Tom Simola 28.01.2020 04:003

Kimitoön inledde året utan budget, vilket är relativt exklusivt men inte särskilt meriterande. Många svåra beslut väntar, då befolkningen minskar och antalet äldre ökar kraftigt. Antalet skolor kommer att kräva mera än en diskussion.
Fullmäktigeperioden i kommunerna tar slut nästa år. Det kommande kommunalvalet kommer redan nu att inverka på beslutsfattandet i kommunerna. Tyvärr kommer vi på många håll att få uppleva situationer där det viktigaste kan bli att göra så lite som möjligt. Gör man ingenting, gör man inga fel.
Kimitoöns befolkning minskar och befolkningsstrukturen ändrar kraftigt. Enligt landskapsförbundets prognos minskar befolkningen fram till år 2030 med 8,3 procent. Antalet 0-12 åringar minskar med hela 22,9 procent, medan antalet äldre, över 74 år, ökar med hela 39,3 procent.
Det här betyder stora förändringar på Kimitoön. Förändringarna kommer att bli så stora att det för politikerna kan kännas tryggast att sätta huvudet i en lämplig buske. År 2030 är snart här, förändringen sker inte heller på en gång år 2030, den sker successivt varje vecka, månad och år.
För att ens ha en chans att bemästra den omvälvning som Kimitoön står inför, måste Kimitoön bestämma sig för en väg framåt. En sund beslutskultur behöver klara spelregler. Såskoppar hittas i många fullmäktigeförsamlingar, men de kan inte ha en dominerande roll, om helheten ska fungera.
Det kommunala beslutsfattandet utgår från att man följer lagar och regelverk. Man kan och ska i allmänhet inte fatta beslut som formuleras under ett pågående möte. Grunden för beslutsfattandet i kommunerna är beredning. De flesta kommunala frågor är också så komplicerade och beroende av lagstiftning att de kräver beredning.
Många beslut, eller egentligen avsaknaden av beslut, tyder på att bilden av framtiden på Kimitoön är oklar. Att fatta beslut är inte enkelt. Hur mycket man än utreder och gör beräkningar är det omöjligt att beakta allt som kommer att hända i framtiden. Även inom det kommunala fattas det oundvikligen fel beslut ibland. Det är ändå nödvändigt att fatta beslut, för att komma vidare. Det kommunala beslutsfattandet är såtillvida besynnerligt att besluten kan vara hur klantiga som helst, bara de fattas formellt rätt.
Kimitoön lider av någon form av, i alla fall lindrig, beslutsångest. Men också om man lyckas fatta ett beslut, så verkar det uppstå bekymmer. Vindkraften på Kimitoön är ett fall för sig, men även i mindre frågor verkar det vara oklart vad man egentligen fattat beslut om. ÅU kunde nyligen berätta om att det är oklart vem som får bygga väg i Kimito. Nämndens ordförande säger att frågan handlade om att välja entreprenör. I samma ärende nämns indragning av skolkök. Beskrivande för även denna fråga är att nämnden inte ens är överens om vad saken gäller eller vilken fråga man ska fatta beslut om.
Beslutsfattandet på Kimitoön försvåras av geografins starka ställning i den politiska diskussionen. Här är Kimitoön inte ensam, fenomenet finns i alla samgångskommuner, även många år efter sammanslagningen. Också behovet av att vara alla till lags kan bli för stort, det omöjliggör en normal verksamhet och en sund beslutskultur. I politiska sammanhang är frestelsen också stor att jämföra investeringar med driftsekonomin. Man motiverar en sak, men använder argument som hör till en helt annan fråga. I huvudsak verkar man ändå vara mest tyst.
Beror tystnaden på att man inte vet vad man ska säga eller har man kommit överens om att vara tyst? Oberoende av hur det är, kan en kommun inte verka genom att politiker och tjänstemän är tysta. Ju svårare en fråga är desto mera öppen kommunikation kräver den. Hur jobbiga saker det än är fråga om eller hur jobbiga kommuninvånarna än upplevs, så borde man inte ge avkall på att kommunicera i klartext.
I dag kan en kommun inte välja via vilka kanaler man för invånardialogen, kommunen ska finnas där invånarna finns, inte tvärtom. Det viktigaste i offentlig verksamhet torde vara ordning och reda, samt fungerande intern och extern kommunikation.
I värsta fall kan Kimitoön uppvisa fyra år utan tillräckligt många väsentliga kommunala beslut. Det positiva med den aktuella sitsen är att Kimitoön kan åtgärda situationen, helt enkelt genom att börja fatta beslut, även besvärliga. Ser man på ekonomin och befolkningsprognoserna kommer de flesta besluten att vara obekväma. Den kommunala processen är styv och besluten är formbundna, på gott och ont. Politiskt tillsatta arbetsgrupper och konsulter medför sällan något nytt. Beredningsansvaret i en kommun ligger enligt lagen klart och entydigt hos tjänstemännen. Besluten fattas av politikerna, inom de ramar som lagar och förvaltningsstadgan möjliggör.
Kimitoön har trots allt lyckats med att fatta stora beslut. Inom hälsovården har man komprimerat verksamheten. Då antalet äldre växer kraftigt, kommer behovet av social- och hälsovård att öka. Därför kommer de stora nedskärningarna framöver att behöva hittas inom bildningssektorn. Färre barn betyder också att statsandelarna minskar.

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln