ÅU 13.07.2019 04:00

Det låter hoppfullt. Först sugs det översta bottensedimentet upp. Sedan får det rinna av sig och behandlas. Till slut kan massorna kanske spridas ut i skogsmark. Det är ungefär det som ska ske i Hålax vik, strax väster om Näsby gästhamn i Houtskär. Om tillstånd och andra formaliteter avancerar som det är tänkt, så ska ”dammsugningen” av bottnen ske i april.
SEABASED-projektet är ett test av metoder och inget mer, betonar forskare, men de olika möjliga delmål som förhoppningsvis nås är minst sagt sporrande.
För det första blir viken bums friskare då man avlägsnar tusen kubikmeter svavelvätehaltig bottengyttja. Eftersom viken är sluten och vattnet inte byts pågår det en intern belastningsprocess där det dåliga vattnet gynnar alger, som i sin bidrar till att hålla vattnet dåligt.
Förenklat kan vi väl kalla Hålax vik för en ”algreaktor”. Den här spiralen kan kanske inte brytas med ett ingrepp, men sedimentsugningen borde ha en viss bestående effekt.
Ett annat delmål är att se om man kan tillvarata fosfor och kväve då gyttjan får rinna av sig i fibersäckar – geotextiltuber, som de också kallas. De tusen kubikmetrarna kommer att sjunka ihop till cirka hälften.
När det här sker blir långt över procent av fosforn och kvävet kvar i gyttjan. Det innebär att massan kanske kan användas i jordförbättrande funktion.
Först ska man såklart undersöka vad allt som finns i massorna. Det goda med Hålax vik är att det inte har funnits en tillrinning av några direkt farliga ämnen.
Platsen har visserligen använts som utstjälpningsplats för timmer, men den verksamheten har i första hand belastat viken med biologisk massa.
FÖR fosforns del är projektet högintressant. Nittio procent av det livsnödvändiga grundämnet som utvinns globalt går till livsmedelsproduktion. Det finns inte oändliga resurser, men åsikterna går isär: Somliga säger att efterfrågan överskrider utbudet efter femton år – andra beräknar att kända tillgångar räcker för några hundra år.
Behovet påverkas såklart av allt från befolkningsutvecklingen och klimatet till nya metoder att återvinna redan använd fosfor. Därför är bottenmassorna i Hålax vik intressanta. Hur kan de återvinnas? Kanske Pargas stads räkning för planteringsjord kunde bli mindre? I Sverige sprids muddermassor på betesmark.
Det är förståeligt att planerna också väcker oro. Vad tillsätts i bottengyttjan? Hur är det möjligt att det vatten som ska komma ut ur fibersäckarna kan vara renare än det som vattenreningsverk pumpar ut?
Vilka kemikalier används? Den frågan fick inget konkret svar då projektet presenterades på Houtskärs miljödag. Sammansättningen av det som används ska anpassas till de ingredienser som finns i gyttjan från viken. Det låter lite som företagshemligheter och vi kan ju tänka oss att entreprenörer som utvecklar något nytt inte vill berätta exakt vad de använder. Likväl är det klart att forskarna nog får veta det, också om de kanske inte nu ville säga så mycket.
Själva sedimentsugningen ska ske före sommaren, men stanken från gyttjemassorna är en viktig fråga. Eftersom sydvästlig vind är den vanligaste, kommer aromerna väl att spridas mot gästhamnen i Näsby. Hur stark är stanken, hur länge luktar det?
Det viktiga är såklart att forskarna får värdefull data som kompletterar erfarenheterna från de andra projektplatserna. SEABASED-forskarna ska också avlägsna näringsrikt vatten från halvslutna åländska havsvikar, testa reduktionsfiske samt undersöka metoder att binda fosfor i bottensediment så att den inte bidrar till förekomsten av alger.
Budgeten är begränsad, så det är så att man undrar om inte andra kunde bidra till projektet i Hålax vik. Hur är det med exempelvis de som studerar och forskar inom ämnet miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi? Kan de vara med på ett hörn, med egna resurser och projektpengar? Vilka möjligheter kan pilotprojektet i Hålax vik erbjuda?
Om metoden visar sig vara ändamålsenlig så finns det säkert andra sorgliga skärgårdsvikar – ”algreaktorer” – som kunde åtgärdas. Och om metoden visar sig vara för dyr, så får vi alla fall en vik som mår klart bättre.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln