Det är kanske bara mänskligt att bunkra lite då man grubblar över virus
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det var ganska tomt i flera hyllor och lådor då jag gick till affären sent i går kväll, efter jobbet Många verkar ha bunkrat ordentligt då de hade besökt Kuppis Citymarket.
Regeringen har i alla fall lyckats sätta fart på konsumtionen, kommenterade en kollega torrt på Facebook.
Toalettpapper, bröd och flingor såg ut att ha varit de mest populära produkterna.
Tog jag då hand om det sista ? Nej, köpte bara lite ätbart, inte mer än jag kunde hålla med en hand.
Och någon panik och rusning hade det ju inte varit. Det är väl som med så många andra spontana köp i en mataffär. ”Tänk om jag ändå borde… ” och så köper jag det där jag kanske inte alls behöver.
Nu var det bara en chokoplatta som slank igenom återhållsamhetsfiltret.
Rent statistiskt sett är väl den stora efterfrågan kanske inte heller så enorm, för hur många kunder besöker inte affären i Kuppis varje dag? Om några procent av dem beslutar plocka med sig lite extra, syns det snabbt i hyllorna.
Det är kanske bra att se att det här händer också hos oss. Hur så? Jo, för jag har sett lite väl många inlägg där folk har förklarat att viruset av någon anledning inte kan sprida sig lika effektivt – för att vi eller vårt samhälle är annorlunda på något vis.
Och så hamstrar vi inte som andra folk. Inte vi, nä. Liksom.
Men viruset sprider sig lika snabbt här.
Och det är klart att vi beter oss som andra. Det handlar om kärnan i mänskligt beteende, för det är ett mycket rationellt val att köpa toapapper, av två orsaker.
För det första vill man inte tänka på hur jäkligt det skulle vara med smitta och/eller karantän – och så tar pappret slut!
För det andra handlar det säkert om en rudimentär känsla av att ha koll, för hur vi än tvättar våra händer så ser vi inte resultatet. Hur många virus har vi kvar? Men om vi bunkrar med frukostflingor och toapapper så kan vi åtminstone peka på något konkret.
I slutändan är det ändå också slumpen som avgör om vi smittas eller inte, hur mycket vi än gnuggar med handsprit och hostar i armvecket. Jag har gjort något! Inget fel med det.
Dessutom har de flesta en chans att gräva fram något ätbart ur en frys eller så klarar de sig länge på ”torrfoder” ur paket och burkar: skorpor, grötflingor, pasta … när ska jag hinna äta allt det där? Och hur mycket kikärter har jag egentligen? Eller alla bär och rabarbern, i frysen.
Kanske jag kunde ha en töm-skåpen-temavecka, helt oberoende av om jag blir sjuk eller inte? Samt betrakta de tomma butikshyllorna och -lådorna som kuriosa och inget mer. Det är trots allt ett marginellt fenomen. Och idag är butikshyllorna fyllda igen, liksom i morgon och i övermorgon.
Stefan Holmström
Journalist på ÅU
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.