Att man "talaa" svenska som i Helsingfors kan ge prestige men får en del att se rött — ÅA-forskare undersökte Helsingforssvenskan
Sarah Wikner. ÅA-foto
Det finns skillnader i hur vi uppfattar Helsingforssvenskan.
Uttal som ”baakka” eller ”leetta” och ”två bussaaa” får en del att se rött. Men för en del, särskilt äldre människor, indikerar de förlängda konsonanter som används i Helsingforssvenskan prestige — och vittnar om hög bildningsnivå.
Samtidigt är det uppenbart att den svenska som talas i Helsingfors varierar rejält.
Allt det här har FM Sarah Wikner kommit fram till i sin doktorsavhandling. Hon disputerar i svenska språket vid Åbo Akademi på fredag.
Helsingforssvenskan varierar
Avhandlingen visar att svenskan i Helsingfors varken är eller uppfattas som homogen.
Det finns inte en Helsingforssvenska, utan den svenska som talas i Helsingfors varierar. På basis av resultaten kan man urskilja tre sätt att tala svenska på, tre sociala stilar, men det förekommer sannolikt också andra sätt.
Avhandlingen visar emellertid också att det finns språkdrag som undantagslöst kopplas ihop med Helsingfors och aldrig med något annat område. De fungerar alltså som platsindex för Helsingfors.
Språkdragen är förlängda konsonanter (t.ex. ”baakka”, ”leetta”), bortfall av finalt -r och samtidig vokalförlängning i verbens presensändelser och substantivens pluraländelser (t.ex. ”jag talaa”, ”två bussaa”), knarr och nasalitet.
Sociala betydelser
Sällan görs dock enbart en koppling mellan språkdrag och geografisk plats, utan oftast indikerar språkdragen också olika sociala betydelser. Vilka sociala kopplingar som görs varierar från individ till individ och beror på personliga erfarenheter.
I avhandlingen undersöks den talade svenskan i Helsingfors på 2010-talet ur olika perspektiv. Fokus ligger på uppfattningar om den, på variation i faktiskt språkbruk och på förhållandet mellan uppfattningar och faktiskt språkbruk.
I avhandlingen undersöks hur personer från Helsingfors med omnejd och från andra områden i Svenskfinland uppfattar svenskan i Helsingfors och vilka eventuella språkdrag de förknippar med den.
Wikner klockan 13 i auditorium Ringbom, Axelia. Opponent är professor Catrin Norrby, Stockholms universitet, Sverige, och kustos är professor Saara Haapamäki, Åbo Akademi.
Jag hör mera ”baaka” eller ”leeta”, men allt hänger ihop med geografin och öron…
I ovanstående om helsingforssvenska: ”Språkdragen är förlängda konsonanter (t.ex. ”baakka”, ”leetta”),…”. Men så skall det väl uttalas, åtminstone med utgångspunkt rikssvenska. Eller hur menar man riktigt? Finsk ljudtranskription uppenbarligen.