För tre år sedan skrev Christer Lindholm, nationalekonom vid Åbo Akademi, en bok om fem ekonomiska myter. Nu kommer han med en uppföljande bok som riktar sig till politiker och beslutsfattare. Han vill rätta till myterna.
– Det som fick mig att skriva boken var en stigande irritation om debatten kring brexit och det amerikanska presidentvalet 2016. Debatten hade väldigt länge elitistiska förtecken. Man gav en bild av att de som röstade för brexit och på Donald Trump var lågutbildade dumbommar som inte förstod hur bra det är med frihandel, globalisering och EU.
Lindholm säger att det främst var det ekonomiska läget som ledde till händelserna. Både i USA och i Storbritannien hade lönernas köpkraft utvecklats negativt under flera års tid vilket fick genomsnittsarbetaren att tappa tålamodet.
– Den brittiska ekonomin var den första i Europa att återhämta sig från finanskrisen 2008-2009. Det lockade mycket arbetskraft från sämre lottade EU-länder, och lönerna pressades kraftigt neråt.

Också Finland drabbat

I boken hävdar Christer Lindholm att vi lever i en postfaktisk ekonomisk politik. Det vill säga att den politiska debatten om den finländska ekonomin är bortkopplad från objektiva fakta.
Han ger flera exempel i boken. Bland annat förklarar han hur den politiska debatten kring vårdreformen spårade ut. Enligt honom utgick politikerna ifrån felaktiga ekonomiska påståenden och falska förhoppningar. Privatisering av vården leder inte till bättre och billigare vård.
– Ett typexempel på postfaktisk ekonomisk politik är frågan om sysselsättningspolitiken. Det som ständigt lyfts fram är att vi måste sänka skatterna på arbete för att förbättra sysselsättningen. Men det finns inga empiriska belägg för det påståendet, säger Lindholm.
Många politiker som säger sig förespråka en strikt hushållning med de offentliga finanserna försvarar generösa skattesänkningar. Lindholm vet inte om det handlar om ren okunskap eller om det handlar om att locka till sig väljare. Att montera ner välfärden faller inte i god jord bland finländarna, menar han.
– Politikerna får finländare att tro att man kan äta kakan och ha den kvar. Men det går inte att sänka skatterna och via dynamiska effekter få in mer skatteintäkter.

Det finns alternativ

Christer Lindholm beskyller också sådan retorik som får väljare att tro att det inte finns något alternativ. Han tar bland annat avstamp i hur Margaret Thatcher drev igenom sin politik på 1980-talet.
– Man verkar tumma på sanningen ganska mycket för att få till en samhällsförändring. Jag hävdar att alla politiska reformer handlar om ideologiska val. Man ska inte presentera dem som ekonomiska nödvändigheter.
Lindholm tycker att de etablerade partierna ska erkänna att illusionen om alternativlöshet inom den ekonomiska politiken har förorsakat stor ekonomisk skada för väldigt många människor. Han säger att illusionen av alternativlöshet har spelat de olika populistpartierna i händerna.
– Regeringspartier låter påskina att det inte finns något alternativ för deras politik. Men sedan uppstår nya populistiska partier som har drastiska alternativ, men som sällan baserar sig på fakta.
Det missnöje som har kanaliserats till populistpartier är legitimt, säger Lindholm. Om man vill stoppa utvecklingen och polariseringen måste de verkliga ekonomiska problemen åtgärdas.

Lindholms recept

Det finns åtminstone tre uppenbara problem inom världsekonomin: brexit, handelskriget mellan USA och Kina och Italiens skenande skuldsättning. Den gemensamma nämnaren är globalisering.
Lindholm säger att den internationella frihandeln har genererat den största ekonomiska nyttan för både rika och fattiga länder, men i de rika västländerna har den också i många fall haft betydande negativa effekter på sysselsättningen. Enligt honom skulle det behövas en politisk motvikt mot frihandeln för att lösa de problem som uppstår. Han skulle vilja att Världshandelsorganisationen WTO igen får en starkare roll eftersom dess politiska beslutsprocesser är betydligt öppnare än de regionala handelspolitiska förhandlingarna, såsom TTIP-avtalet mellan EU och USA.
– Om vi vill undvika en ny era av protektionism och handelskonflikter måste WTO ta tillbaka sin ledande roll.
Globaliseringen har lett till ökade inkomstskillnader inom länderna eftersom företag har kunnat utlokaliserat jobb till lågavlönade länder och erbjuda dåliga arbetsvillkor. Enligt Lindholm är receptet för mer jämlik inkomstfördelning att stifta nationella lagar.
– Inom WTO borde man dessutom åtgärda den värsta formen av illojal konkurrens genom att införa minimiregler om socialförmåner som alla nationer respekterar.

Kriser går att förebygga

Förra italienska regeringen struntade i EU:s krav om den ekonomiska politiken. När ett land har en så stor statsskuld som Italien är det inte bara landets problem, det är lika mycket EU:s problem. Enligt Lindholm borde EU aktivare gå in i medlemsländernas nationella politik om länderna missköter sin ekonomi. Han anser att Internationella valutafonden (IMF) borde ta i uppgift att förebygga och hantera nya finanskriser.
Under förra krisen räknade långivare med att EU skulle lösa skuldkrisen. Enligt Lindholm borde långivarna få ta en större ekonomisk smäll om ett land går i konkurs.
– Långivarna borde straffas i form av kreditförluster. Det skulle kunna bidra till att förebygga framtida kriser och minska kreditgivning till länder som missköter sig.
Boken Totuudenjälkeinen talouspolitiikka utkom den 12 september.