Carina Holm 12.09.2019 04:28

Skärgårdshavet kunde samla distansarbetare och människor som arbetar inom kreativa branscher, ja Skärgårdshavet kunde bilda ett slags nordiskt center för ett gott liv.
Tankarna är framtidsforskaren professor Markku Wilenius. Han var en av talarna i Åbo vid det forum för Skärgårdshavet som i tisdags samlade omkring 150 aktörer kring Skärgårdshavets väl och ve.
I en intervju i Turun Sanomat (11.9.2019) säger han att människor mer och mer vill flytta till områden där de bland annat kan få äkta naturupplevelser. Här kunde Skärgårdshavet enligt honom vara en föregångare, bland annat på grund av närheten till Åbo, med den service som staden kan erbjuda.
Men en avgörande faktor för att Skärgårdshavet ska ha en chans är att havet är rent och naturen oförstörd.
Skärgårdshavets tillstånd har också stor betydelse för hur hela Östersjön mår.
Enligt uppgifter som presenterades i tisdags står Finland för den största andelen av fosforutsläppen i Östersjön per invånare.
I Finland är belastningsmängden 620 gram fosfor per person per år, medan den i länder som Polen och Ryssland är 360 respektive 40 gram per person och år.
Lantbruket kring Skärgårdshavet är också den enda så kallade hot spot för Finlands del som finns på Östersjökommissionen Helcoms lista över betydande förorenare.
Därmed har Finland åtagit sig att minska på belastningen på vattendragen och därför behövs det enligt Markku Ollikainen, professor i miljöekonomi vid Helsingfors universitet och ordförande för Finlands klimatpanel, drastiska åtgärder.
Han föreslår att fiskodlingen lyfts upp i slutna system på landbacken för att förhindra att näringsämnen kommer ut i havet.
Han föreslår också att det åkerbruk vi känner idag skulle bli ett minne blott. I stället skulle ätligt syntetiskt och biologiskt protein tillverkas i kliniska proteinfabriker.
Mindre åkerbruk och ett fokus på specialgrödor i liten skala skulle minska på övergödningen av Skärgårdshavet.
Det låter vilt.
Men Ollikainen säger att radikala åtgärder behövs.
– Det här är riktningen. Vinnare är den som kan erbjuda bra service och en ren och oförstörd natur.
Vilt låter det också när framtidsforskaren Markku Wilenius säger att målet borde vara att återställa Skärgårdshavet i ett sådant skick att sikten skulle vara 10–15 meter.
Å andra sidan – vilka är alternativen?
Vem vill besöka eller leva vid ett Skärgårdshav som domineras av allt längre och svårare algblomningar?
Frågan är vad som borde göras, när så mycket redan görs och har gjorts.
Ett effektivt sätt att minska fosforbelastningen på Östersjön är att sprida gips eller kalciumsulfat på åkrarna i Skärgårdshavets avrinningsområde.
Ett aktuellt forskningsprojekt har visat att gips minskar fosforbelastningen och erosionen från åkrarna med omkring femtio procent.
Det låter nästan som en mirakelmedicin och professorn i miljöekonomi vid Helsingfors universitet, Markku Ollikainen, som har lett projektet säger att forskarna inte har hittat några negativa effekter på miljön av den här vattenskyddsmetoden, även om de har letat (ÅU i går).
Inte ens den känsliga och hotade flodpärlmusslan har tagit skada av att gips har spridits ut på åkrarna.
Effekterna av gipset märks direkt på vattenkvaliteten. Enligt Ollikainen har vattnet i Savijoki i Lundo, där metoden testades, aldrig varit så klart som efter att gips spreds ut på åkrarna i närheten.
Ett större vattenskyddsprojekt med gipsspridning pågår under åren 2019–2023 i Skärgårdshavets avrinningsområde. Syftet är att sprida ut gips på 50 000–85 000 hektar åker.
På det här sättet kunde fosforbelastningen på Skärgårdshavet minska med 300 ton per år.
I första hand riktar NTM-centralen därför sig till odlare vid Pemarån, eftersom den är det vattendrag som belastar Skärgårdshavet mest.
Vi hoppar framåt i tiden och skriver år 2050.
Blåstången vajar, vi ser ner till havsbottnen på flera meters djup.
Skärgården kring Skärgårdshavet har blivit en riktig oas för kreativitet och hållbar utveckling.
På besökscentren får gäster bekanta sig med filmer från somrarna innan de radikala åtgärderna infördes.
De skakar på huvudet och tror inte sina ögon när de ser den grönaktiga smörjan som kallas algblomning.
Fundersamt tuggar de på sina syntetiska proteinburgare med algsås och sänder en tacksamhetens tanke till dem som vågade gå först och hade mod att förändra.
Hur hade det annars gått?

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln