Hundar och får ska se upp för vargar – risken för attacker är störst på hösten
Arkiv/Annina SuominenEn varg i Etseri djurpark. Foto: Annina Suominen
Risken för att jakthundar som rör sig på långt håll från ägaren ska stöta på varg är störst under hösten.
Även fårskador orsakade av varg sker mest under perioden juli-september, då valparna börjar öva bytesjakt och de unga vargarna söker egna revir, skriver Finlands viltcentral i ett pressmeddelande.
För att undvika oönskade möten mellan hund och varg är det viktigt att försöka fastställa de områden där varg förekommer och hindra hunden att röra sig på de områdena.
I synnerhet under den snöfria tiden är jägarnas vargobservationer och förmedlingen av information till andra hundförare av stor vikt.
På så vis kan man identifiera de områden i vargreviren där vargarna rör sig mest och observera nya revir som håller på att bildas.
För att förhindra olyckor hjälper det att kontrollera hunden genom att exempelvis använda GPS-sändare och följa med hunden på nära håll.
Ljud kan skrämma vargen
Största delen av de hundar som har blivit attackerade av varg och klarat sig har räddats tack vare ägarens ingripande. Skyddsutrustning avsedd för hundar, som västar och halsband, skyddar hunden mot bett.
Bjällror fästa i halsbandet är avsedda att avskräcka vargen. Den främsta avsikten med utrustningen är att ge hunden extra tid, så att ägaren hinner till undsättning.
En hund som skäller på ett vargrevir när det är mörkt löper extra stor risk för skador, och därför ska man inte lämna hunden ute över natten på till exempel älgskall.
Hundskador inträffar även på den egna gården, vanligtvis i skymningen och nattetid.
På områden med varg ska hunden inte släppas ut fritt på gården kvälls- eller nattetid. Det är viktigt att antingen skydda hunden tillräckligt med stängsel eller till natten ta in en hund som är kopplad i löplina.
Fåren i fara
Också får löper risk att råka ut för vargar. Största delen av fårskadorna sker på kända vargrevir. Skador kan emellertid inträffa även på andra områden, eftersom unga vargar som söker ett eget revir kan röra sig långa sträckor.
Skador förebyggs genom att man tar in djuren till natten eller genom att uppföra elektrifierade rovdjursstängsel, för vilka även ansökningar kan göras till Finlands viltcentral.
Övriga metoder är till exempel flockvaktande hundar, flagglinor, ljud- och ljusskrämmor samt strömförande trådar som dras längs befintliga stängsel.
Även till exempel en radio som är inställd på en pratkanal kan vara en fungerande metod för att skrämma vargar från betesområden.
Våra förfäder hade förstånd att utrota vargen eftersom den är farlig. Jag har ännu kvar ett gammalt vargnät som använts då den sista vargen klubbades ihjäl i min hemby.Hoppas att inga människoliv måste offras innan vår generation inser att vargar inte skall finnas i närheten av begyggelse.