Apan Anders och hans kompis Hoppelina står inför ett mysterium: Vem är det som har glömt en diskoboll efter sig? De två vännerna bestämmer sig för att ge sig ut på äventyr och leta reda på diskobollens ägare.
Produktionsbolaget Barnens Estrads nyskrivna pjäsHoppelina och Apan Anders – Kul med mysterier!har premiär den 8 oktober i Pargas idrotts- och ungdomsgård. Catrine Krusberg spelar Hoppelina och Anders Grönroos, vem annars, är Apan Anders.
I höst firar Åbobon Grönroos sitt 25-årsjubileum som artist inom barnkulturen. Karriären började när han som nyutexaminerad barnträdgårdslärare planerade konsertenAnders glada sångballongoch ringde runt till skolor och daghem för att erbjuda sig att komma och uppträda för barnen.
–  Konserten bestod av mina egna sånger, av välkända barnsånger och av sånglekar. Jag ville pröva om man kan leva på att spela barnmusik, säger Grönroos.
– Den hösten tänkte jag att det är bra om jag får tjugo konsertbokningar. Jag fick sjuttio, och då tänkte jag att oj, det verkar finnas en efterfrågan på det här.
På den vägen är det. I dag producerar Grönroos produktionsbolag Barnens Estrad 200-250 konserter och föreställningar per år. Dessutom har Grönroos gett ut sju skivor med barnmusik under sitt artistnamn Apan Anders.

Peter Sandström skapade Apan Anders

Grönroos berättar att intresset för musik smittade av sig på honom redan i barndomshemmet. Det fanns flera musiker i hans mammas släkt, och hemma lyssnade föräldrarna på klassisk musik på vinylskivor. I högstadieåldern spelade Grönroos keyboard i kompisbandet The Coyotes.
Tanken på att göra musiken, och mer specifikt barnmusiken, till ett yrke föddes dock först när Grönroos studerade till barnträdgårdslärare i Jakobstad kring decennieskiftet 1980-1990.
– Ända sedan jag var ung har jag haft en viss tanke om att man ska vara snäll mot dem som är små, och att kunna kombinera det med musik är en tiopoängare för mig.
Artistnamnet Apan Anders föddes några år efter debuten.
– Det var min goda kompis, författaren Peter Sandström, som hittade på det. Han tyckte att jag hoppade runt så mycket på scen att han skrev en låt som hetteApan Anders. Sedan tog jag det som mitt artistnamn, säger Grönroos.
Sandström skriver fortfarande texten till många av Apan Anders sånger, och musikern Stefan Lindblom från Vasa brukar agera producent vid sidan om Grönroos.

Nya idéer och ivriga kolleger

Under årens lopp har Anders Grönroos utvidgat sin repertoar så att den nu omfattar både musiknummer och teaterstycken – på både svenska och finska.
MusikföreställningarnaApan Anders laulaa kahdella kielelläochAnders & Kompisen – musiikkia kahdella kielelläär utarbetade för en finskspråkig publik, och den nya pjäsen om Hoppelina och Apan Anders har både en svenskspråkig och en tvåspråkig version.

Att hitta på nytt är ett sätt att upprätthålla entusiasmen och intresset för jobbet, säger Grönroos.
– För mig har det varit viktigt att förnya konceptet med jämna mellanrum och att få jobba med ivriga människor. Många av skådespelarna jag jobbar med är mycket yngre än jag. De brinner för vad de gör och har hjärtat på rätt ställe. Det är fint att det finns återväxt.
Skådespelarna och musikerna som Grönroos anlitar via Barnens Estrad ger dessutom honom själv möjlighet att ta ett steg tillbaka och minska på turnerandet.
– Jag har funderat på att turnera mindre och producera mer redan ett tag, men nu ser det ut att lyckas. I femton år har jag haft över hundra hotellnätter per år. Det är ganska mycket, säger trebarnspappan Grönroos.

”Barnens koncentrationsförmåga verkar ha försämrats”

Grönroos turnéer omfattar hela Finland, och tidvis också Sverige. Publiken varierar från småbarn till skolelever i åldern 8-9 år.
Grönroos säger att han märkt en förändring i barnens beteende under sin karriär.
– De senaste tio åren har barngrupperna blivit oroligare, och också större. Samhället har blivit snabbare och mindre tryggt, och barnens koncentrationsförmåga verkar ha försämrats. Jag får jobba hårdare än förr för att hålla barnens koncentration.
– I daghem har det alltid varit så att barnen har oljud och rör på sig en del. Men i de första klasserna i skolan, då barnen oftast redan lärt sig att sitta stilla och tyst titta på, märker jag mer oro i publiken än förut.
Det har hunnit hända ett och annat under Anders Grönroos 25 år långa bana inom barnkulturen. Ett särskilt minne seglar upp när han blir tillfrågad om karriärens höjdpunkt.
– Det var för länge sedan någonstans i Östra Nyland. En hel dagisgrupp hade ställt sig för att vänta på mig, och när jag skulle ställa i ordning inför min föreställning uppträdde barnen för mig med en av mina egna sånger. Det var väldigt rörande och något jag fortfarande minns.

Artisten Anders Grönroos inledde sin karriär inom barnkulturen år 1994, och mycket har förändrats sedan dess. Grönroos är orolig för att alla barn inte har tillgång till kultur och betonar vikten av att skolor och daghem bjuder på föreställningar åt barnen.
– När jag började med det här köpte kommunerna in väldigt mycket av mig. Det var inte alls ovanligt att Helsingfors eller Esbo köpte 15-20 föreställningar till sina skolor och daghem. Nu är det helt annorlunda.
Enligt Grönroos har skolor och daghem sällan längre råd att köpa föreställningar. Med hjälp av till exempel stiftelsefinansiering kan det lyckas ibland, men inte lika ofta som förr.
En annan modell är att kommunerna erbjuder en lokal gratis åt Grönroos och låter honom få biljettintäkterna. Grönroos säger att konceptet visserligen fungerar bra för honom som artist men att föreställningarna då knappast når lika många barn.
– På sitt sätt är det här en kulturell demokratifråga. De barn som har aktiva och intresserade föräldrar får kulturupplevelser medan de barn vars föräldrar inte söker fram sådant går miste om upplevelserna, fast det ofta är de barn som kanske skulle behöva lite annorlunda stimuli allra mest.