Hitis roddare tränar hela sommaren: "Vi ror för vår egen glädjes skull"
Hitis Roddklubb på sin utflyktsrodd till Söderlångvik. Foto: Adrienne Westerback.
De senaste veckornas ostadiga väder är som bortblåst när Hitis Roddklubb glider in i Långviken vid Söderlångvik gård på Kimitoön.
Det är solgass från en blå himmel och knappt någon vind som möter de två kyrkbåtarna och roddarna vid onsdagens utfärdsmål. På gården stannar de en stund för att äta lunch innan de sedan beger sig iväg tillbaka mot Hitis igen.
– Vi har en utflyktsrodd per säsong och då ror vi till något annat ställe än bara den vanliga rutten runt Hitis, förklarar roddklubbens ordförande Lillemor Wennerström.
Dagens tur ingår i det effektiva schemat som klubben har, med träningstillfällen varje onsdag kväll och lördag förmiddag.
– Men allra mest gör vi det här för vår egen glädje, och den är stor, konstaterar Wennerström.
Hitis Roddklubb
Grundades år 2007.
Har för tillfället 120 aktiva medlemmar.
Fyra roddlag: ett dam- och ett herrlag, Aran-Kardemumma, samt Kyrksundet International.
Klubbens verksamhet riktar sig till alla oberoende av ålder.
I sommar tränar man onsdagar klockan 18 och lördagar klockan 10.
Klubben ror i gamla kyrkbåtar. Foto: Adrienne Westerback.
Stort deltagarsintresse
För tillfället har Hitis Roddklubb fyra roddlag som är aktiva med att ro i kyrkbåtar och som tränar under somrarna.
Med på utflyktsrodden till Söderlångvik är medlemmar ur både herr- och damlaget och utöver dem finns även laget Aran-Kardemumma och Kyrksundet International.
Enligt klubbens sekreterare Kjell Wennström är deltagarintresset för träningarna stort.
– Det märks ju också nu, vi har två fulla båtar här i dag, säger han och nickar mot bryggan som lagen nyligen förtöjde vid.
Klubbmedlem Mona Wennerström konstaterar att medelåldern i klubben är relativt hög, med de flesta över 60. Men alla intresserade är välkomna och inga särskilda förkunskaper krävs för att ansluta sig.
– Det handlar inte så mycket om rå styrka utan det är mer fast i tekniken och förmågan att kunna ro i takt, konstaterar Kjell Wennström.
Kjell Wennström (t.v.), Mona Wennerström och Lillemor Wennerström ror för samvarons, naturens och glädjens skull. Foto: Adrienne Westerback.
Kyrkbåtar: rymliga och historiska färdmedel
Till roddklubben hör en blandad skara av folk från de egna byarna och deltidsboende.
Verksamheten samlar dessutom personer som annars bor utomlands, med deltagare från Tyskland, England och Frankrike.
Det här är fjärde sommaren som det ordnas en utflyktsrodd och båtarna som styrt sin kosa till Söderlångvik är fulla.
Hur kommer det sig då att det är i just kyrkbåtar som klubblagen ror?
Kjell Wennström menar att det främst är storleken som inverkar eftersom 15 personer ryms i varje båt. Men de har också en historisk betydelse.
– Kyrkbåtar har funnits väldigt länge och de var nog ett ganska vanligt transportmedel i skärgården förr, inte bara då man skulle ta sig till kyrkan, säger han.
Onsdagens färdmedel heter HilDa och Hitis, den första är damlagets båt och den andra är herrlagets.
Hitisrodden
Äger rum den 27 juli.
Rodden är ett årligt evenemang som tar plats i havsbandet i Kimitoöns skärgård och är Finlands första Coastal Rowing-tävling.
Roddarna ror runt ön Hitis, en sträcka på ungefär 11 kilometer. Starten och målgången sker nära Hitis Sjöbevakningsstation, vid slutet av Stormnäsvägen.
Hitis Roddklubb. Foto: Adrienne Westerback.
Samvaro, skärgårdsliv och miljömedvetenhet
Lillemor och Mona Wennerström har tillsammans med Kjell Wennström varit aktiva i Hitis Roddklubb ungefär sedan den inledde sin verksamhet 2007.
– Främst är det nog samvaron som lockar, säger Kjell Wennström. Vi har blivit ett sammansvetsat gäng som umgås utöver roendet också, och på vintern åker vi på olika kulturella evenemang tillsammans.
Lillemor Wennerström instämmer.
– Jag skulle tillägga att det finns ett visst klimattänk i vårt roende också. Vi umgås och rör på oss, utan att belasta miljön desto mer.
För Mona Wennerströms del handlar det om att hålla sig i fysiskt gott skick och naturupplevelserna är en fin bonus.
– Det är inte så mycket fråga om varför jag ror, utan snarare varför inte? När vi rodde hit nu upplevde jag verkliga wow-känslor, det är så mycket vackert man får se på vägen, säger hon.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.