstod på sociala medier och i grannskap när människor erbjöd varandra hjälp – och det var redan innan regeringen kom med sina direktiv som försätter alla över 70 år i hemkarantän för en månad.
Jag hade dock för säkerhets skull tänkt kolla om boken handlar om kärlek – eller om den handlar om nåt helt annat.
Jag har läst den – tror jag – men eftersom jag konsumerar böcker som andra konsumerar knäckebröd, så minns jag varken detaljer eller innehåll i något som jag kanske läste för mer än trettio år sedan.
Men innan jag hann få boken stängdes biblioteket. Nu skriver jag min kolumn i alla fall, utan att riktigt veta om referensen är lämplig.
Samtidigt känns det som en evighet sedan jag funderade på något så självklart och vardagligt som att reservera en bok på stadens bibliotek.
De senaste dagarna har varit så omvälvande och så annorlunda att det är svårt att formulera sig.
Det är inte bara vardagen som är förfluten tid. Också tidsuppfattningen gungar till.
Var det faktiskt ännu förra veckan som man kunde gå vart man ville, hur man ville, när man ville? Till exempel till ett bibliotek eller kunde ha planer på att gå på en konsert.
Eller var det då, en gång, för länge sedan, när allt var som vanligt?
Om någon till exempel förra sommaren hade sagt att vi i mars 2020 skulle befinna oss i en situation där hela landet går på sparlåga och nästan alla håller andan i väntan på vad nästa steg ska bli, hade förmodligen de flesta skakat på huvudet och bett oss ta det lugnt.
Fortfarande är det bra att försöka ta det lugnt.
Nu struntar jag i om ”Kärlek i kolerans tid” handlar om uppriktigt kärlek eller om något annat.
Trots att många andra har gjort det före mig, vill jag ändå lyfta fram all den omsorg som vi är beredda att visa varandra när det verkligen gäller.
Många är de hyggliga grannar eller bekanta som genom en lapp i brevinkastet med erbjudande om hjälp eller en utsträckt hand på Facebook har visat kärlek i den kolerans tid som vi befinner oss i.
Det ger ljus i mörkret.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.