Anja Kuusisto 16.01.2020 05:05

Vi citerar: ”Ryggraden i vår samhällsstruktur är dess servicesektor (…) Arbetet är inte längre bara professionellt krävande, utan också psykiskt tungt. Om de som har hand om omsorg, utbildning och säkerhet utmattas, riskeras hela samhällets funktion. Det har vi inte råd med”.
Den som sade det här var presidenten. Sauli Niinistös nyårstal har applåderats av många och i många sammanhang.
I ärlighetens namn ska sägas att citatet ovan ingick i den del av talet som handlade om trakasserier och hatretorik. Han var bekymrad för vårdare, pedagoger och poliser – för hur det psykiskt tunga påverkar orken i jobbet överlag.
Niinistö lyfte upp frågor som bör vara hela samhällets bekymmer: Om de som har hand om omsorg, utbildning och säkerhet inte orkar – vart tar vi vägen då?
De orden ringer i bakhuvudet när man hör vårdfacken Tehy och SuPer säga att deras målsättning är ett jämställdhetsprogram, en löneförhöjning för vårdbranschen på samma nivå som exportsektorns, de vill att konkurrenskraftsavtalets 24 timmar slopas.
I tisdags började avtalsförhandlingarna i den kommunala sektorn och innan de ens börjat har det viftats rätt flitigt med ordet strejk i samhällsdebatten.
Hur långt är ni beredda gå, ville en reporter veta på måndagsmorgonen då Millariikka Rytkönen, SuPers ordförande, satt i tv-soffan. Rytkönen fanns sig snabbt och svarade att förhandlingarna inte ens har börjat, och det är förhandlingsvägen man vill gå.
En vårdstrejk är ingenting att önska, den vill varken vårdarna eller Kommunarbetsgivarna (KT) ha.
Att KT är trängda förstår alla. Kommunerna har inte några lösa pengar, när och om kommunerna höjer lönerna kan det (igen) betyda höjda skattesatser.
Det är väldigt beklagligt att de 24 timmarna har blivit en sådan knäckfråga.
Om fackförbunden kunde svälja de timmarna för att istället få en förhandlingstrumf i fråga om andra målsättningar, skulle förhoppningsvis mer långsiktiga lösningar för vårdbranschen nås.
Utifrån sett kan man tycka att det skulle vara betydligt viktigare att få upp vårdarlönerna ur den lönegrop som de kvinnodominerade branscherna är i – än om årsarbetstiden innehåller 24 timmar mer jobb än innan 2016, då konkurrenskraftsavtalet slöts.
Men på en arbetsmarknad där många fackförbund nu hårdnackat står och stampar ett motstånd mot de 24 timmarna, ligger ingen rättvisa i att kräva att just vårdarna skulle se mellan fingrarna i frågan.
Fackförbundet Pro har varslat om strejk för att arbetsgivaren (Teknologindustrin) vill införliva de 24 timmarna i tjänstemännens avtal, också Pappersförbundet varslar om strejk för att de vill slopa de 24 extratimmarna – fackförbunden kallar dem gratistimmar – som uppstod under Sipiläs regeringsperiod.
Pappersförbundet och Skogsindustrin har träffats 34 gånger (SPT 13.1.) utan att komma överens om ett avtal.
Så vem är vi då att säga att just Tehy och SuPer borde huka sig för 24 timmar för att möjligen få bättre löne- och avtalsvillkor?
Vårdarfackförbunden har räknat ut vad som krävs för att den som vårdar människor skulle komma upp i samma lönenivå som den som vårdar maskiner.
Vårdarna borde under tio år få 1,8 procent högre löneförhöjningar än ”manliga branscher”. De här pengarna vet vårdarfacken att kommunerna inte har, de föreslår att staten träder till.
Visserligen är staten via statsandelarna en finansiär av kommunal ekonomi, men någon part i arbetsmarknadsförhandlingarna är staten inte. Och problemen tar inte slut där.
I skrivande stund – onsdag – är det exakt ett år sedan nyheten om vanvården på Ulrikahemmet i Kristinestad kom ut. Den visade sig vara toppen av ett isberg, när man ser till antalet anmälningar som Regionförvaltningsverken har fått under det gångna året.
Riksdagen får inom kort behandla lagutkastet där vårdardimensioneringen på 0,7 finns inskriven i lagen.
Lagen är tänkt träda i kraft i augusti. Den säger alltså att det ska finnas minst sju vårdare per tio vårdade i ett serviceboende med heldygnsomsorg. Och vårdarna ska vårda, man får inte räkna in dem som jobbar med mat eller städning i procenten.
Det är en god nyhet och en viktig förbättring, men det betyder att många kommuner och privata vårdbolag måste anställa fler. Var ska de här vårdarna tas?
Både kommuner och privata har en brist på kompetent vårdpersonal redan nu. En stark bidragande orsak till det är ett tungt jobb i kombination med den där omtalade lönegropen.
Tankarna går till Niinistös nyårstal.
Om de inte orkar, sa han. Det har vi inte råd med, sa han.
Det är svårt att utdela goda råd, det enda man vågar sia om är att det viner kallt i lönegropen och ser ut att bli en utdragen vår.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln