Efter över 50 år i Åbo Akademis tjänst tackar Ulrika Wolf-Knuts för sig vid årsskiftet. De senaste fem åren har hon varit Akademins kansler, med det lagstadgade uppdraget att främja vetenskaperna och universitetets samverkan med samhället samt att bevaka universitetets allmänna intresse och ha tillsyn över verksamheten vid universitetet.
– Det betyder att man som kansler kan blanda sig i vad som helst. Men man kan också låta bli, och det gör man ofta klokast i. Det som hör till någons ansvarsområde ska skötas av den personen, säger Wolf-Knuts.
– Om det är alldeles tydligt att någon har lidit på grund av något som har hänt vid Akademin har jag sagt ifrån. Det har hänt ett par gånger under de här fem åren att jag rutit till. Om man glömt bort Akademins svenska profil har jag också sagt ifrån.
Wolf-Knuts vill inte berätta närmare om de interventioner hon gjort som kansler utan säger att det handlar om universitetets interna angelägenheter.
– En gång har jag skrivit en arg skrivelse, och den var riktigt arg. Och en annan gång har jag skrivit en lite mindre arg skrivelse.

”Jag tror att vi har lyckats hålla en intim stämning”

Ulrika Wolf-Knuts började arbeta deltid som lektor i folkloristik vid Åbo Akademi 1980. Redan innan det hade hon jobbat vid Åbo Akademis bibliotek och vid Donnerska institutet för religionshistorisk och kulturhistorisk forskning.
Att hon skulle satsa på en akademisk karriär var klart från första början.
– Inte hade jag någonsin något alternativ, det var så självklart. Jag har växt upp i en släkt med flera generationer av akademiker. Min tanke har hela tiden varit att hålla mig inom den akademiska branschen.
Med undantag för en kort avstickare som gästprofessor i tyska Jena har Wolf-Knuts hållit sig i sin födelsestad Åbo. Hon säger att hon trivts utmärkt vid Åbo Akademi.
– Det är ett universitet som är lagom stort och som har en stämning av närhet. Jag tycker att intimiteten vid Akademin har varit en bra sak och jag tror att vi har lyckats hålla en intim stämning.

Känga åt regeringen Sipilä

Wolf-Knuts blev kansler för Åbo Akademi i januari 2015. Hennes kanslersperiod präglades av regeringen Sipiläs nedskärningar i högskolornas finansiering.
– Vi har haft en eländig politik i landet när det gäller vetenskap, forskning och utbildning. Åbo Akademi har visserligen lyckats överleva och utveckla den privata finansieringen men den ekonomiska sidan har absolut varit den svåraste biten under min kanslersperiod, säger Wolf-Knuts.
– Det har rått ett allmänt förakt för kunskap som jag har svårt att förstå mig på. Många politiker vill inte lyssna på vetenskapsmän, och vi har haft nedsättande uttalanden som då forskare kallades ”all världens docenter”, fortsätter hon med syftning på dåvarande statsministern Juha Sipiläs (C) kommentar för fyra år sedan.
Wolf-Knuts tror och hoppas att Sanna Marins (SDP) regering gör större satsningar på utbildningen än vad regeringen Sipilä gjorde.
– Det ser väldigt hoppfullt ut nu, men vi får se hur det blir. Jag tycker åtminstone att den nya regeringens sätt att tänka kring den högre utbildningen är lovande, och också lovvärd.

Oro för studerandena

Utöver ekonomin har studerandenas välbefinnande väckt oro hos Wolf-Knuts under tiden som kansler. Hon säger att allt fler studerande verkar känna ångest inför framtiden.
– Som ung människa ska man leva med en tro på att allt ordnar sig, men jag tror att unga inte riktigt gör det längre. Det saknas framtidstro. I stället finns en framtidsrädsla, en rädsla för att inte få jobb till exempel.
– Jag skulle vilja att de skulle bli tryggare i sig själva och kunna vara övertygade om att det kommer att gå bra bara man sköter sig. Det kanske inte blir som man tänkt sig eller planerat men det kan bli bra ändå.
Wolf-Knuts säger att en möjlig förklaring till ångesten är att unga människors vardag blivit komplicerad och att de grubblar för mycket.
– Man kan förklara det med poststrukturella tankar om att alla gamla institutioner är rivna. Då blir individen ensam och måste klara sig själv. Det blir lite för mycket för en enskild människa om hen tror att hen ska klara allt.
– Allt som har varit auktoritetsbundet är borta. Skolan är inte som förut, kyrkan är inte som förut och universiteten är inte längre platser som garanterar att man får ett jobb som utexaminerad.

”Det har blivit vanligare att folk går i väggen”

Wolf-Knuts tycker sig också ha märkt att studerandenas liv har blivit mer hektiskt – och mindre strukturerat. Studierna är inte det enda som slukar studerandenas tid.
– Antingen har de inte förmågan att ruta in sina dagar och hålla fast vid sina rutor eller så splittrar de sig för mycket på allt möjligt. Jag vet inte vad det är som gör att de hela tiden tycker sig ha så bråttom att de aldrig hinner samla sig och få någon form av lugn av det.
– Det är förstås många som klarar sina studier alldeles utmärkt. Men det har blivit vanligare att folk går i väggen, har jag förstått.
Årets sista dag blir Ulrika Wolf-Knuts sista dag som kansler. Sedan blir hon pensionär på heltid.
– Jag ska läsa romaner. Jag tycker väldigt mycket om att läsa men i hemskt många år har jag för det mesta läst dokument av olika slag och facklitteratur.
Wolf-Knuts gick i pension hösten 2013 men återvände till arbetslivet när hon blev kansler. Den här gången tänker hon inte komma tillbaka.
– Nu är det färdigt jobbat. Man ska sluta medan man ännu orkar göra något annat.
Wolf-Knuts efterträdare som Åbo Akademis kansler är Carl G. Gahmberg.