När politikerna och medierna gör politiken och verkligheten dunkel
De senaste veckorna har tydligt förstärkt ett fenomen i vårt samhälle. I stället för att titta framåt går flera politikers tid till att ifrågasätta allt och alla. Hur ser framtidsvisionen ut och finns det en sådan, nationellt och lokalt?
De senaste veckorna har bjudit på politiskt tidsfördriv. Finland har bytt regering och Kimitoön har bytt revisionsnämnd. Frågan lyder om dessa händelser har något gemensamt? Båda är nygamla och det finns också andra likheter. Fokus ligger på personer och på att betona konflikter, inte på sakfrågor och lösningar.
Varför blir det så här? Behovet av att lyfta fram sig själv eller partiet verkar ha fått en större roll än att gemensamt hitta lösningar och fatta beslut som gagnar samhället, lokalt eller nationellt. Politik bygger på att man har olika åsikter och att majoritetens vilja segrar. Politik bygger också på att följa både skrivna och oskrivna regler, inom partierna och mellan partierna. Grundpelarna är laglighet och ändamålsenlighet.
Lagligheten utgör grunden för den politiska verksamheten. Lagligheten är ramarna inom vilka politikerna agerar och lagligheten avgör också vad politikerna ska besluta om och vad de inte ska besluta om. Det har blivit allt mera uppenbart att den grundläggande kunskapen om skillnaden mellan laglighet och ändamålsenligt saknas eller så anser man att den inte behöver iakttas. Ju mera lagstiftning man har skapat, desto svårare verkar det vara att följa paragraferna. Både nationellt och lokalt har det visat sig vara svårt att få större reformer genomförda.
Ändamålsenligheten är politikernas bord. Men för att politikernas ändamål ska kunna bli verklighet måste de politiska målsättningarna förverkligas inom ramen för gällande lagar och paragrafer. Det verkar uppenbart att politikerna, både nationellt och lokalt, skulle behöva en grundkurs i hur det politiska systemet fungerar. Vad hör till ministeriernas tjänstemän, vad hör till tjänstemännen i kommunerna och vad hör till politikerna? Utan lagar och spelregler fungerar inte samhället.
Medierna har också en stor betydelse i vilken bild man ger av politiken och det som sker inom politiken. Tyvärr så finns det en tendens hos media att göra skillnaderna större och tydligare, än vad de egentligen är. Värst är definitivt landets två stora kvällstidningar. De har ofta vilseledande eller åtminstone provocerande rubriker och tillåter direkta kränkningar i sina kommentarspalter. Varför? För att det säljer och lockar till klick.
Alla medier har i dagens snabba puls ibland en rubrik som kunde ha formulerats bättre, men få tidningar har ändå en strategi där man klart satsar på att provocera via rubriker. Rubrikernas roll har blivit större, eftersom det verkar som om allt färre förmår läsa en artikel i sin helhet. Man läser rubriken och ingressen och bildar sig en uppfattning om saken utgående från den korta inledningen.
Att bilda sig en uppfattning om saker har blivit allt enklare och farligare. Det har aldrig varit så lätt att söka information som stöder ens egen uppfattning om en sak man är övertygad om. De digitala plattformarna levererar varje sekund information där ingen kollat sanningshalten i budskapet. Man kan bli övertygad om vad som helst, om man låter sig övertygas, speciellt om man låter känslorna styra. Mycket i debatten på sociala medier tyder på att känslor och övertygelse styr fram om fakta och realiteter. Var och en kan på dessa kanaler omge sig av personer med samma övertygelse. Många har hittat en helt ny hobby eller till och med heltidssysselsättning i att ifrågasätta vetenskapliga och verifierade forskningsresultat.
Vi har en motsättning i att politiken blivit långsammare, då allt flera lagar måste beaktas, medan samhället och informationsgången blivit allt snabbare. Politikerna blir tvungna att svara på frågor de ännu inte känner till eller så känner de inte till vilka möjliga lagliga beslutsalternativ det finns. Då borde politiker, både nationellt och lokalt, våga säga att man återkommer då saken är utredd. Det här är ändå inte så enkelt, då en allt större grupp politiker har som enda politiska målsättning att framföra argument som låter som förenklade självklarheter. Ett exempel: Stäng gränserna, så blir allt bra och alla får jobb.
Tydlighet, verklighetsbeskrivning och klara och uttalade riktlinjer behövs för att väljarna ska återfå sitt förtroende för politiken och politikerna. Annars kommer de populistiska krafterna och de som vill skapa en nyanslös värld att vinna ytterligare terräng. Här har både politikerna och media ett stort ansvar, då det gäller att beskriva den komplexa vardagen i politiken.
Ingenting är så lätt som att berätta självklarheter, men det självklara i dag är sannolikt inte längre självklart i morgon.
Tack, Tom Simola!
Mera av samma, gång på gång. Kanske kan några ta till sig vad du säger/skriver. Sannerligen att det behövs i denna tid.