Akademiska spexet höjer ribban med "Drottning Christina"
Per Brahe (Robin Fagerudd), drottning Christina (Maria Piippo), Descartes (Ida-Maria Sola) och Ebba Sparre (Henrietta Lindgren) dryftar den unga drottningens kommande äktenskap. Foto: Janica Asplund
Teaterformen spex börjar så småningom känna sig hemmastadd i Åbo Akademis omgivningar. Efter en paus på många tiotals år bildades Akademiska spexet i början av 10-talet och återinförde spextraditionen till akademin.
Årets spex är det nionde i raden, och fungerar samtidigt som jubileumsspex vid Åbo Akademi Studentkårs 100-årsjubileum.
Traditionellt brukar spex återge ett historiskt skeende, oftast inte särskilt korrekt, men med en stor dos av akademisk humor och ordvitseri. Att bryta den fjärde väggen hör till ordningen, då publiken kan begära omstart av partier i spexet och utöver det också ge instruktioner på hur omstarten ska te sig.
Således påverkas en spexföreställning också delvis av den publik som finns på plats.
Sångerna står ofta i centrum och välskrivna spexsånger brukar då och då smita sig ut i universitetens snapsvisekanon (till exempel ”Härjarevisan” från Lundaspexarnas ”Djingis Khan” 1954 eller ”Finland är Finland” ur Boelspexarnas ”Napoleon” 1998).
Baseras på gammalt ÅA-spex
Det här gör också Akademiska spexets ”Drottning Christina – eller Ebba hoitaa – eller Chrisse duckar kulor” (spexet har valt att stava drottningens namn med ”Ch”), som tar avstamp i händelserna kring drottning Kristinas 18-årsdag.
När den unga drottningen blir myndig måste hon avstå sin flirt med hovdamen Ebba Sparre och istället utstå diverse trånande friare som kommer både från när och fjärran, medan hon aktivt försöker undvika René Descartes filosofiundervisning.
Drottning Christina
- jubileumsspex Åbo Akademis studentkårs 100-årsjubileum till ära.
- baserat på ett manus från 1944 skrivet av dåtida ÅA-studenterna Knut Pipping, Marianne Klingstedt och Axel Öhman.
- Smygpremiär 19.10 på Studioscenen på Åbo Svenska Teater.
- Övriga föreställningar: 21.10, 22.10 och 23.10 klockan 18.00 på Kåren.
- Regi: Anton Österholm
- På scen: Maria Piippo, Henrietta Lindgren, Robin Fagerudd, Lukas Backström, Odin Grönroos och Ida-Maria Sola.
- Koreograf: Mikaela Kurula
- Dansare: Mikaela Kurula, Ida Björklund, Ilona Karinen, Cecilia Dahl, Karen Lindholm.
- Band: Jessica Österberg, Jenni Rahja, Sigurd Möller, Axel Rantanen, Joakim Wennström, Sandra Nyman och Frida Bergenwall.
Årets spex baserar sig på ett gammalt spex som skrevs av tre studerande vid Åbo Akademi 1944. Den ursprungliga texten är skriven på vers, men Akademiska spexet har traditionellt uppfört spex på rim och därför valde man att skriva om spexet till fritext, med helt nya sånger.
Antalet roller har också kokats ner till sex stycken. Det här är ett förståeligt drag, men visst hade det varit roligt att höra den ursprungliga texten – speciellt med tanke på att spexet uppförs som jubileumsspex.
Men med det sagt är årets spex en riktigt lyckad uppsättning. Ensemblen består av duktiga skådespelare och prestationerna är riktigt bra över hela fältet. Tempot håller och regissören Anton Österholm har bundit ihop en föreställning som gör att publiken inte tappar intresset.
Karaktärerna är grova karikatyrer, som de oftast är i spex, men det krävs talang för att hålla publikens intresse för något som i grund och botten är endimensionella karaktärer – och det lyckas ensemblen med rakt igenom.
Jämna skådespelarprestationer
Maria Piippos drottning Christina är en karikerat maskulin drottning som tycker om att supa, köra BMW, springa efter hovdamer och spotta snus i ansiktet på Per Brahe (Robin Fagerudd).
Men Piippo lyckas hålla en energi och en kontakt till de övriga skådespelarna som gör att hon fungerar utmärkt i titelrollen – och karikatyren går aldrig överstyr. Hon har dessutom en sångröst som håller också för lite mera krävande sånger, vilket är roligt att se.
Fagerudds Brahe är snäll och lite misslyckad, och vill inget annat än att få Christinas hand – något som han anser går enklast genom att tjata.
Fagerudd balanserar ibland på gränsen till att spela över, men är den ur ensemblen som har lättast för att improvisera kring publikens tillrop och några av kvällens största gapskratt kommer från hans snabbtänkthet.
Drottning Christina är allt annat än road över Per Brahes upprepade försök att lura henne till giftermål. Foto: Janica Asplund
Också Henrietta Lindgren som den intelligenta Ebba Sparre och Lukas Backström som den förföriske och självupptagne konservburksimperiearvtagaren Monaldeschi gör solida insatser på scenen. Lindgren imponerar dessutom med rappen ”Chrisse, d kmr skit sej”, en ny text på Run DMC:s ”It’s Tricky”.
Ida-Maria Solas sjukliga och bittra Descartes och Odin Grönroos snikna munk Fra Bernardo fungerar båda som medel för att föra handlingen vidare, och de vågar båda bjuda på sig själva.
På rätt väg
Till skillnad från tidigare år har Akademiska spexet valt att integrera sångerna i spexets handling (tidigare var sångerna fristående) – ett drag som gör spexet som helhet mera logiskt och sammanhängande.
Man verkar också till större del ha satsat på skådespelare som kan sjunga, vilket är välkommet. Vissa av sångerna kunde dock ha höjts ett tonsteg eller två för att få fram texten.
Jag saknar också färdigt inövade omstarter, speciellt sångerna kunde enligt svensk modell till exempel ha en färdigskriven refräng i bakfickan när publiken begär omtagning.
Men Akademiska spexet vid Åbo Akademi är fortfarande en ung spexförening och det är tydligt att man fortfarande letar efter sin egen form och spextradition. Spexet ”Drottning Christina” är ett bra steg på vägen och en av de bättre produktionerna som föreningen har satt upp.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.