Familjen Franck från Åbo åkte på tågluff tillsammans — pappa Jonas oroade sig mest men allt gick bra
I Östberlin. Längst fram Jonas Franck, från vänster Mia Franck, Lina Franck och Wilma Franck.
Foto: Jonas Franck
Att ta tåget istället för flyg blir allt trendigare.
Samtidigt återupptäcker allt fler tågluffandet som ett roligt sätt att resa.
Familjen Franck i Åbo hoppade på den allra senaste trenden: Att åka på familjetågluff i Europa.
– Vi skulle inte ha gjort det när barnen var små. Men med vuxna barn var det hur kul som helst! säger Mia och Jonas Franck, hemma i Åbo igen efter sommarens äventyr.
Framme i Amsterdam. Foto: Jonas Franck
Det finns flera orsaker till att familjen valde att åka på en gemensam interrail.
Mia, 48 år, har tågluffat på 1990-talet och ville göra om det. Jonas, 44 år, ville visa döttrarna och hustrun Östberlin. Lina, 18 ville till Amsterdam. Wilma, 19 ville inte åka på semester med flyg. Och det ville inte Mia heller.
Så då blev det en tågluff i två veckor, med start från Åbo den 30 juni.
Tidtabellen styrdes av Jonas kalender. Han är kock på daghemmet Kastanjen till vardags och däremellan musiker, bland annat i bandet Moonlighters.
Sommarens inbokade spelningar begränsade resan till två veckor.
Mia Franck är författare.
– Gärna kunde vi ha fortsatt resan en eller två veckor till, säger Jonas och Mia.
Kräver att man trivs ihop
För att kunna åka på interrail som familj måste man trivas ihop.
– Och det gör vi. Alla var ivriga och ingen gnällde under hela resan, säger Mia Franck.
Hur var det att tågluffa med sina föräldrar, Wilma?
– Det gick bra. Men nästa gång åker jag med kompisar så jag själv lär mig ta ansvaret. Nu kunde jag bara hänga med, behövde inte alls hålla reda på tider och bokningar och sånt, säger Wilma, som är abiturient vid Pargas svenska gymnasium.
Hennes syster Lina Franck är inte med på intervjun, hon bor och studerar i Borgå.
Wilma och Jonas Franck. Foto: Jonas Franck
Familjen hade planerat sin rutt noggrant på förhand och bokat alla övernattningar.
– Jag var den som var mest medelålders nojig och hade farhågor, som ville att det skulle bokas och ordnas på förhand. Jag var också den som var mest rädd för oväntade överraskningar. Men inget hände. Allt gick bra! säger Jonas Franck.
På vissa tågsträckor var det nödvändigt att boka skild platsbiljett, utöver Interrailbiljetten.
– Det vi aldrig gör om är att åka nattåg utan liggplats. Det var otroligt obekvämt, säger alla tre efter natten mellan Köpenhamn och Hamburg.
Familjens packning och Lina Franck på Berlin huvudtågstation. Foto: Wilma Franck
Familjen bar sina tillhörigheter i stora ryggsäckar (”rinkor”) och det gick smidigt.
– Att tågluffa är ett annorlunda sätt att resa. Man har inte ett fast hem utan det är rörligt. Man samlar på sig en massa intryck, säger Wilma Franck.
Övernattningarna var bokade till vandrarhem. Familjens kock Jonas lagade mat i vandrarhemmets kök i Amsterdam, men i vandrarhemmet i Berlin kändes köket för smutsigt för att locka till kockande.
– Men restaurangpriserna var lägre i Östberlin så det passade bra att äta ute där, säger Jonas Franck.
Östberlin fascinerade hela familjen.
– Massor av vegetariska restauranger, vintage, loppisar, butiker med ekologiska produkter, säger Wilma Franck.
Amsterdam var fullt av turister.
– Det blir för mycket. Amsterdamborna gillar inte turisterna längre. Men vi gillade Amsterdam. Hade vi haft fler dagar på oss skulle jag gärna ha rört mig mera i utkanterna av staden, säger Mia Franck.
Inte särskilt billigt
Särskilt billigt är det inte att åka på familjeluff. Förutom interrailbiljetterna kostar övernattningarna och maten.
– Det skulle definitivt ha blivit billigare att ta ett lågprisflyg till och från Amsterdam för hela familjen.
I både Danmark och Sverige bodde familjen Franck hos släktingar eller vänner.
– Gärna kunde priserna på interrailbiljetterna sänkas, om det ska bli ett verkligt alternativ till flyget, säger Mia Franck.
I Köpenhamn. Foto: Wilma Franck
Att åka tåg är däremot ett idealiskt sätt att resa tycker både Mia och Jonas.
– Det ger mycket vilotid. Man reser i många timmar. Man har tid att läsa, lyssna på musik och ljudböcker, samtala.
Däremellan blir det mycket promenerande i storstäderna.
– Om vi skulle ha åkt på tågluff då barnen var några år yngre skulle vi inte ha valt att åka till storstäder. Då kan man välja mindre ställen eller badorter, säger Mia och Jonas Franck.
De rekommenderar definitivt interrailande till andra familjer.
– Det var värt varenda cent!
Hemma i Åbo. Tre av fyra familjemedlemmar: från vänster Jonas, Wilma och Mia Franck. Foto: Pia Heikkilä
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.