Olyckan födde många konspirationsteorier – "Det är bara spekulationer"
OlycksutredningscentralenEstonias förlisning var en av de dödligaste fartygsolyckorna under 1900-talets andra hälft. Foto: Olycksutredningscentralen
I veckan sänkte ett tyskt fartyg en dykrobot vid området där Estonias vrak ligger. Det finns de som vägrar tro att olyckan skedde på naturlig väg.
Finska, svenska och estniska myndigheter är överens om att olyckan inträffade på grund av att stora vågor slog loss bogvisiret på Estonia så att fartyget tog in vatten, blev instabilt, fick allvarlig slagsida och sjönk.
Enligt lagen om fredningen av Estonias vrak är det förbjudet att dyka i området utanför Utö. Vraket befinner sig på internationellt farvatten, men inom Finlands ekonomiska zon.
Svenska försvarets hemliga utrustning
Efter olyckan har många spekulationer och konspirationer börjat bubbla upp. Ingvar Carlsson, dåvarande statsminister i Sverige, beslutade göra vraket till en gravplats. Det här beslutet har ifrågasatts.
Bland annat har det framkommit att svenska försvarsmakten smugglade radioapparatur ombord på Estonia vid ett antal tillfällen innan olycksnatten. Om det fanns sådana apparater ombord under olycksnatten förblir oklart.
Dessutom har den metalliska smällen som den vakthavande matrosen rapporterade om väckt frågetecken.
Vad säger du om de här spekulationerna, Ole Norrback (SFP), dåvarande trafikminister?
– Det är bara spekulationer. Vid en så här stor katastrof kommer ryktesspridningen i gång. Jag har aldrig trott på någon mörkläggning. Om man hade smugglat något eller velat dölja något så skulle det väl ha varit viktigt att få upp vraket.
Han säger att samarbetet mellan Östersjöländerna fungerade bra. Beslutet om att göra Estonia till en gravplats togs av den svenska regeringen, poängterar Norrback. Det beslutet ifrågasattes aldrig i Finland, man lät svenska angelägenheter vara.
– Det är en svår fråga eftersom det väcker så många känslor. För sjömän har havet varit en gravplats i alla tider. Men för många skulle det vara viktigt att få en gravplats vid en jordfästning och kunna sörja.
– Jag tror att de kulturella skillnaderna mellan sjömän och landkrabbor spelade roll och det ska man ha förståelse för. Jag förstår varför beslutet väckte frågor.
Enligt Norrback är det onödigt att söka skyldiga i efterhand. Han tycker att det viktigaste är att man lär sig av historien och utvecklar den tekniska säkerheten.
Sören Jonsson
Läs mer om säkerhet till sjöss och Estoniakatastrofen
Så har säkerheten förbättrats sedan Estonia förliste 1994 – det behövs också en attitydförändring bland passagerare
Sjöräddningens ledningssystem förnyas – Amorellas grundstötning 2013 gav gnistan till att tänka om
Oväder överraskar inte som förr – data om de mest extrema fenomenen är ändå bristfälliga
Efter en lång odyssé finns det fortfarande inget beslut om Estonias bogvisir
Yträddare mötte bara tomma flytvästar
Kolla också in allt annat ÅU skrev om olyckan 2004.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.