Säkyläfabriken på väg mot rekordår, då EU inte längre begränsar produktionen
Sucros sockerfabrik i Säkylä är som så många andra fabriker. Slutna pannor och rör, inte så mycket som händer. I ett rum sitter en grupp anställda och styr processen.
– Från det att betorna rullar löpande bandet tar det arton timmar innan det färdiga sockret åker ut i andra ändan, säger lantbrukschef Tero Tanner.
I teorin, alltså. Allt startar i tvätten, varefter betorna strimlas till bara några millimeter breda snitslar.
– De är smala så att sockret utlakas, vi pressar inte ut det. Sedan får vi råsaft.
Råsaft blir tunnsaft som blir tjocksaft, som efter kokning och centrifugering blir socker. Betrester blir foder, den använda reningskalken återvänder till åkrarna som jordförbättringsmaterial.
– Det här är ingen rening med kemikalier, socker är kristallvitt av naturen. Och nästan inget går förlorat på vägen, säger fabrikschef Veli-Pekka Salonen.
Det som försvinner är vatten. För att få drygt 1,1 ton socker behövs 8 ton sockerbetor.
Veli-Pekka Salonen har arbetat sexton år vid fabriken. Sedan juni är han fabrikschef. Foto: Stefan Holmström
Salonen är fabrikschef sedan i somras. Han har jobbat här i sexton år. Trots att sockerproduktionens grunder har varit de samma i över 150 år är det ett åretrunt-jobb att driva fabriken.
– De flesta på fabriken har två yrken. Under tre månader arbetar de med produktionen, den övriga tiden inom underhållsarbete. De som nu sitter framför en monitor arbetar kanske med verkstadsjobb resten av året.
De äldsta delarna i fabriken är från 1950-talet, det nyaste är kontrollrummet med alla skärmar och mätare.
När produktionen startar ska allt fungera felfritt. Ett fel i fabriken skulle stoppa allt, också alla tiotals fordon som levererar betor från Bjärnå i söder, Tavastehus i öst och södra Österbotten i norr.
En ostörd produktion är särskilt viktig i år, då sommaren varken var för het eller för torr. När kvicksilvret stiger över tjugo grader slösar betan energin på annat än att växa.
– Det var nästan ett perfekt år. Skörden blir fin, både räknat per hektar och då det gäller sockerhalten, säger Tanner.
Från det nya kontrollrummet övervakas allt från leveranser till produktion och lagertransporter.
Målet är att fabriken ska nå 100 000 ton socker. Det kan jämföra med bara cirka 53 000 ton i fjol.
– Varje dag levereras niotusen ton. Det är 220–230 lass, säger Salonen.
Långtradare, lastbilar, stora traktorsläp. Den livliga trafiken är inte bara en följd av ett gott betår utan också ett resultat av aktivt letade av odlare. Många slutade efter att EU införde kvoter och sockerfabriken i Salo stängdes 2006.
Sucros har jobbat hårt för att finna fler odlare och betalar nu en del av transportutgifterna. En utmaning är sockerpriset, som sjunkit kraftigt men som nu kan vara på väg att igen börja stiga. Sockerfabriken har också ett nytt samarbete i kikaren för att värva fler producenter.
Det viktigaste för volymökningen är ändå att EU slopat sockerkvoterna.
– Det finns inget som begränsar oss mer, säger Salonen.
Eftersom sockerproduktionen sker under en kort period men efterfrågan fördelas över hela året innebär det en utmaning för lager och logistik.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.